Steve Jobs

Har precis läst ut Walter Isaacsons biografi om Steve Jobs.

Boken gjorde mig smått gripen och stundtals tårögd. Jag kan känna igen mig i stora delar av Jobs personlighet. Framför allt förmågan att kunna gå in för någonting till 100 där man fokuserar all uppmärksamhet och energi som en laserstråle på en begränsad yta. Till exempel gick Jobs på väldigt speciella dieter, drack bara morotsjuice och åt veganskt. Jag kan vara lika insnöad på olika sorters mat i perioder. Granatäpple är en personlig favorit som jag äter både i frukt- och juiceform. En annan likhet jag upptäckte var vårt intresse för andlighet i allmänhet och österländska religioner i synnerhet. Det är ett område som jag också vill lägga mer tid på förr eller senare.

En egenskap som uppfattats som negativ är den så kallade känslokyla som Jobs hade. Något jag känner igen mig i till viss del. Den beror helt enkelt på att man fokuserar sin hela tankekraft på någonting specifikt och då försvinner allting annat bort. Jag förstår precis hur han stängde av omvärlden för att kunna fokusera på att skapa de speciella produkter han hade visioner om. Man måste offra något för att uppnå något annat. Tyvärr blir familjen och ibland även hälsan lidande för att man ger allt åt ett "högre" syfte. Jag vet själv hur jag är när jag är fullständigt inne i ett projekt. Att svara på sms eller telefonsamtal som inte handlar om projektet prioriteras ned, att komma ihåg födelsedagar eller bara höra av sig för sakens skull läggs åt sidan, att träna bortprioriteras, ibland "glömmer" jag till och med bort att äta och måste till slut avbryta mitt arbete bara för att magen skriker så hårt efter mat att jag omöjligt kan fortsätta. I Jobs fall, som han skriver med egna ord i bokens slut, gjorde han det för mänskligheten. För att ge någonting tillbaka och följa de spår som tidigare generationer trampat upp. Just denna drivkraft är något som jag själv skrivit om tidigare i bloggen. Det är kul att dela dessa drivkrafter med stora visionärer och artister som Jobs. Jag är dock inte riktigt lika hardcore som Jobs i min fokusering. Jag är mer en Jobs Light. Jag vet att jag kan uppnå storartade dåd om jag vill men jag klyvs samtidigt av dilemmat att behöva offra en så stor del av livets övriga glädjeämnen och ansvarsområden för det. Sådant som familj, vänskap, resor, äventyr, lek, skratt, nyfikenhet och hälsa känns också viktigt. Det svåra för mig är att balansera detta med min målsättning att försöka göra något för mänskligheten. Ofta hamnar jag i obalans och finner mig för långt åt ena hållet. Jag hoppas att det ska gå att kombinera på något vis även om jag vet att endera sidan av myntet kommer bli lidande tid till annan.


Några saker som skiljer mig och Jobs är den temperamentsfulla sidan av personligheten. Jag håller mig i princip alltid kylig och behärskad i de flesta situationer. Jag skriker inte ut mina känslor.  En annan lärdom är att inte bli för extrem i allt jag gör, lagom är ofta bäst. När det gäller till exempel olika matvanor eller andra påfund måste man kunna kompromissa efter omständigheterna. Jag är nog mer av en pragmatiker när det gäller mycket, det vill säga jag bryr mig mer om att det bara ska funka än hur det känns.

En annan sak som vi skiljer oss inom är inställningen till välgörenhet och konsumtion. Visserligen var han själv väldigt minimalistisk men jag känner ändå att produkterna vara riktade till människans konsumtionssvaga nerv. Något som faktiskt var en källa till konflikt och diskussion i Jobs liv. Jag har själv ägnat mig åt liknande verksamhet med liknande konsumtionsprodukter och det kändes inte helt tillfredsställande och kongruent med mina personliga uppfattningar om konsumtion och resursslöseri. Jag är själv för återanvändning och gillar inte att kasta saker i onödan. Hellre ge dem till insamlingar eller sälja på andrahandssajter.

Om jag ska vara ärlig så har jag själv aldrig ägt en apple produkt eller haft en önskan att köpa en. De är alldeles för dyra och onödiga i min smak. Jag gillar prisvärda produkter som fyller sin funktion och thats it. Jag behöver ingen fantastisk design när det gäller arbetsverktyg vilket mobiler och datorer är för mig i första hand.

Jag undrar vad en person som Jobs hade kunnat åstadkomma inom politik eller forskning. Han hade en personlighet som fick saker att hända oavsett vad omgivningen tyckte eller sa. Med den handlingskraften kan man åstadkomma vad som helst. Jag vet själv att jag har det draget i mig och därför är det så otroligt viktigt att man siktar in sig på värdefulla mål. Det blir dock inte alltid rätt. Man måste prova sig fram. Jag hoppas att kunna bidra med någonting som för människosläktet framåt på resan i universum och tiden.



