Återuppståndelsen del 2

Det var nu över två år sedan jag skrev i min kära dagbok. Mycket har hänt och allting har förändrats. Några saker är dock desamma som förut.

Jag skulle kunna skriva en bok om dessa två åren och det har jag nästintill gjort men det är alldeles för privat att dela i nuläget. Kortfattat så gick jag in i väggen första halvan av 2013. Brände ut mig totalt. Tappade allt. Både fysiskt och psykiskt. Allt jobb, stress, oro, konflikter, uppvarvning och glöd som jag upplevt de föregående 7-8 åren hade till slut tagit ut sin rätt. 

Visst hade varningssignalerna kommit långt tidigare. Som de stressrelaterade hudutslag jag fick redan runt 2005 när jag var inne i intensiva jobbperioder. Redan då lärde jag mig faran med att varva upp mig själv allt för mycket. Under 2012 kom mer oroande symptom. Svårigheter att sova då jag var alldeles för uppvarvad efter arbetsdagen. Det behövde absolut inte vara negativa tankar som snurrade i hjärnan på kvällarna, snarare tvärtom. Allt gick ju så bra med företagen och investeringarna att jag bara hetsade upp mig själv över de fantastiska framtidsutsikterna. Jag kunde inte slappna av mentalt och fick svårt att sova allt som oftast. Sedan kom en hjärtklappning som kändes som att hjärtat slog dubbelt så hårt som vanligt. Jag kunde höra min egen puls mitt på dagen och när jag skulle sova dånade pulsen i öronen så att det inte gick att slappna av eller tänka på någonting annat. Detta var de tydligaste tecknen som varnade om vad som komma skulle. Men jag körde på som vanligt, ägnade ofta både dagen och kvällen åt att antingen aktivt jobba med företaget eller när jag var hemma, tänka på företaget. Jag förstod inte då att man inte kopplar av när man har hjärnan uppvarvad på alla växlar analyserandes någon investering eller företagsproblem. Jag tog till mig citatet; den som inte slutat tänka på sitt företag när han går hem för dagen är den som kommer lyckas. Citatet stämde mycket väl. Jag lyckades bra med alla företag och investeringar, de bar frukt och jag uppnådde mitt mål om ekonomiskt oberoende med marginal. Men det hade sitt pris. Ett pris jag inte är säker på att jag hade velat betala om jag vetat om det i förväg. 

Sommaren 2013 hade jag bestämt mig för att ta en paus från arbetet med företaget helt och hållet. Att få lite välbehövlig vila kändes som en bra idé. Problemet var att när jag satt där hemma och skulle vila ut så ökade den inre stressen tiofalt och jag kunde inte slappna av för fem öre. Jag blev enormt stressad över att inte ha någonting att göra eller sysselsätta hjärnan med. Ingenstans att gå på dagarna. Jag var ju van att jobba i 110% dygnet runt. Antagligen hjärnan totalt frispinn när den inte hade fast mark springa på längre. Sömnproblemen förvärrades och ångest och förvirring tillkom. Kulmen blev flera nätters total sömnlöshet och stark hjärtklappning som till slut ledde till att jag höll på att svimma mitt på gatan när det kändes som att hjärtat skulle stanna. Jag trodde jag fick en hjärtattack och fick åka till akuten. Där låg jag och de analyserade mitt hjärta för att se vad som var fel. Jag funderade på om det var kört. Har jag offrat mitt liv för att bygga en förmögenhet? Har jag offrat mina vänner, familj, kärlek och glädje för ett fett bankkonto? Ja, det var delvis sant. Nu stod sanningen kristallklar för mig, liggandes där på båren på akuten med ekg och blodprover fastspända på kroppen. Pengarna är inte viktiga längre. Jag är färdig. Jag behöver inte och vill inte tjäna en enda krona till. Inte på bekostnad av min hälsa. Nu är det bara mina relationer som betyder någonting. Glädjen jag känt under livets ljusa stunder med alla mina nära vänner och familj. Det är det värdefulla i mitt liv. Jag försökte rädda världen genom mitt företagande, jag hade planer på stora välgörenhetsprojekt. Nu var det nog. Om jag dör så var ändå ingenting till något nytta. Nu måste jag omforma mitt liv. Jag måste leva på ett sätt som är hållbart och som passar mig. Jag trodde jag var en företagsmässig terminator som kunde kämpa på i all evighet utan minsta bränsle i form av vila, glädje och kärlek. Jag hade fel. Jag var bara en människa. En vanlig människa med vanliga mänskliga behov. Jag var inte som terminator som inte hade känslor, jag kunde gråta. Jag grät på riktigt för första gången sedan jag var barn. Det var smärtsamt. Jag hade skadat mig själv på ett sätt jag inte kunde förstå när jag gjorde det.

