Min investeringshistoria

 

Bästa investerare av idag.

Jag började investera runt 2002 när jag var 18 år. Det var såklart en del tur att jag kom in runt botten efter it-kraschen. Jag följde ju med i nyheter under it bubbleåren också även om jag inte var särskilt insatt i aktier då. Jag laggar helt klart Buffet med en sisådär 10 år åtminstone men jag siktar inte heller på att bli världens rikaste. I nuläget handlar det mer om att ha en stressfri och bekväm livsstil med mycket glädje och sinnesfrid. Samt att kunna ägna tid åt personliga intressen och filantropiska ändamål. Självklart vill jag ha en bra avkastning, nöjer mig dock med någonstans mellan 5-15% per år över inflationen.

Hur som helst. De aktier jag köpte runt 2002 dubblades mellan 2003 och 2005 då jag sålde allt och la in pengarna på ett räntekonto som gav 6%. Såklart missade jag börstoppen 2007. Jag är inte bra på att pricka toppar, precis som JP Morgan sa; "Jag blev rik genom att sälja för tidigt":)  Runt 2008 märkte jag att det började bli billigt igen och jag tog ut alla sparpengar, intjänade pengar samt tog alla lån jag kunde och slängde in allt på börsen mellan sommaren 2008 och sommaren 2009. Lyckades pricka botten rätt bra med maximal belåning i kapitalförsäkringar vilket gav upphov till mitt ekonomiska oberoende. Det var i den vevan jag startade denna bloggen. 

Det kan vara berättigande att ta större risker när man är yngre och inte lever på sitt kapital. Jag skulle vilja dela in investerare grovt i olika kategorier för att kunna avgöra hur man ska välja sin risknivå.

Storlek på kapital:

1-5 gånger ens årliga sparutrymme. Borde vara ca 100000kr-2000000kr för de flesta svenskar.

Här kan det vara berättigat att ha något högre risknivå eftersom du har 1-5 år på dig att spara ihop kapitalet igen med din vanliga inkomst ifall det skulle gå åt skogen. Det var i denna kategorin jag befann mig när jag var runt 18-20 år, då jag hade sparat ihop ca 100 000 kr vill jag minnas, började spara när jag var 7 år och fick veckopeng ska sägas. Spargenen ligger djupt inbäddad i mig från scratch.

5-25 gånger ens årliga sparutrymme. Ca 2Mkr-10Mkr

Här skulle jag vara lite mer konservativ och vara defensiv med åtminstone en tredjedel till hälften av portföljen. Här befann jag mig 2008 då jag hade sparat ihop ett kapital på ca 3 Mkr.

25-100 gånger ens årliga sparutrymme. Ca 10Mkr-40Mkr.

Här är det bevarande av kapital som gäller. Då en till miljon, eller tio, inte spelar någon större roll för din livskvalitet eller lycka medans däremot en förlust av 50-100% av kapitalet har en stor negativ effekt. Därför anser jag att man bör använda sig av en mer defensiv portföljmodell vid dessa kapitalnivåer. Personligen förespråkar jag den Talmudiska portföljmodellen som består av en tredjedel reala fastigheter, en tredjedel aktier och en tredjedel räntebärande/guld/cash (sånt som går att likvidera snabbt vid behov). Här är jag nu och jobbar på att uppnå den Talmudiska fördelningen inom 3-6 månader.

Oavsett vilken kategori du tillhör så skulle jag tro att det inte skulle skada att ha minst en tredjedel i kontanta medel redo i dagens läge. Förr eller senare kommer det bli paniklägen. Det är då man gör de stora klippen som kan förändra ens ekonomiska framtid för alltid. Hade jag själv suttit på ett kapital om ca 0,5-3 Mkr idag så hade jag nog legat med minst 80% i cash och väntat ut en krasch medans jag samtidigt sparade ihop så mkt som möjligt under tiden. Ungefär så jag gjorde under åren 2006-2008 i väntan på det som blev finanskrisen.

Ett sista råd är att hålla dig långt borta från alla "heta" sektorer såsom tech och clean energy. Det kommer att bli blodigt i dessa sektorer förr eller senare. Att pricka toppen är lika lätt som att pricka rätt nummer i roulette. 

All lycka och välgång!

Steve Jobs

Har precis läst ut Walter Isaacsons biografi om Steve Jobs.