Jag skriver ju allt detta av anledningen att mina eventuellt framtida avkomlingar skall förstå sig på hur jag resonerat när jag bestämt mig för hur jag ska leva mitt liv och göra de val jag kommer att göra. Kanske kan ni förstå er på mig något bättre genom att läsa hur jag tänkte som ung.

Att vara en konstnär är att skapa någonting av värde för medmänniskorna. Kulturellt eller praktiskt. Förr i tiden kunde konstnärer både vara vetenskapsmän, affärsmän, måla tavlor samt skriva. Jag ser det som en idealistisk bild. Att inte begränsas i sina uttrycksformer. Jag vill verka inom alla områden där jag är nyfiken och ser en möjlighet att förbättra eller utveckla.


Jobs förutspådde att detta århundrades största genombrott kommer att ske i gränslandet mellan biologi och teknologi. Det är något jag också tror och hoppas. Jag är väldigt nyfiken på ny bioteknik och allt vad det kallas. Tänk vilka möjligheter som borde kunna uppstå när det gäller att bota cancer och andra sjukdomar. Kanske kan vi till och med besegra döden? Eller åtminstone förlänga livet med ett antal friska år. Detta är ett område jag gärna vill bidra till om inte direkt så indirekt. Men först krävs det en plattform att stå på ekonomiskt. Det är det jag försöker bygga upp nu.

Mitt egna företagsprojekt rullar på i maklig takt för närvarande. Bolaget har blivit lite mognare den senaste tiden med en mer professionell organisation. Vi håller på att växa ifrån barnstadiet och bli om inte vuxna så åtminstone tonåringar. Omsättningsmässigt så står vi just nu still men det beror på att vi måste implementera nya och bättre rutiner innan vi kan växa vidare. Man kan inte behålla babykläderna på när man blir tonåring.

På återseende.

Pladder och ekonomisk uppdatering

Det var ett tag sedan jag loggade in på den här bloggen, de har till och med hunnit ändra layouten på blogger sen sist. Som med det mesta föredrar jag den gamla bekanta varianten men den verkar tydligen inte gå att ställa in. En anledning att inte hålla på och uppdatera layouts och liknande för ofta eller markant är inlärningstiden man får lägga ned, man borde väga den kontra nyttan av en ny design. Fast alla är ju olika, vissa författare skriver fortfarande på papper med penna, andra använder säkert den senaste telefonen eller datorn att skriva på. Själv är jag nog mer åt det gammeldagsa hållet och tycker att nymodigheter och prylar i allmänhet kan framkalla en viss ångest.

Egentligen är jag inte mycket för materiella ting över huvud taget. Lyx och statusprylar ger verkligen ingen djupare tillfredsställelse i min bok. Visst kan det hända att jag köpt så kallade märkeskläder, men i sådant fall på outlet eller rea där man får bra kvalitet till samma pris som motsvarande plagg kostar på HM. Sådant man behöver för att överleva såsom kläder, mat, boende, med mera, tycker jag däremot kan vara berättigat att lägga lite pengar på. Först nu år 2011 och första delen av 2012 har jag verkligen börjat känna att jag kan lägga pengar på mat utan att snåla för mycket. Förr i tiden valde jag nästan alltid det billigaste på menyn, nu väljer jag mer efter vad som är nyttigt och gott i kombination. Läsk blir det dock nästan aldrig, att betala extra för att öka på risken att få diabetes eller hjärtsjukdomar känns irrationellt. Även dricks har jag blivit något generösare med. Från kanske 0-5% i snitt förut till 5-15% på senare tid. Iallafall om personen i fråga ger god service och ser ut att behöva pengarna. Känner dock fortfarande att dricks är lite obefogat i de flesta fall.. varför skulle just vissa restaurangjobb vara berättigade till dricks av alla serviceyrken? Varför inte dricksa personal i vanliga butiker som ger en bra service? Nåväl. Att förändra dricks-kulturen får vänta. Man skall verka där man verka bäst. I mitt fall är det antagligen som investerare, egenföretagare eller entreprenör. Därmed över till den biten.

Min aktieportfölj har utvecklats något sämre än index under det senaste halvåret. Detta pga stark svensk krona och en kräftgång för telekombolag. Portföljen är väldigt viktad gentemot france telecom och telefonica för närvarande. Man får stabila kassaflöden och generösa utdelningar, trots utdelningssänkningen här senast. Jag ligger kvar i dessa bolag tills dess att de värderas upp eller något fundamentalt avgörande inträffar i bolagen.