Resan tillbaka till livet har varit lång och smärtsam. Den kantades av kronisk ångest, panik och stressrelaterade sjukdomar. Jag klarade det på ren överlevnadsinstinkt och genom att acceptera att leva i lidande. Jag fick efteråt höra av en läkare att han inte trodde jag skulle klara mig levande ur det så som mitt skick var när jag var på botten. 

Det är för smärtsamt att skriva mer ingående om den resan nu. Det får bli en annan gång.

Idag är läget någorlunda stabilt. Jag lever fortfarande med men efter det som hänt. Bestående hjärnskador efter all sömnbrist. Lättväckt ångest och oro trots att ingenting finns att oro sig över. Stress som aktiveras av en tiondel av den anspänning som krävdes förut. Jag är handikappad arbetsmässigt. Men med tanke på den nivå jag hade förut i min arbetskapacitet så räcker en tiondel gott och väl för att jag ska lyckas göra någonting produktivt även idag.

Jag jobbar nu 2-4 timmar om dagen i snitt i ett mycket lugnt tempo. Mina företag finns kvar. Mina investeringar likaså. I nästa inlägg ska jag skriva mer om det ekonomiska läget. I korthet kan jag nämna att jag ser värde i råvarusektorn och har nyligen köpt aktier i glencore, angloamerican, vale och mindre poster i offshore drilling sektorn genom rig, sdrl, foe och songa. Lusten att återigen skriva här kom från ingenstans. Eller kanske ur det faktum att jag börjat köpa aktier igen för första gången sedan 2012 då jag sålde ut i princip alla innehav jag hade kvar. Det fick mig att tänka på den här gamla bortglömda bloggen. Åter till det personliga.

Det är viktigt att påpeka att jag nu endast jobbar under förutsättning att det ger glädje. Jag måste inte tjäna pengar för att bli rikare. Jag ser det däremot som min plikt att förvalta det kapital jag byggt upp med min hälsa som pris. Skulle jag inte förvalta det väl så vore allt blod och alla tårar förgäves. Men förvaltningen måste ske på ett tydligt villkor, den ska inte göra mig sjuk igen och den ska vara glädjefylld. Detta uppnås genom att investerandet sker tillsammans med härliga vänner och företagandet drivs med bra kollegor och anställda som jag trivs med och som inte får mig uppstressad. Inte alltid så lätt som det kan låta men nu när det är min första prioritet framför effektivitet och lönsamhet så blir det bra mycket lättare än förut då man hela tiden slets mellan de personliga relationerna och lönsamhet. Ofta fick lönsamheten dra längsta strået.

I övrigt är livet annorlunda på flera plan. Jag har skaffat en bra flickvän, en busig liten vovve och tagit upp kontakten med flera gamla vänner igen. Livet har blivit rikare och jag står idag på fler ben än förut. 