Boken gjorde mig smått gripen och stundtals tårögd. Jag kan känna igen mig i stora delar av Jobs personlighet. Framför allt förmågan att kunna gå in för någonting till 100 där man fokuserar all uppmärksamhet och energi som en laserstråle på en begränsad yta. Till exempel gick Jobs på väldigt speciella dieter, drack bara morotsjuice och åt veganskt. Jag kan vara lika insnöad på olika sorters mat i perioder. Granatäpple är en personlig favorit som jag äter både i frukt- och juiceform. En annan likhet jag upptäckte var vårt intresse för andlighet i allmänhet och österländska religioner i synnerhet. Det är ett område som jag också vill lägga mer tid på förr eller senare.

En egenskap som uppfattats som negativ är den så kallade känslokyla som Jobs hade. Något jag känner igen mig i till viss del. Den beror helt enkelt på att man fokuserar sin hela tankekraft på någonting specifikt och då försvinner allting annat bort. Jag förstår precis hur han stängde av omvärlden för att kunna fokusera på att skapa de speciella produkter han hade visioner om. Man måste offra något för att uppnå något annat. Tyvärr blir familjen och ibland även hälsan lidande för att man ger allt åt ett "högre" syfte. Jag vet själv hur jag är när jag är fullständigt inne i ett projekt. Att svara på sms eller telefonsamtal som inte handlar om projektet prioriteras ned, att komma ihåg födelsedagar eller bara höra av sig för sakens skull läggs åt sidan, att träna bortprioriteras, ibland "glömmer" jag till och med bort att äta och måste till slut avbryta mitt arbete bara för att magen skriker så hårt efter mat att jag omöjligt kan fortsätta. I Jobs fall, som han skriver med egna ord i bokens slut, gjorde han det för mänskligheten. För att ge någonting tillbaka och följa de spår som tidigare generationer trampat upp. Just denna drivkraft är något som jag själv skrivit om tidigare i bloggen. Det är kul att dela dessa drivkrafter med stora visionärer och artister som Jobs. Jag är dock inte riktigt lika hardcore som Jobs i min fokusering. Jag är mer en Jobs Light. Jag vet att jag kan uppnå storartade dåd om jag vill men jag klyvs samtidigt av dilemmat att behöva offra en så stor del av livets övriga glädjeämnen och ansvarsområden för det. Sådant som familj, vänskap, resor, äventyr, lek, skratt, nyfikenhet och hälsa känns också viktigt. Det svåra för mig är att balansera detta med min målsättning att försöka göra något för mänskligheten. Ofta hamnar jag i obalans och finner mig för långt åt ena hållet. Jag hoppas att det ska gå att kombinera på något vis även om jag vet att endera sidan av myntet kommer bli lidande tid till annan.


Några saker som skiljer mig och Jobs är den temperamentsfulla sidan av personligheten. Jag håller mig i princip alltid kylig och behärskad i de flesta situationer. Jag skriker inte ut mina känslor.  En annan lärdom är att inte bli för extrem i allt jag gör, lagom är ofta bäst. När det gäller till exempel olika matvanor eller andra påfund måste man kunna kompromissa efter omständigheterna. Jag är nog mer av en pragmatiker när det gäller mycket, det vill säga jag bryr mig mer om att det bara ska funka än hur det känns.

En annan sak som vi skiljer oss inom är inställningen till välgörenhet och konsumtion. Visserligen var han själv väldigt minimalistisk men jag känner ändå att produkterna vara riktade till människans konsumtionssvaga nerv. Något som faktiskt var en källa till konflikt och diskussion i Jobs liv. Jag har själv ägnat mig åt liknande verksamhet med liknande konsumtionsprodukter och det kändes inte helt tillfredsställande och kongruent med mina personliga uppfattningar om konsumtion och resursslöseri. Jag är själv för återanvändning och gillar inte att kasta saker i onödan. Hellre ge dem till insamlingar eller sälja på andrahandssajter.

Om jag ska vara ärlig så har jag själv aldrig ägt en apple produkt eller haft en önskan att köpa en. De är alldeles för dyra och onödiga i min smak. Jag gillar prisvärda produkter som fyller sin funktion och thats it. Jag behöver ingen fantastisk design när det gäller arbetsverktyg vilket mobiler och datorer är för mig i första hand.