Utöver dessa telekombolag har jag en del aktier kvar i Outokompu, Rautarukki och Stora Enso. I övrigt är större delen av de stora innehaven avvecklade. Senast sålde jag AKER ASA för 185 NOK vilket genererade en vinst på ca 30% inräknat utdelningar. Istället för aktierna har jag fokuserat på fastighetsportföljen vilken nu består av ett tjugotal objekt. Något som skiljer sig med fastigheter är att det är betydligt mer praktiska saker att tänka på i relation till aktier. Samtidigt finns det en bra grundsäkerhet i själva fastigheten, den bör stå emot både börsras och inflation medan man under tiden får en ränta som ligger en bra bit över bankräntan.

Fastigheterna sköter sig själva rätt bra, åtminstone till största delen. Annat är det med mitt senaste startup-projekt som jag planerat i tanken sen början av 2010. Vi drog igång verksamheten på riktigt under Q2 2011 och nu i Q2 2012 har vi precis kommit över 20Mkr i rullande årsomsättning, en väldigt skön milstolpe att ha passerat. Det går som snabbtåget och företaget växer fortare än man kunnat ana. Nu senast har vi omorganiserat och befordrat de mest drivna och seriösa ur den ursprungliga personalen till chefer samtidigt som de fått optioner på några procent i företaget. Målsättningen är nu ökad försäljning och att uppnå 40Mkr i rullande årsomsättning innan året är slut och vidare 100Mkr innan 2013 är till ända.

Att bygga upp ett företag som omsätter 100Mkr och rimligtvis värderas däromkring likväl är en målsättning jag verkligen vill uppnå. Dock under förutsättningen att det är ett bolag man gillar och tror på långsiktigt. Har drivit flera bolag förut som jag aldrig riktigt kunnat stå till hundra procent bakom pga olika anledningar. T.ex. är jag ju inte överdrivet materialistisk av mig som tidigare nämnt. Ett bolag jag drev för ca 6 år sedan var verkligen inriktat på att slå mynt av människors begär av "det senaste". Visst gick det att tjäna bra pengar på det men någonstans kändes det inte moraliskt optimalt att bidra både till folks prylbegär och ökade koldioxidutsläpp. Tur i oturen att det bolaget aldrig tog fart och växte till sig för jag hade aldrig brunnit lika mycket för den bakomliggande affären där som jag gör för bolaget jag har idag.

I övrigt så har jag upplevt vissa framsteg i kampen mot mina åkommor. Framför allt gäller det att inte låta yttre omständigheter såsom sjukdomar, otur eller tillfälligheter påverka ens sinnestillstånd i för hög grad. Ibland är det svårt att inte bli nedslagen av motgångar och jag är absolut inget undantag. Jag kan ligga helt utslagen i flera dagar om det vill sig illa men sakta samlas sen kraften upp igen och man reser sig. Det är ju som det är och man får göra det bästa av situationen efter ens förmåga. Nu är det dags att börja träna lite. Under det relativt hektiska året som gått har det inte direkt funnits tid till varken träning eller god kosthållning. Att underhålla själens tempel är nödvändigt för att jag ska må bra i längden. Det är inte konstigare än att man kör bilen på service var tvåusende mil eller så. Tänk om folk servade sig själva lika väl som de servar sina bilar. Då hade kanske inte fetma och övervikt varit ett lika stort problem i västvärlden. Innan man kör bilen på service borde man serva sig själv för vad ligger en egentligen närmast om hjärtat, volvon eller hälsan?

Vad som krävs och varför göra sig besväret?

Jag fick en del kommenterar på ämnet hur man bygger upp en affärsverksamhet på kort tid efter senaste inlägget. Självklart kan jag bara utgå från mitt tillvägagångssätt vilket inte behöver vara sanning för alla. Hur som helst ska jag försöka beskriva vad som krävs av mig för att jag ska lyckas med mina affärsverksamheter...


Folk frågar mig ibland vad jag ska hitta på för kul saker i helgen. Jag brukar svara att jag ska tänka, komma på nya idéer. Det är i princip vad jag gör på min lediga tid. Kombinerat med avslappnande och tidsfördrivande aktiviteter såsom träning, tv-tittande, bokläsning, matlagning och dataspelande. Dessa aktiviteter behöver jag regelbundet ägna mig åt för att koppla bort tankarna från affärerna och arbetet. Ibland kommer faktiskt de mest briljanta idéer till mig mitt under en totalt intetsägande aktivitet såsom att titta på någon tramsig tv-serie.

På frågan hur man bygger en framgångsrik verksamhet på väldigt kort tid är mitt svar: Fokus. Fokusera enbart på verksamheten. Ingenting annat. Självklart måste drivkraften och viljan finnas där från början för att dra igång det hela men det har jag avhandlat i tidigare inlägg.