Jag lever idag efter nya livsriktlinjer. Jag vill leva för dagen. En klyscha jag vet. Men för mig är det ett måste. Jag måste fokusera på att göra det bästa av idag för jag vet inte hur framtiden ser ut. Jag vet att livet är bräckligt. Jag vill göra allt kul som livet erbjuder innan det är försent. Det är ingen ide att vänta. Nu kastar jag mig ut i vattnet och ser om jag kan simma. Hittills har jag lyckats simma bra med både hajar och delfiner. Dykt med sköldpaddor. Klättrat i träden. Ridit på kameler, elefanter och hästar. Massor av spännande aktiviteter står på att göra listan och jag vill dela dem allihopa med människorna jag älskar. Efter alla kickar jag fick i företagandet är jag antagligen beroende av det där adrenalinet och kicken som man känner sig levande av. Nu får jag utlopp för det genom glädjefyllda aktiviteter där jag utmanar mina rädslor tillsammans med andra istället för uppfyllandet av ekonomiska mål. Jag sätter ingen värdering i om det ena är bättre än det andra men för mig personlighet har jag bevisligen inte klarat ett liv där man enbart lever på den ekonomiska kicken. Jag var kanske inte stark nog mentalt. Det får va som det vill. Jag har anpassat mig efter mina svagheter och ser till att överleva. Överleva och uppleva glädje så mycket det bara går. Tack för ännu en dag. Ännu en dag att fylla med glädje. Så gott det går. Tack!

Och tack ni som läser, jag hoppas att jag kan förmedla någonting av värde genom att dela med mig av mina erfarenheter. 

Återuppståndelsen del 1

Äntligen lyckades jag återställa åtkomsten till det här gamla bortglömda bloggkontot. Har försökt nu i ett par veckor att logga in.

Det var nu två och ett halvt år sedan sist. Jag har genomgått den tuffaste perioden någonsin i mitt liv. Jag var nära döden, bokstavligt talat. Ingenting jag trodde jag visste om lidanden förut kunde jämföra sig med den känslan jag skulle få uppleva och leva i dagligen i 2 år.

Jag har uthärdat, kämpat och bara försökt överleva. En sekund i taget.

Nu är jag tillbaka. Tillräckligt välmående för att kunna skriva.

I nästa inlägg ska jag berätta lite mer om vad som hänt och hur läget är idag.

Tack för alla kommentarer och läsare som hört av sig under tidigare år som bloggen varit aktiv. Jag har haft stor behållning av den feedbacken.

30-årskrisen

Det var 4 månader sedan sist jag skrev här och över 3 år sedan jag skrev första inlägget.

Oftast blir det att jag skriver när det är något man grubblar på eller något man blivit inspirerad av.

Av naturen är jag en nostalgisk person. Jag ser med vemod tillbaka på den tid som varit och har lätt för att känna en viss ångest över att det som hänt aldrig kan upplevas igen. Jag är ledsen och rädd för att allting ska ta slut en dag. Jag känner stress och press för att tiden inte kommer räcka till. Det är så mycket jag vill och önskar att livet skall innehålla, men i och med att tiden går börjar man ana att man inte kommer att hinna med allting. Jag kommer inte att kunna bli både idrottsstjärna, buddhistmunk, filmregissör, vetenskapsman, greenpeaceaktivist, finanshaj, författare, konstnär, eller hundra andra yrken eller sysslor jag skulle vilja ägna mig åt. Jag avskyr att välja, att gå och handla på ica kan vara ett mindre dilemma i sig för mig när jag ställs inför alla olika sorters marmelad, fetaoster eller juicer. Ibland trivs jag bäst när livet är enkelt, man går upp tidigt, gör en bestämd syssla, somnar av trötthet på kvällen. Har varit på några sådana resor senaste månaderna och det har varit skönt, man har inte behövt tänka så mycket. När man kommit hem däremot är det lätt att slås av tusentals tankar.