Jag undrar vad en person som Jobs hade kunnat åstadkomma inom politik eller forskning. Han hade en personlighet som fick saker att hända oavsett vad omgivningen tyckte eller sa. Med den handlingskraften kan man åstadkomma vad som helst. Jag vet själv att jag har det draget i mig och därför är det så otroligt viktigt att man siktar in sig på värdefulla mål. Det blir dock inte alltid rätt. Man måste prova sig fram. Jag hoppas att kunna bidra med någonting som för människosläktet framåt på resan i universum och tiden.



Jag skriver ju allt detta av anledningen att mina eventuellt framtida avkomlingar skall förstå sig på hur jag resonerat när jag bestämt mig för hur jag ska leva mitt liv och göra de val jag kommer att göra. Kanske kan ni förstå er på mig något bättre genom att läsa hur jag tänkte som ung.

Att vara en konstnär är att skapa någonting av värde för medmänniskorna. Kulturellt eller praktiskt. Förr i tiden kunde konstnärer både vara vetenskapsmän, affärsmän, måla tavlor samt skriva. Jag ser det som en idealistisk bild. Att inte begränsas i sina uttrycksformer. Jag vill verka inom alla områden där jag är nyfiken och ser en möjlighet att förbättra eller utveckla.


Jobs förutspådde att detta århundrades största genombrott kommer att ske i gränslandet mellan biologi och teknologi. Det är något jag också tror och hoppas. Jag är väldigt nyfiken på ny bioteknik och allt vad det kallas. Tänk vilka möjligheter som borde kunna uppstå när det gäller att bota cancer och andra sjukdomar. Kanske kan vi till och med besegra döden? Eller åtminstone förlänga livet med ett antal friska år. Detta är ett område jag gärna vill bidra till om inte direkt så indirekt. Men först krävs det en plattform att stå på ekonomiskt. Det är det jag försöker bygga upp nu.

Mitt egna företagsprojekt rullar på i maklig takt för närvarande. Bolaget har blivit lite mognare den senaste tiden med en mer professionell organisation. Vi håller på att växa ifrån barnstadiet och bli om inte vuxna så åtminstone tonåringar. Omsättningsmässigt så står vi just nu still men det beror på att vi måste implementera nya och bättre rutiner innan vi kan växa vidare. Man kan inte behålla babykläderna på när man blir tonåring.

På återseende.

I am evolution

Jag har inte som primär avsikt att skriva den här bloggen för att få en stor publik eller tjäna pengar (såvida det inte rör sig om betydande summor i relation till mina vanliga kassaflöden vilket jag rationellt sett inte skulle kunna tacka nej till). Om någon råkar läsa dessa texter och finner något intressant eller inspirerande är det så klart roligt. Om någon stör sig på något eller tycker att jag gör något helt galet är jag ypperligt tacksam om denne uppmärksammar mig på det. Jag är inte rädd för att göra fel, ha fel eller misslyckas för att därefter lära mig varför det blev så. Genom kritik och feedback kan man utvecklas och gå vidare som en visare och starkare person.

Det jag skriver kan nog uppfattas som egocentriskt och är det också, jag ser på detta som ett givande samtal med mig själv i tiden. Jag som 27-åring berättar om mig själv och hur jag tänker till mig själv som 42-åring, 59-åring, 75-åring eller när jag måhända läsa detta i framtiden. Jag talar även till mina kommande barn och alla efterföljande generationer som bemödar sig att läsa om sin anfader. Jag hoppas och tror att ni kan komma att finna det intressant att läsa hur jag tänkte idag som ung och sedan reflekterar i efterhand över hur dessa tankar har blivit till konsekvenser i verkligheten. Jag önskar att fler i min släkt hade skrivit självbiografier, jag hade kunnat ge mycket för att få läsa om mina anfädrars livsöden, ack vilken spännande läsning det hade varit. Någon gång i livet vill jag ägna mig åt släktforskning, tycker det verkar otroligt intressant och givande på många olika vis. Nog om det.