Kan du strunta i omgivningens krav på dig? Kan du stå emot samhällets normer för att skapa någonting extraordinärt? Räkna inte med att det går att åstadkomma det ovanliga samtidigt som du gör det allt det där vanliga. Om man gör som alla andra kommer man att uppnå samma saker som alla andra. Personligen vill jag varken leva som de flesta eller uppnå det som majoriteten uppnår.

Några saker jag ofta försakar som är vanligt i vårt samhälle:
Resa för nöjes skull
Shoppa
Festa/dricka alkohol
Ha ett förhållande
Umgås med vänner och släkt
Nöjesaktiviteter såsom sport, musik, spel, etc

Saker jag gör istället:
Tänker på eller jobbar med mina företag
Vilar för att få energi till ovanstående punkt


Men hur kul låter det där livet egentligen undrar du nu? Inte alls! Det är inte kul på samma sätt som en rolig fest eller fotbollsmatch eller vad man nu tycker är kul. Och det är inte meningen att det ska vara kul! Det är poängen. Många tror att allting måste vara kul alltid. Att saker är kul betyder inte att de är meningsfulla eller värda att ägna sig åt enligt mig.

Har människan alltid haft kul och festat sig igenom evolutionen fram till det vi är idag? Jag tror inte det.

Är vi nu så fulländade så att vi kan strunta i att utvecklas vidare och bara ägna oss åt nöjen och förströelse?

Jag anser att det är en skymf mot alla de människor som levat före vår tid som kämpat med blod, svett och tårar för att skapa vår nuvarande värld. De har jobbat hårt som bönder eller slavar. De har slitit i salt- och kolgruvor. De har dött i sjukdomar och olyckor. Blivit uppätna av vilda djur. Fått utstå fattigdom, svält och förtryck. Livet har sannolikt varit förbaskat hårt för de flesta som levt för mer än 2-3 generationer sedan.

Genomlevde de allt detta bara för att vi ska kunna ha fredagsmys framför idol??

Jag hoppas inte det och jag vill istället försöka göra någonting vettigt av all rikedom jag har fått till skänks. Då syftar jag inte på egen uppnådd rikedom utan vårt samhälles välfärdsrikedom.

Okej, så fredagsmys var inte meningen med mänskligheten kanske några enstaka procent håller med mig om... men vad ska man göra av det välfärdsliv vi fått till skänks av våra förfäder?

För det första så tycker jag att vi ska säkerställa att mänskligheten har en framtid. Att vi inte utrotar oss själva genom ren och skär idioti. Energibrist, miljöförstöring, sjukdomsepidemier, kärnvapen, etc. Allt detta måste lösas i första hand. I andra hand behöver vi göra oss oberoende av vår planet. Vi kan inte stå och falla med jorden. Om en stor asteorid väljer fel bana så är det hejdå mänskligheten. Att ignorera den risken är dumt.

Vi behöver alltså kolonisera rymden, förr eller senare. Jag hoppas kunna bidra till denna utveckling och föra mänskligheten vidare på vår resa i tiden och universum.


Alltså,

Stäng av tv'n, avbryt fredagsmyset och börja kolonisera rymden!
Jag har redan satt igång..




30 minuters fördjupning: (varmt rekommenderad)

Bill Gates:
http://www.ted.com/talks/lang/eng/bill_gates.html

Michio Kaku:
http://www.youtube.com/watch?v=9cmmDCqCOEs

Omstuvningar i portföljen

I samband med att mina nya uppstartsprojekt växer sig större blir aktieportföljen en allt mindre del av kakan. Jag har som tidigare beskrivit varit tvungen att sälja av över halva portföljen för att kunna expandera min fastighetsportfölj samt privata verksamheter.

Nästa månad omsätter det bolag jag startade i mars över 10Msek på rullande årsbasis. En utveckling jag är väldigt nöjd med. Att gå från 0 till 10Msek på 6 månader är långt över mina förväntningar. Investeringsmässigt har det kostat ca 1,5Msek för att uppnå denna tillväxt. Om utvecklingen fortsätter likadant kommer bolaget att göra vinster i storleksordningen 3-4Msek nästa år.

Så över till aktieportföljen.

Hade jag haft mer likvida medel hade jag köpt en hel del aktier i nedtryckta bolag, särskilt på franska och tyska börsen.

Några köp och försäljningar har gjorts senaste veckorna.

Sålt ca 70% av NSP på 7,8 SEK till en förlust på ca 20%. Anledningen är egentligen inte att något fundamentalt har hänt med bolaget utan snarare att jag föredrar andra bolag mer som gör goda vinster och har en hög direktavkastning. NSP har för att vara ett så litet bolag fått en lite för stor andel i portföljen efter alla tidigare avyttringar dessutom.