Antagligen har jag någon sorts mindre kris. Kanske är det en 30-årskris, det är inte långt kvar tills jag fyller 30 år nu. Utmärkande för just 30-årskrisen är att man jämför sig med andra hur långt man kommit i livet på olika plan. Citerat om 30-årskrisen, källa:

30- årskrisen

Vi blir allt äldre och livet därför allt mer utsträckt. Vi utbildar oss längre och stadgar oss senare. Men den biologiska klockan består. Detta dilemma gör att många ”knappt hinner bli vuxna” innan de måste ta ställning till om de ska skaffa barn...

30-årskrisen är alltså väldigt biologiskt betingad, men också kopplad till vår samtid med krav på att vi alla inte bara ska skaffa barn, utan också vara välutbildade och framgångsrika, med fina hus och vältränade kroppar.

– Allt ska liksom vara på plats när man fyller 30, annars är man misslyckad. Många jämför sig också med andra i samma ålder – som man ofta upplever har kommit mycket längre.

Just detta, att jämföra sig med andra, karaktäriserar 30-årskrisen, en ålder då även gamla och ibland traumatiska barndomsupplevelser kommer i kapp en och behöver bearbetas.

Självklart jämför jag mig med mina förebilder som i många fall startat storföretag och blivit miljardärer innan 30, det är en källa till viss ångest och känsla av att ligga steget efter. Jag har relativt höga krav och ambitioner. Att ha ett bra jobb och en trevlig vardag är inte nog för mig, då skulle jag känna att jag slösade bort mitt liv. Jag offrar hellre av den trevliga vardagen för att nå längre än till ett vanligt jobb. Jag är till någon del en perfektionist, det får ta tid och ansträning men jag vill att resultatet ska bli perfekt.

Egentligen känns det fånigt och löjligt att sitta och ha ångest för något sådant här, jag som kan tycka mig vara så klok. Ingen klokhet i världen kan dock rädda mig från att tiden rinner iväg och det är det som stör mig. Visst jag kanske har slösat bort en massa dagar, månader, år eller så har jag utnyttjat tiden väldigt väl, det är relativt. Detta är oavsett ett vägskäl, en platå att stanna på och titta ut över den förgångna tidens vyer. Där skådar jag lycka, sorg, vänskap, arbete, kärlek, besvikelse, rädsla, sjukdom, hopp, rikedom, vemod, frustration, ilska, förväntan och mycket mycket mer. Jag vet ärligt talat inte om det är bra för mitt sinne att titta tillbaka eller inte, att tänka på det som varit gör mig ack så vemodig. Jag vill sträcka ut en hand och dra mig in i den förflutna tiden igen som om man kunde sträcka sig in i ett fotografi och få uppleva det som hände där och då igen. Men tiden har ingen återvändo, den skyndar på i rask takt utan att se tillbaka. Man får försöka hänga med så gott det går, ibland kanske man lyckas springa lite i förväg och ibland halkar man efter.

Nåväl, idag blir det mest personligt svammel. Inga ingående ekonomiska prognoser eller rapporter så långt ögat kan nå. Min ekonomi står i princip still. Antagligen är det en bidragande anledning till mitt krisande. På lite över två år har jag startat och drivit ett företag från 0 till 30 miljoner i omsättning med god vinstmarginal på över 15%. Tillväxten har varit enorm det första 1½ året. Nu har dock tillväxten stannat av helt. De senaste tre månaderna har bolaget inte växt alls. Det står still för första gången sedan vi startade. Detta är en stor källa till frustration och missnöje. Visst är 30 mkr bra och betydligt större än något jag tidigare gjort, men det är inte någon milstolpe att stanna vid. 100 mkr kan jag möjligen ta en paus vid och göra någonting annat ett tag, inte 30. I min vildaste fantasi hade jag hoppats på 100 mkr i omsättning innan jag själv fyllde 30 år men det är nu helt omöjligt och den insikten slår ner mitt humör. Visst var det en hög målsättning och visst hände oförutsedda saker på vägen som saktat ned takten men ändå känner jag nu besvikelse. Att skjuta på det här målet tills jag är 32 eller 33 känns deppigt. Troligtvis är detta det största skälet till att jag nu känner en gnagande ångest och besvikelse över att bli 30 år. Jag hade hoppats nå mitt 100 mkr mål och kunna njuta av mitt trettionde år med semester och kanske prioritera lite annat i livet. Jag ville bli riktigt rik som ung kort sagt. Nu får jag försöka förlika mig med att jag misslyckats med det och anpassa mina målsättningar.

