Uppdatering portfölj och livsreflektioner

Dags att uppdatera hur portföljen utvecklar sig.

På senaste tiden har en mängd försäljningar ägt rum. Detta för att kunna finansiera tillväxten av mina två privata företag. Dessa företag fullkomligt slukar kapital och jag har fått sälja av ca 5-10% av aktieportföljen varje månad för att klara av det. Portföljen är nu ungefär hälften så stor som den var för ett halvår sedan.

Så sent som idag rök det sista av Kimberly-Clark innehavet. Härom veckan försvann både GlaxoSmithKline och nästan hela Sanofi-innehavet. Alla dessa försäljningar har inte med att jag misstror själva bolagen eller anser att aktieköpen var felaktiga utan är endast en följd av att alternativet för kapitalet är så mycket mer lockande. Den ena investeringen jag skjuter pengar till blir omräknat i P/E-tals formatet ca P/E 1. Med andra ord en avkastning på investerat eget kapital på 100% per år. Affärsmodellen är nu äntligen ordentligt beprövad efter ca 6 månaders uppvärmning.

Dessa avkastningssiffror gäller ett teknikbolag. För det andra nya bolaget inom fastighetssektorn gäller lite mer modesta P/E 7 men där är hela det fria kassaflödet på ca 12-15% återinvesterbart direkt.

Min förhoppning är alltså att de privata bolagen skall generera lika mycket i årlig vinst om 1-2 år som mitt totala kapital uppgår till idag.

Mycket kan gå fel men jag tror mig ha gjort en grundlig analys och rewarden överstiger kraftigt risken i dessa affärsprojekt.



De större aktieinnehav som återstår i portföljen är nu:
France Telecom (10%)
Aker (10%)
NSP (8%)
Telefonica (8%)
Total (8%)
SCA (7%)
Orkla (7%)
Eon (7%)
Deutsche Telekom (4%)
Sanofi (4%)
Unilever (4%)
Teva (3%)
RWE (2%)
NOTE (2%)




Till sist tänkte jag kommentera den Norske gärningsmannen Anders Breivik.

En otroligt dedikerad, troligtvis intelligent och garanterat handlingskraftig person. Säkert kapabel att åstadkomma vad som helst. Tyvärr blev all den kraft han disponerade totalt felriktad. Där ser man vad som kan ske när en målmedveten obegränsad person får fel tankar i omlopp. Det gäller alltid att tänka efter ordentligt över vad man verkligen håller på med och avgöra om det man gör är till mänsklighetens gagn eller inte. Om denne Anders bara hade läst lite andra böcker, träffat andra människor eller fått andra erfarenheter så kanske han hade kunnat bygga någonting stort som kunde vara mänskligheten till nytta istället..

Jag kan lite smått skrämmande känna igen mig i den iskalla planeringen och det metodiska genomförandet under en lång period för att uppnå ett mål som inget kan eller får komma i vägen för. Den enda skillnaden är att jag istället för att starta ett tredje världskrig skulle vilja rädda mänskligheten som art och få stopp på alla dumheter som krig, ondska och sjukdomar. Nej, när vi få människor som måhända har storhetsvansinne och vet med oss att vi kan göra vad som helst bestämmer oss för vad vi skall ta oss för gäller det att man har vettiga förebilder och rätt faktabakgrund att basera sina beslut på. Skillnaden mellan att vara hjälte och massmördare kan kanske märkligt nog inte vara större än att en person fått lite olika influenser som lett till tankegångar som sedan spårat ut åt ett eller annat håll.

Jag har på senare år gjort en del personlighetstester och uppenbarligen tillhör jag den iskalla beräknande strategiska typen som gör allt för att uppnå ett uppsatt mål oavsett hinder eller andra människors åsikter och känslor. Denna personlighetstyp är visst den mest framgångsrika när det gäller aktieaffärer likväl, mycket beroende på deras iskalla mentalitet vilket kan vara en fördel när det gäller att inte påverkas av några känslor i beslutsprocessen.

För oss kyliga målsökande robotar gäller det att välja sina mål med omsorg för det vi bestämmer oss för blir ju i hög grad till verklighet.

Personligen kämpar jag nu en hel del med mina sjukdomsförehavanden, framför allt är det en mental utmaning. Det som frustrerar mig på detta området är att jag inte kan påverka sjukdomen genom viljestyrka, handlingskraft eller intelligens. Inga av mina vapen biter på fienden. Det är min ensamma kamp och den utspelar sig i en dimma där jag varken kan sikta eller se min fiende i ögonen.

Sjukdomen har faktiskt fått mig att bli mer empatisk och känna med andra människor i liknande situationer. Jag har nu engagerat mig i hjälporganisationer både genom företagen och privat. När jag har säkrat tillräckliga kassaflöden från mina verksamheter skall jag avsätta minst 10% av dessa medel för att finansiera ett fullskaligt krig mot de sjukdomar jag själv drabbats av. Jag önskar ingen människa den konstanta mentala nötning dessa sjukdomar åstadkommer.

Det enda jag kan göra nu är att gilla läget och sparka på bollen där den ligger. Att se bakåt tjänar ingenting till. Endast imorgon går att påverka genom att agera klokt idag.