Sålt ca 60% av Aker Asa på 130 NOK till ca plus minus noll inräknat utdelningar. Samma anledning som ovan. Aker utgör efter försäljningen ca 4% av portföljen.

Sålt hardy and harman på ca 13 USD till en vinst på ca 400%. Bolaget var en liten post i min så kallade bombmatta.

Köpt Stora Enso på 39 SEK. Jag köpte tidigare Stora Enso runt 30kr under förra finanskrisen och sålde dem till goda vinster. Förhoppningsvis blir det samma vända nu. Positionen består till 25% av aktier och 75% av köpoptioner som går till lösen på 50SEK i Juni nästa år. Detta för att minska kapitalinsatsen men få en stor exponering ändå. Bolaget utgör nu 2% av portföljen i reda aktier. Men exponeringen inkl köpoptionerna utgör ca 8%

Ökat i France Telecom med ca 80%. Direktavkastning över 12%. Helt otroligt. Stabilt bolag, starka kassaflöden, fantastisk yield. France Telecom utgör nu 20% av min portfölj.

Ökat i Outokompu på 5,80 Eur. Väldigt låg värdering på anrikt bolag. Ska dock erkänna att jag inte är någon expert på bolaget. Bolaget utgör nu 2% av portföljen.


Att jag inte köpt mer aktier beror enbart på att jag inte haft råd. Jag investerar hellre pengarna i en verksamhet som kan ge 10 gånger investeringen inom 1 år än i aktier som i bästa fall kan dubblas i värde. I min egen verksamhet kan jag dessutom påverka utvecklingen själv och se till att kapitalet inte förstörs vid eventuella lågkonjunkturer eller bolagsspecifika problem.

Uppdatering portfölj och livsreflektioner

Dags att uppdatera hur portföljen utvecklar sig.

På senaste tiden har en mängd försäljningar ägt rum. Detta för att kunna finansiera tillväxten av mina två privata företag. Dessa företag fullkomligt slukar kapital och jag har fått sälja av ca 5-10% av aktieportföljen varje månad för att klara av det. Portföljen är nu ungefär hälften så stor som den var för ett halvår sedan.

Så sent som idag rök det sista av Kimberly-Clark innehavet. Härom veckan försvann både GlaxoSmithKline och nästan hela Sanofi-innehavet. Alla dessa försäljningar har inte med att jag misstror själva bolagen eller anser att aktieköpen var felaktiga utan är endast en följd av att alternativet för kapitalet är så mycket mer lockande. Den ena investeringen jag skjuter pengar till blir omräknat i P/E-tals formatet ca P/E 1. Med andra ord en avkastning på investerat eget kapital på 100% per år. Affärsmodellen är nu äntligen ordentligt beprövad efter ca 6 månaders uppvärmning.

Dessa avkastningssiffror gäller ett teknikbolag. För det andra nya bolaget inom fastighetssektorn gäller lite mer modesta P/E 7 men där är hela det fria kassaflödet på ca 12-15% återinvesterbart direkt.

Min förhoppning är alltså att de privata bolagen skall generera lika mycket i årlig vinst om 1-2 år som mitt totala kapital uppgår till idag.

Mycket kan gå fel men jag tror mig ha gjort en grundlig analys och rewarden överstiger kraftigt risken i dessa affärsprojekt.



De större aktieinnehav som återstår i portföljen är nu:
France Telecom (10%)
Aker (10%)
NSP (8%)
Telefonica (8%)
Total (8%)
SCA (7%)
Orkla (7%)
Eon (7%)
Deutsche Telekom (4%)
Sanofi (4%)
Unilever (4%)
Teva (3%)
RWE (2%)
NOTE (2%)




Till sist tänkte jag kommentera den Norske gärningsmannen Anders Breivik.

En otroligt dedikerad, troligtvis intelligent och garanterat handlingskraftig person. Säkert kapabel att åstadkomma vad som helst. Tyvärr blev all den kraft han disponerade totalt felriktad. Där ser man vad som kan ske när en målmedveten obegränsad person får fel tankar i omlopp. Det gäller alltid att tänka efter ordentligt över vad man verkligen håller på med och avgöra om det man gör är till mänsklighetens gagn eller inte. Om denne Anders bara hade läst lite andra böcker, träffat andra människor eller fått andra erfarenheter så kanske han hade kunnat bygga någonting stort som kunde vara mänskligheten till nytta istället..

Jag kan lite smått skrämmande känna igen mig i den iskalla planeringen och det metodiska genomförandet under en lång period för att uppnå ett mål som inget kan eller får komma i vägen för. Den enda skillnaden är att jag istället för att starta ett tredje världskrig skulle vilja rädda mänskligheten som art och få stopp på alla dumheter som krig, ondska och sjukdomar. Nej, när vi få människor som måhända har storhetsvansinne och vet med oss att vi kan göra vad som helst bestämmer oss för vad vi skall ta oss för gäller det att man har vettiga förebilder och rätt faktabakgrund att basera sina beslut på. Skillnaden mellan att vara hjälte och massmördare kan kanske märkligt nog inte vara större än att en person fått lite olika influenser som lett till tankegångar som sedan spårat ut åt ett eller annat håll.