Anledningen till att bolaget har stannat i växten är dels externa men det beror även på att jag varit mindre hands-on i den operativa driften det senaste halvåret, bland annat pga en relation som jag nyligen avslutat. Det är nu nödvändigt för mig att börja jobba desto mer aktivt i bolaget och se till att det börjar hända saker. Egentligen gillar jag det, att kämpa och kriga. Det var dock ett tag sen jag var ute på fältet och slogs så nu måste jag lägga mig i hårdträning, damma av rustningen, vässa lansen och hoppa upp på hästen igen för att ge mig ut i strid. 30 år och soldat. Jag undrar när det är dags för det lugna familjelivet? Går det att kombinera med krigandet? De flesta entreprenörer som pratat familjeliv har i princip sagt att det är obefintligt. I min perfekta värld ska det gå att kombinera. Det får dock vänta ett par år till gissar jag. Nu är fokus på att få fart på mitt skepp.

God lycka alla krisande krigare där ute!

Steve Jobs

Har precis läst ut Walter Isaacsons biografi om Steve Jobs.

Boken gjorde mig smått gripen och stundtals tårögd. Jag kan känna igen mig i stora delar av Jobs personlighet. Framför allt förmågan att kunna gå in för någonting till 100 där man fokuserar all uppmärksamhet och energi som en laserstråle på en begränsad yta. Till exempel gick Jobs på väldigt speciella dieter, drack bara morotsjuice och åt veganskt. Jag kan vara lika insnöad på olika sorters mat i perioder. Granatäpple är en personlig favorit som jag äter både i frukt- och juiceform. En annan likhet jag upptäckte var vårt intresse för andlighet i allmänhet och österländska religioner i synnerhet. Det är ett område som jag också vill lägga mer tid på förr eller senare.

En egenskap som uppfattats som negativ är den så kallade känslokyla som Jobs hade. Något jag känner igen mig i till viss del. Den beror helt enkelt på att man fokuserar sin hela tankekraft på någonting specifikt och då försvinner allting annat bort. Jag förstår precis hur han stängde av omvärlden för att kunna fokusera på att skapa de speciella produkter han hade visioner om. Man måste offra något för att uppnå något annat. Tyvärr blir familjen och ibland även hälsan lidande för att man ger allt åt ett "högre" syfte. Jag vet själv hur jag är när jag är fullständigt inne i ett projekt. Att svara på sms eller telefonsamtal som inte handlar om projektet prioriteras ned, att komma ihåg födelsedagar eller bara höra av sig för sakens skull läggs åt sidan, att träna bortprioriteras, ibland "glömmer" jag till och med bort att äta och måste till slut avbryta mitt arbete bara för att magen skriker så hårt efter mat att jag omöjligt kan fortsätta. I Jobs fall, som han skriver med egna ord i bokens slut, gjorde han det för mänskligheten. För att ge någonting tillbaka och följa de spår som tidigare generationer trampat upp. Just denna drivkraft är något som jag själv skrivit om tidigare i bloggen. Det är kul att dela dessa drivkrafter med stora visionärer och artister som Jobs. Jag är dock inte riktigt lika hardcore som Jobs i min fokusering. Jag är mer en Jobs Light. Jag vet att jag kan uppnå storartade dåd om jag vill men jag klyvs samtidigt av dilemmat att behöva offra en så stor del av livets övriga glädjeämnen och ansvarsområden för det. Sådant som familj, vänskap, resor, äventyr, lek, skratt, nyfikenhet och hälsa känns också viktigt. Det svåra för mig är att balansera detta med min målsättning att försöka göra något för mänskligheten. Ofta hamnar jag i obalans och finner mig för långt åt ena hållet. Jag hoppas att det ska gå att kombinera på något vis även om jag vet att endera sidan av myntet kommer bli lidande tid till annan.