Jag tror att jag utifrån sett ibland kan uppfattas som smått annorlunda eller iallafall inte helt normal i relation till den genomsnittliga svenskens sätt att tänka och agera. Jag tror också att det är näst intill omöjligt att vara en "normal" person om man vill uppnå resultat i livet som "normala" personer i regel inte uppnår. Det krävs troligtvis en viss sorts skillnad i temperament, intellekt, energi eller något annat personlighetsdrag. Det handlar också om ett val. Hade jag velat så hade jag så klart kunnat skaffa ett vanligt jobb med en vanlig lön, en vanlig fritid, en vanlig tillvaro helt enkelt. Visserligen hade jag nog inte trivts särskilt bra, jag tror jag hade känt mig tillbakahållen eller kvävd. Jag är en kreativ person som måste få utlopp för mina ideér och tankar, lite som en konstnär. Om någon eller något hindrar mig i mina ambitioner känner jag mig kvävd. Detta gör att jag troligtvis aldrig skulle kunna jobba som anställd, möjligtvis skulle jag kunna göra det i en väldigt fri och entreprenöriell roll på ett snabbt växande företag.

Så för att anknyta till rubriken. Av de val jag gjort i livet har jag lärt mig några värdefulla saker. En av dem är att hela tiden ta tempen på tillvaron, läsa av den i lugn och ro, fundera och känna efter. Om tillvaron inte känns bra på ett sätt som inte är övergående så vet jag att det är dags att ändra på något. Detta är en av mina viktigaste lärdomar i livet. Till skillnad från många i min omgivning som härdat ut under olika former av tillvaro som de inte varit särskilt nöjda med så har jag tagit utvecklingen i egna händer och gjort en aktiv ansträngning för att ändra min situation. Detta har ofrånkomligen lett till en mängd konsekvenser och småmärkliga situationer, vissa har varit ganska komiska så här i efterhand, en del förändringar var nog till det sämre tyvärr men det viktiga är de förändringar jag gjort som lett till något bättre. Dessa "till det bättre"-förändringar har betytt allt så här i efterhand. Efter att ha bytt spår och funnit ett spår som varit bättre än det förra så är det ju bara att fortsätta på det nya spåret så länge det känns bra och försöka åka så långt det spåret leder. Det är alltså en sorts Darwinistisk evolution på det personliga planet. Varje gång jag gör en aktiv förändring i livet är det en parallell till hur generna hos en art kan mutera och skapa en ny art, bättre eller sämre anpassad. Det fina är så klart att om jag "muterar" mig själv och råkar få en sämre utveckling så kan jag fortsätta mutera until successful utan att behöva offra mitt liv emellan varje mutation.

Livet är fantastiskt. Ditt liv kan vara som evolutionen om du tänker efter. Om man inser denna orsak och konsekvens kedja så inser man också att det inte finns några hinder, inga begränsningar. Allt är faktiskt möjligt! Jag tror det inte, jag VET det. Att ha lärt sig detta, inte genom teoretisk kunskap, utan genom egna erfarenheter har gjort mig otroligt stark mentalt. Jag vet att jag är kapabel till precis vad som helst inom mina fysiska ramar. Med denna vetskapen inom mig blir det desto viktigare att bestämma vad jag ska ägna min dyrbara tid åt att åstadkomma i livet. Vad vill jag få ut av världen är en berättigad fråga. En lika berättigad fråga kan vara, vad kan världen få ut av mig? Hur kan jag göra som mest nytta och bidra med någonting av betydelse i vår värld?

Jag är evigt tacksam till alla människor som byggt upp vår civilisation och gjort min bekväma och smärtfria tillvaro möjlig. Denna uppbyggnadsfas har varit mycket lång och har kostat astronomiskt mycket blod, svett och tårar. De människor som levt innan oss människor som lever idag uppgår till ca 95% av alla människor som någonsin funnits. Vi som är i livet nu, 2010, utgör alltså endast 5% av alla tiders människor. Jag har över 100 miljarder människor att tacka för att jag ligger i en varm lägenhet, i en mjuk säng, tillvaratagen av ett fantastiskt sjukvårdssystem med tillgång till all jordens mat och dryck man kan önska. Tack alla 100 miljarder människor för ert slit som har gjort detta liv möjligt. Självklart vill jag fortsätta på bygget och göra något som framtida generationer kan vara tacksamma över.