Jag har på senare år gjort en del personlighetstester och uppenbarligen tillhör jag den iskalla beräknande strategiska typen som gör allt för att uppnå ett uppsatt mål oavsett hinder eller andra människors åsikter och känslor. Denna personlighetstyp är visst den mest framgångsrika när det gäller aktieaffärer likväl, mycket beroende på deras iskalla mentalitet vilket kan vara en fördel när det gäller att inte påverkas av några känslor i beslutsprocessen.

För oss kyliga målsökande robotar gäller det att välja sina mål med omsorg för det vi bestämmer oss för blir ju i hög grad till verklighet.

Personligen kämpar jag nu en hel del med mina sjukdomsförehavanden, framför allt är det en mental utmaning. Det som frustrerar mig på detta området är att jag inte kan påverka sjukdomen genom viljestyrka, handlingskraft eller intelligens. Inga av mina vapen biter på fienden. Det är min ensamma kamp och den utspelar sig i en dimma där jag varken kan sikta eller se min fiende i ögonen.

Sjukdomen har faktiskt fått mig att bli mer empatisk och känna med andra människor i liknande situationer. Jag har nu engagerat mig i hjälporganisationer både genom företagen och privat. När jag har säkrat tillräckliga kassaflöden från mina verksamheter skall jag avsätta minst 10% av dessa medel för att finansiera ett fullskaligt krig mot de sjukdomar jag själv drabbats av. Jag önskar ingen människa den konstanta mentala nötning dessa sjukdomar åstadkommer.

Det enda jag kan göra nu är att gilla läget och sparka på bollen där den ligger. Att se bakåt tjänar ingenting till. Endast imorgon går att påverka genom att agera klokt idag.

En krigare

Kärleken, drivkraften, elden som brinner i mitt bröst. Aldrig går den att släckas. Jag kommer att kämpa in i det sista. Ingenting kan hindra mig och min kamp. Att bli misstrodd, missförstådd, sviken, ogillad, det är sådant man får stå ut med om man vill bli bäst. Om man ska lyckas med förverkligandet av sina egna planer, ingen annans.

Lyssnade precis på Henrik Larssons sommarprogram. En inspirerande person. Jag inser tydligt likheterna mellan att bli en framgångsrik affärsman och idrottsman. Man offrar till stor del samma saker i livet. Ens fokus är knivskarpt och man ser sig själv som en krigare. Vi är dagens riddare och jägare. Jag känner igen Henriks tankesätt. Man är en jägare och jakten är ditt kall. Man är en överlevare och hur skadad man än må bli fortsätter man avancera tills man inte orkar längre.


Företaget är min arme och mitt barn på samma gång.

Att driva företag kan vara både himmel och helvete. Man ger och man får tillbaka.

Ibland drivs jag av själva tävlingen. Kicken av att göra strategiskt smarta beslut som leder till seger. Ungefär på samma sätt som jag älskar att spela strategispel som risk eller kortspel eller andra tävlingsformer där smartast hjärna vinner.

Ibland drivs jag av andra saker. Att aldrig behöva gå hungrig eller leva fattigt. Att kunna förverkliga ens önskningar. Att förändra världen.

En kombination av dessa drivkrafter startar upp mig och motorn inom mig jobbar på högvarv när jag trycker pedalen i botten. Jag är en krigare och jag är gjord för att slåss.

Det finns nu ingen gräns för hur stor min företagsgrupp kan bli. Ännu är jag bara i början av ett fantastiskt äventyr. Det är dags att gå ut och erövra världen!

Börsen är ointressant nu

Ibland måste man låta sin intuition göra valen åt en. Hittills har min intuition belönat mig på lång sikt även om det kan göra ont på kort sikt. Ett exempel är Industrivärden som jag sålde förra veckan på 97 SEK. Jag har förlorat en halv årslön på att jag inte väntade en vecka till med att sälja. Surt? Ja jag sticker inte under stol med att det känns mycket irriterande. Samma sak var det när jag köpte samma bolag på 45 SEK. Aktien gick ner till 38 SEK och jag förlorade en halv årslön på pappret där med vilket kändes lika surt det. I slutändan har jag dock fördubblat mina pengar och mer därtill på affären vilket är vad som egentligen räknas. Att köpa i en bearmarket gör ofta ont psykiskt precis som det gör lika ont att sälja i en bullmarket. Men någonting ska man väl få för all smärta? Ja, det kallas avkastning. Priset är psykologisk kortsiktig smärta och vinsten är avkastning. Jag tror nu att risken är större på nedsidan än på uppsidan i Industrivärdens underliggande bolag. Det vore bara osunt att inte sälja då. Goda affärer gör man med fördel vid extremsituationer då oddsen är otvivelaktigt på din sida med stor marginal.