Några saker som skiljer mig och Jobs är den temperamentsfulla sidan av personligheten. Jag håller mig i princip alltid kylig och behärskad i de flesta situationer. Jag skriker inte ut mina känslor.  En annan lärdom är att inte bli för extrem i allt jag gör, lagom är ofta bäst. När det gäller till exempel olika matvanor eller andra påfund måste man kunna kompromissa efter omständigheterna. Jag är nog mer av en pragmatiker när det gäller mycket, det vill säga jag bryr mig mer om att det bara ska funka än hur det känns.

En annan sak som vi skiljer oss inom är inställningen till välgörenhet och konsumtion. Visserligen var han själv väldigt minimalistisk men jag känner ändå att produkterna vara riktade till människans konsumtionssvaga nerv. Något som faktiskt var en källa till konflikt och diskussion i Jobs liv. Jag har själv ägnat mig åt liknande verksamhet med liknande konsumtionsprodukter och det kändes inte helt tillfredsställande och kongruent med mina personliga uppfattningar om konsumtion och resursslöseri. Jag är själv för återanvändning och gillar inte att kasta saker i onödan. Hellre ge dem till insamlingar eller sälja på andrahandssajter.

Om jag ska vara ärlig så har jag själv aldrig ägt en apple produkt eller haft en önskan att köpa en. De är alldeles för dyra och onödiga i min smak. Jag gillar prisvärda produkter som fyller sin funktion och thats it. Jag behöver ingen fantastisk design när det gäller arbetsverktyg vilket mobiler och datorer är för mig i första hand.

Jag undrar vad en person som Jobs hade kunnat åstadkomma inom politik eller forskning. Han hade en personlighet som fick saker att hända oavsett vad omgivningen tyckte eller sa. Med den handlingskraften kan man åstadkomma vad som helst. Jag vet själv att jag har det draget i mig och därför är det så otroligt viktigt att man siktar in sig på värdefulla mål. Det blir dock inte alltid rätt. Man måste prova sig fram. Jag hoppas att kunna bidra med någonting som för människosläktet framåt på resan i universum och tiden.



Jag skriver ju allt detta av anledningen att mina eventuellt framtida avkomlingar skall förstå sig på hur jag resonerat när jag bestämt mig för hur jag ska leva mitt liv och göra de val jag kommer att göra. Kanske kan ni förstå er på mig något bättre genom att läsa hur jag tänkte som ung.

Att vara en konstnär är att skapa någonting av värde för medmänniskorna. Kulturellt eller praktiskt. Förr i tiden kunde konstnärer både vara vetenskapsmän, affärsmän, måla tavlor samt skriva. Jag ser det som en idealistisk bild. Att inte begränsas i sina uttrycksformer. Jag vill verka inom alla områden där jag är nyfiken och ser en möjlighet att förbättra eller utveckla.


Jobs förutspådde att detta århundrades största genombrott kommer att ske i gränslandet mellan biologi och teknologi. Det är något jag också tror och hoppas. Jag är väldigt nyfiken på ny bioteknik och allt vad det kallas. Tänk vilka möjligheter som borde kunna uppstå när det gäller att bota cancer och andra sjukdomar. Kanske kan vi till och med besegra döden? Eller åtminstone förlänga livet med ett antal friska år. Detta är ett område jag gärna vill bidra till om inte direkt så indirekt. Men först krävs det en plattform att stå på ekonomiskt. Det är det jag försöker bygga upp nu.