För att kunna åstadkomma någonting oavsett om det sen blir storslaget eller mindre storslaget så krävs vissa grundförutsättningar, ungefär som i Maslows behovspyramid. Man måste ju ha mat innan man försöker fortplanta sig osv. Jag tror att olika människors behovspyramider skiljer sig en del från varandras. För mig personligen så har en av de viktigaste grundbehoven varit att skapa ett ekonomiskt oberoende. Dvs tryggheten i att aldrig behöva oroa sig över matförsörjning, boende eller andra grundläggande bekvämligheter man behöver i västvärlden. Jag har nu uppfyllt detta behov på den mest grundläggande nivån och kan successivt skifta fokus till nästa steg på trappan. Detta blir att skapa ett kassaflöde med pengar som utöver min egen försörjning räcker till att försörja en framtida familj och ge den en trygghet. Min beräkning är att detta kan ta mellan 5 och 10 år till från idag. När detta behov också är uppfyllt så blir nästa steg att skapa ett ytterliggare kassaflöde som kan användas för att åstadkomma någonting av värde för mänskligheten. Det är väl en sorts övergriplig levnadsplan som jag kan se den idag sett ur ett sorts superförenklat perspektiv. Det blir troligtvis inte alls som man tänkt sig, kanske sitter man där, utfattig, sjuk och ensam på något sjukhem och belastar samhället istället för att ge det något. Man kan såklart inte vara säker på någonting, men man bör ge sina drömmar en chans och sikta så högt man kan medan man har förmågan.

Kom ihåg. Om du inte är nöjd med någonting, gör en förändring och fortsätt förändra saker tills du är nöjd. Simple as that.

Drivkraften bakom pengarna

If there is a will there is a way.

Jag tror att det är grundläggande att det finns en bakomliggande drivkraft till att bli rik eller ekonomiskt oberoende för att man skall lyckas. Alternativt en drivkraft för att undvika motsatsen.

Jag minns när jag jobbade som anställd i 19-års åldern. Hur jag led av att lyssna på de dumma fikarastdiskussionerna om diverse oväsentligheter, jag tror du vet ungefär vad jag menar. Jag fick en känsla av att folk jobbade lika mycket för att snacka skit som för att tjäna pengar. De uppgifter jag sedan skulle utföra kändes allt för banala, jag fick ingen som helst stimulering av att stapla syltburkar, fylla på mjölk eller baka bröd på konsum. En robot hade klarat det lika bra. Jag visste intuitivt att jag kunde åstadkomma mycket mer. Men jag visste också att jag behövde erfarenheter och startkapital så jag fortsatte jobba några månader på varje vanligt arbete jag provade på.

En händelse som gjorde intryck på mig inträffade när jag som 20-åring jobbade på kontor och skulle dela kontorsrum med en kvinna i min egen ålder. Jag jobbade på provision och kämpade målmedvetet varje dag för att dra in pengar, min kvinnliga kollega gillade att småprata lite då och då men skötte också sitt jobb. En dag blev jag inkallad till en chef, jag fick beskedet att min kollega inte klarade av att jobba med mig då jag var en kall och osällskaplig personlighet enligt henne. Vi skulle alltså byta kontor. När jag konfronterade henne med detta så brast hon ut i storgråt och det blev stora utlägg om hur jag aldrig småpratade med henne på morgonen, på lunchen eller närhelst hon försökte prata om det ena eller andra med mig. Jag hade faktiskt inte anat detta tidigare utan tyckte att vi hade en bra arbetsrelation där vi kunde prata ibland men ändå fokusera på det viktigaste nämligen att tjäna pengar. Uppenbarligen hade jag fel. Jag är inte en känslostyrd emotionell människa, jag är nog ganska kall och beräknande av naturen. Jag har väldigt svårt för människor som får emotionella utbrott och inte kan behärska sig. Kanske är det också denna kyliga egenskap som fått mig att utan allt för stora svårigheter känslomässigt våga investera när det så att säga flyter blod på gatorna men också gå mot strömmen och sälja när alla andra köper och framtiden ser som ljusast ut. Många människor jobbar för att umgås och prata om lättsamma vardagliga små händelser, mitt mål har varit ett annat än att springa runt runt i det ekorrhjulet, jag ville vidare. Idag vet jag att flera av personerna på det gamla jobbet fortfarande är kvar där, antagligen trivs de bra eller åtminstone vantrivs de inte. Hoppas jag. Jag hyser inget förakt mot den typen av människor men om man vill någonstans ekonomiskt så tror jag att man måste ägna mer tid åt själva affärerna och mindre tid åt vardags shit-chattet.