Nu kan givetvis börsen och Industrivärden fortsätta uppåt. Kanske med 25%, kanske med 50%. Om så sker är dock börsen tydligt övervärderad enligt mig och oddsen totalt iontressanta att spela på.

Nej, stockholmsbörsen har blivit en stor gäspning för mig nu. Jag finner inte mycket av intresse till dessa priser och med denna starka krona dessutom. Jag avstår. Jag hoppas vi ses igen 50% längre ned i grafen:) Då lovar jag att bjuda upp till dans igen!

De få storbolag jag finner fortsatt attraktiva har knappt rört sig sedan jag köpt dem. Jag tror på mina internationella läkemedelsbolag, telekombolag, konsumentvarubolag och energibolag. Alla dessa har stabila verksamheter, låga P/E tal, fin direktavkastning och är enkla att förstå sig på. Tack för att ni finns i tråkiga tider som dessa.

Nu när börserna är tråkiga och inte tar lika mycket tid i anspråk så fokuserar jag på mina egna bolag istället. Har nya idéer som skall sjösättas. Den idén jag jobbar med nu kräver väldigt lite kapital i förhållande till potentiell avkastning. Jag kommer att behöva investera motsvarande ca 3% av mitt totala kapital. Om mina kalkyler slår in kommer jag att ha fördubblat mitt totala kapital på 2-3 år. Kanske 10-dubblat på 5 år. Om det sker kommer det alltså att ha varit möjligt till väldigt låg ekonomisk risk genom egenföretagande och inte aktieinvesteringar. Att tiodubbla min förmögenhet genom att äga stabila bolag skulle ta betydligt längre tid och dessutom äts tillväxten delvis upp av inflationen. Jag ser mina aktieinvesteringar främst som ett skydd mot inflationen. Mina egna verksamheter är källan till de stora kapitaltillskotten. Visst kan man göra fina aktieaffärer vid extremlägen som 2008 men dessa lägen sker så sällan så du hinner bli gammal innan du blivit rik på dessa straffsparkar.

Mycket snack, lite verkstad

Det är mycket snack om ungdomsarbetslösheten. Snacka kan vem som helst göra men inte är det någon som vågar eller orkar ta några initiativ och göra något åt saken. Sådant frustrerar mig.. Jag tänker skjuta från höften och se vad det ger på vinst och förlust.

Nästa vecka ska jag lägga upp en ambitiös översiktlig plan på hur jag skulle kunna minska ungdomsarbetslösheten i Stockholmsområdet med 10%. Detta vill jag göra genom att överföra jobb från äldre personer som snart skall gå i pension och ge dessa jobb till ungdomar mellan 15-24 års ålder som behöver jobben bättre. 40-talisterna har det generellt ganska bra ställt ofta med tillgångar i form av fastigheter, mark och insparade pensionspengar. De unga har varken jobb eller pengar.

Jag brukar ofta ta mig an stora problem på ett möjligtvis lite naivt och ogenomtänkt vis, men jag tror att det är bättre att göra vad som helst i rätt riktning än ingenting alls i helt fel riktigt så att säga:) Lite som den kände aktieinvesteringsdevisen, rather doing things roughly right than precisly wrong. Eller bara, Just do it! Så har jag gjort tidigare i mina företagsäventyr. Ibland slår man huvudet på spiken och träffar en guldådra, ibland får man ge upp ganska snabbt.

Steg 1 blir att kontakta utvalda statliga verksamheter som har många anställda i den åldern som snart ska pensioneras, se efter vad för tjänster de har idag och om det är möjligt att under en övergångsperiod låta dem ersättas med outsourcad personal i åldern 15-24 från mina företag istället. Jämför billig arbetskraft som jobbar i Indien istället för i USA åt jätteföretagen där. Varför inte göra samma sak i Sverige fast med "billigare" ungdomsarbetskraft som skriker efter jobb istället för välbeställda 40-talister.

Jag hoppas att de personer med makt att besluta i ärendet är handlingskraftiga och inte bara skickar runt en eller lägger saker på utredning eller väntelista som ofta kan vara brukligt i byråkratiska organisationer. Vi får se vad som händer. Om det blir ogenomförbart i praktiken vilket jag befarar så har jag tusen idéer till jag vill prova. Provar man ingenting kan man inte veta vad som funkar.