Där hemma hade vi det tufft ekonomiskt sedan några år tillbaka då hyran dubblats pga ett stambyte. Ibland var det på gränsen till att det fanns pengar till mat, detta gav upphov till mycket klagande och oro. Jag ville aldrig att mina barn skulle uppleva den situationen i framtiden. En av de hårdaste slagen var när min mor var tvungen att ge upp en av sina livs drömmar som hon kämpat länge för pga tillfälliga ekonomiska trångmål. Jag tror att det slog an en stark sträng i mig som har varit en av de bakomliggande faktorer som drivit mig sedan efter. Jag skall aldrig bli begränsad av ekonomiska faktorer i strävan efter att uppfylla mina drömmar löd mitt inre budskap. Ingenting skulle hindra mig från att uppnå den ekonomiska trygghet som krävdes för att skapa ett rikt och fritt liv.

Kanske var det dessa upplevelser som gjorde den stora skillnaden. De flesta av mina vänner har troligtvis inte upplevt samma ekonomiska besvär i sin uppväxt och de verkar inte heller ha ett lika stort begär efter att tjäna pengar och lägga dem på hög. Jag vill dock påpeka att min familj inte levde i någon 100%ig ekonomisk misär med socialbidrag och kronofogdar men vi var helt klart inte längre än ett par hundralappar per månad ifrån det den värsta tiden. Man kanske skulle kunna säga att det rent av var en ekonomisk nära döden upplevelse som fick mig att se på privatekonomi och pengar på ett helt nytt sätt efteråt, precis som de som överlever en dödlig olycka ser på livet på ett nytt sätt därefter.


För mig har följaktligen alternativet till att vara rik känts för smärtsamt för att jag skulle kunna uthärda det. Jag har aldrig klarat av att jobba med folk jag inte själv valt att ha omkring mig, att vara tvingad till uppgifter som någon annan bestämt eller inte ha möjlighet att själv sätta gränser för hur mycket jag kan tjäna/spara/spendera. Jag har helt enkelt varit tvungen att bli ekonomiskt oberoende så snabbt som möjligt för att kunna känna mig bekväm med min tillvaro. Om jag inte hade valt "the road to riches" så hade jag nog känt mig kvävd och hämmad oavsett vad jag jobbat med. Idag känner jag mig mycket mer tillfreds med livet än då jag inte hade pengar, jag skulle säga att min förvärvade ekonomiska trygghet har varit en av de största nycklarna till det goda i mitt liv.



Jag avslutar med ännu ett citat, jag är en sucker för citat:)

Om man inte finner sig i någonting annat än det man vill ha är det heller inte någonting annat man kommer att få.

Lite om min bakgrund - Uppväxt

Jag är uppväxt i en relativt intellektuell miljö, dock helt utan pengar. Mina föräldrar har aldrig haft pengar och varken kan eller vill ackumulera dem. Några saker har de dock gett mig som jag tror varit till godo.

Min mor har gett mig stöd försörjningsmässigt under de första hårda åren av mitt kapitaluppbyggande. Detta tror jag varit väldigt viktigt då jag alltid vetat att någon skulle ge mig tak över huvudet och mat för dagen ifall att mina affärsäventyr skulle misslyckas. Det gav mig nog mer mod att våga satsa.

Min far var ofta borta när jag var liten men en av de saker han hjärntvättat mig med är att jag både kan och bör göra precis vad jag vill i livet. Det har han själv gjort och han lever ett väldigt fritt liv.

Något som båda föräldrarna uppmanade mig till var att studera, dels att få bra betyg i grundskola och gymnasium sen att läsa vidare på universitet. Det tog mig lång tid att inse att den vanliga formen av studier inte var min väg. Ska jag vara helt ärlig så har jag nog inte haft användning för knappt någonting alls som jag läste på universitetet. Jag tror att jag har fått mer nytta av själva studiebidragen och csn-lånen som jag investerat i aktier. Däremot har studierna gett mig viktiga kontakter och goda vänner vilket gör att jag inte ångrar någon enda kurs jag gick.

Lärdomar av min uppväxt är att jag kommer att förmedla budskapet om att man kan och bör göra det man vill vad det än är vidare till min egna barn någon gång i framtiden.

Lite om min bakgrund - Företagande

Kanske har jag alltid haft en fallenhet för pengar och ackumulerandet av dem men det är först på senare år jag lärt mig de betydelsefulla insikterna. Fram till ca 22-23 års ålder svävade jag mer eller mindre i ovisshet om hur jag skulle göra för att bli rik.