Du som tvekar över dina idéer, sluta med det och kasta dig ut i ovissheten istället! Vad kan hända annat än att du får värdefulla erfarenheter i värsta fall?

Lite om min bakgrund - Företagande

Kanske har jag alltid haft en fallenhet för pengar och ackumulerandet av dem men det är först på senare år jag lärt mig de betydelsefulla insikterna. Fram till ca 22-23 års ålder svävade jag mer eller mindre i ovisshet om hur jag skulle göra för att bli rik.

När jag började spara som 17-åring hade jag en månadslön på ca 5000kr från extrajobb på ica, konsum, m.m. Då hade jag visserligen inga utgifter eftersom jag bodde hemma, men jag sparade ändå så mycket jag kunde. När jag skaffade heltidsjobb efter gymnasiet lyckades jag spara ca 50% av lönen på ca 12000kr. Efter något år som heltidsanställd på både lagergolvet, kostymkontoret och säljarfältet insåg jag att jag inte blir rik på min lön som uppgick till ca 16000kr/mån. Jag började studera på universitet. Vad läsa för att tjäna pengar? Läran om pengar så klart, ekonomi dvs. Efter ett år på universitetet insåg jag att mina kurskamrater inte ville samma sak eller iallafall inte lika starkt. T.ex. bodde jag som 21-åring inneboende hos en 29-årig ekonomi- och juridikstuderande man som brukade sjunga i duschen i vår delade studentlägenhet om hur mycket pengar han skulle tjäna en vacker dag. När jag bodde i hans lägenhet och upplevde hans i mitt tycke miserabelt fattiga och outhärdliga studentliv så fick jag klart för mig att vid 29 års ålder skall jag redan vara rik, jag ska inte vara i slutfasen av mina studier och ha 20 års karriärsklättring och kanske chefssmörjande framför mig.

Ungefär samtidigt som detta påverkade min inställning till studenter och allt vad studielivet innebar så föll det sig så att en affärsmöjlighet uppenbarade sig. Jag och några vänner tog en chansning och utan att satsa något annat än tid och engagemang hade vi en verksamhet som genererade kunder och lite pengar. Efter ett år förlorade vi allting vi tjänat på en enda kund. Skulle jag ge upp och gå tillbaka till studierna? Jag tänkte efter hårt och länge samtidigt som jag fortfarande hade ena foten i universitetet och andra foten i diverse extrajobb. Min logik sa mig till slut att jag borde fortsätta med företaget då jag nu lärt mig av misstaget som kostat oss allting sist. Nu skulle vi göra samma sak men med justeringar som skulle förhindra att vi drog på oss samma förluster som förut. Ett år senare hade jag tjänat dubbelt så mycket som jag gjort på konsum men arbetat hälften så mycket.

Läxa lärd: Ge aldrig upp, fortsätt försöka, lär av misstagen och ändra på utförandet av din affärsverksamhet tills den lyckas. Detta är enligt mig den absolut viktigaste av alla läxor för att bli rik. Egentligen så grundläggande att man kan jämföra den med evolutionen. Trial and error. Se dina försök att tjäna pengar på affärsverksamheter som om du vad gud och skapade nya djurarter och testade dem i naturen för att se hur de klarar sig. Till slut kommer du att skapa en djurart som överlever och fortplantar sig, vackert eller hur. Har du tur eller försöker tillräckligt många gånger så skapar du inte bara ett djur som överlever utan ett djur som placerar sig på toppen av näringskedjan, grattis du har skapat nästa Microsoft:)

När jag hade lärt mig den viktigaste läxan var det bara att fortsätta på samma spår. Efter första året med vinst var det dags att finjusterade min skapelse till det bättre och se där, nästa år dubblerades vinsten. Följande år likaså. Nästa år dubblerades dock inte vinsten utan den höll sig på samma nivå. Då visste jag att jag nått taket för vad jag kunde tjäna i den typ av verksamhet jag höll på med. Därför var det enligt min business-evolutionsteori dags att gå vidare. Jag sålde de delar som inte gick att utveckla och tog mycket tid i anspråk men behöll de som gav nästintill passiva inkomster. Detta var för ca två år sedan. Idag har jag fortfarande kvar delar av mina första verksamheter som ger mig nästintill passiva inkomster, utöver det har jag nya verksamheter som skall testas i affärslivets kaotiska djungel. Om de lär sig att överleva och fortplanta sig så kan de bli riktigt stora men än så länge kan de knappt stå på egna ben. Det är en spännande resa jag har framför mig, ett äventyr som jag älskar att vara med om.

Parallellt med min utveckling som egen företagare så har jag löpande investerat i aktier, räntebärande, optioner och mycket annat. Mer om mina olika investeringar längre fram. Dags att slänga ihop en knorr-soppa, producerad av Unilever, ett av mina kära portföljbolag.