När jag började spara som 17-åring hade jag en månadslön på ca 5000kr från extrajobb på ica, konsum, m.m. Då hade jag visserligen inga utgifter eftersom jag bodde hemma, men jag sparade ändå så mycket jag kunde. När jag skaffade heltidsjobb efter gymnasiet lyckades jag spara ca 50% av lönen på ca 12000kr. Efter något år som heltidsanställd på både lagergolvet, kostymkontoret och säljarfältet insåg jag att jag inte blir rik på min lön som uppgick till ca 16000kr/mån. Jag började studera på universitet. Vad läsa för att tjäna pengar? Läran om pengar så klart, ekonomi dvs. Efter ett år på universitetet insåg jag att mina kurskamrater inte ville samma sak eller iallafall inte lika starkt. T.ex. bodde jag som 21-åring inneboende hos en 29-årig ekonomi- och juridikstuderande man som brukade sjunga i duschen i vår delade studentlägenhet om hur mycket pengar han skulle tjäna en vacker dag. När jag bodde i hans lägenhet och upplevde hans i mitt tycke miserabelt fattiga och outhärdliga studentliv så fick jag klart för mig att vid 29 års ålder skall jag redan vara rik, jag ska inte vara i slutfasen av mina studier och ha 20 års karriärsklättring och kanske chefssmörjande framför mig.

Ungefär samtidigt som detta påverkade min inställning till studenter och allt vad studielivet innebar så föll det sig så att en affärsmöjlighet uppenbarade sig. Jag och några vänner tog en chansning och utan att satsa något annat än tid och engagemang hade vi en verksamhet som genererade kunder och lite pengar. Efter ett år förlorade vi allting vi tjänat på en enda kund. Skulle jag ge upp och gå tillbaka till studierna? Jag tänkte efter hårt och länge samtidigt som jag fortfarande hade ena foten i universitetet och andra foten i diverse extrajobb. Min logik sa mig till slut att jag borde fortsätta med företaget då jag nu lärt mig av misstaget som kostat oss allting sist. Nu skulle vi göra samma sak men med justeringar som skulle förhindra att vi drog på oss samma förluster som förut. Ett år senare hade jag tjänat dubbelt så mycket som jag gjort på konsum men arbetat hälften så mycket.

Läxa lärd: Ge aldrig upp, fortsätt försöka, lär av misstagen och ändra på utförandet av din affärsverksamhet tills den lyckas. Detta är enligt mig den absolut viktigaste av alla läxor för att bli rik. Egentligen så grundläggande att man kan jämföra den med evolutionen. Trial and error. Se dina försök att tjäna pengar på affärsverksamheter som om du vad gud och skapade nya djurarter och testade dem i naturen för att se hur de klarar sig. Till slut kommer du att skapa en djurart som överlever och fortplantar sig, vackert eller hur. Har du tur eller försöker tillräckligt många gånger så skapar du inte bara ett djur som överlever utan ett djur som placerar sig på toppen av näringskedjan, grattis du har skapat nästa Microsoft:)

När jag hade lärt mig den viktigaste läxan var det bara att fortsätta på samma spår. Efter första året med vinst var det dags att finjusterade min skapelse till det bättre och se där, nästa år dubblerades vinsten. Följande år likaså. Nästa år dubblerades dock inte vinsten utan den höll sig på samma nivå. Då visste jag att jag nått taket för vad jag kunde tjäna i den typ av verksamhet jag höll på med. Därför var det enligt min business-evolutionsteori dags att gå vidare. Jag sålde de delar som inte gick att utveckla och tog mycket tid i anspråk men behöll de som gav nästintill passiva inkomster. Detta var för ca två år sedan. Idag har jag fortfarande kvar delar av mina första verksamheter som ger mig nästintill passiva inkomster, utöver det har jag nya verksamheter som skall testas i affärslivets kaotiska djungel. Om de lär sig att överleva och fortplanta sig så kan de bli riktigt stora men än så länge kan de knappt stå på egna ben. Det är en spännande resa jag har framför mig, ett äventyr som jag älskar att vara med om.

Parallellt med min utveckling som egen företagare så har jag löpande investerat i aktier, räntebärande, optioner och mycket annat. Mer om mina olika investeringar längre fram. Dags att slänga ihop en knorr-soppa, producerad av Unilever, ett av mina kära portföljbolag.