Mitt egna företagsprojekt rullar på i maklig takt för närvarande. Bolaget har blivit lite mognare den senaste tiden med en mer professionell organisation. Vi håller på att växa ifrån barnstadiet och bli om inte vuxna så åtminstone tonåringar. Omsättningsmässigt så står vi just nu still men det beror på att vi måste implementera nya och bättre rutiner innan vi kan växa vidare. Man kan inte behålla babykläderna på när man blir tonåring.

På återseende.

Vardag

Den senaste tiden har varit lugnare än vanligt. Det måste varit ungefär två år sen jag hade så här lite att göra. Efter att ha jobbat mer eller mindre nonstop de senaste två åren med uppbyggnaden av dels fastighetsfirman i usa, dels mitt nya uppstartsprojekt i sverige känns det välbehövligt.

Det har haft sitt pris på flera sätt, jag har inte orkat träffa vänner särskilt ofta eller träna vilket jag tänkte försöka ta igen lite nu. Det är trevligt att catcha up med gamla vänner och komma i form igen.

Året framför mig ser ut att bli lite lugnare överlag, verksamheten sköter sig själv i allt högre grad tack vare en fantastisk personal och vd som tar hand om det dagliga arbetet. Fastighetsbolaget sköts av en fastighetsförvaltningsfirma och övrig business är såld eller utarrenderad.

Det enda som saknas nu är cash. Jag har i princip fått investera allt jag haft över i min verksamhet för att den skulle få chansen att växa till sig och bli självgående. Detta har medfört att de likvida medlen sinat och hela det egna kapitalet är uppbundet i mina verksamheter. Jag har ju visserligen så att jag klarar mig men det blir nog lite mer återhållsamt leverne detta året än normalt. Enligt mina projiceringar skall min gyllene höna börja värpa tillräckligt med ägg för att jag ska få del av dem om ca 1 år. När man vet att den ekonomiska frälsningen är såpass nära kan man utan problem hålla ut ett tag till på existensminimum.

Alltså, en tillvaro som är lite omvänd mot för något år sen; mer fritid, mindre pengar. Jag ska försöka uttnytja det till att ta tag i saker som legat orörda förut pga tidsbrist. Gå igenom och sortera papper, städa upp i arkiven, planera för framtiden och mycket annat. Kanske åka på någon resa.

Steg ett innan den nya vardagen kan börja på riktigt är dock att flytta hela företaget till nya lokaler. Vi har suttit på samma ställe i 4 år men nu har vi till slut vuxit ur vårt bo. Jag ser verkligen fram emot ett mysigt kontor där jag kan få lite lugn och ro, den senaste tiden har alla nästintill fått sitta på varandra för att få plats. Av någon anledning är bostadsrättsföreningar inte de snabbaste organen att ha att göra med så kvarnarna mal långsamt. Jag kan inte förstå hur man kan vara så oekonomisk. Att sitta på stora outhyrda lokaler och sen vänta månader med att ens besvara en förfrågan om att få hyra dem. Jag antar att när den ekonomiska nyttan inte gynnar en själv primärt så tar man det i lagom takt. Ack, det byråkratiska, inte-göra-mer-än-man-måste-för-dagen samhället. Ibland blir man överaskad dock, när man möter någon som faktiskt är lite handlingskraftig och för handlingen framåt i rask takt. Det hör dock till ovanligheterna.

Nåväl, medan man väntar på någonting får man försöka vara tidseffektiv och sysselsätta sig med någonting annat som man hade behövt göra framgent ändå.

Vad som krävs och varför göra sig besväret?

Jag fick en del kommenterar på ämnet hur man bygger upp en affärsverksamhet på kort tid efter senaste inlägget. Självklart kan jag bara utgå från mitt tillvägagångssätt vilket inte behöver vara sanning för alla. Hur som helst ska jag försöka beskriva vad som krävs av mig för att jag ska lyckas med mina affärsverksamheter...


Folk frågar mig ibland vad jag ska hitta på för kul saker i helgen. Jag brukar svara att jag ska tänka, komma på nya idéer. Det är i princip vad jag gör på min lediga tid. Kombinerat med avslappnande och tidsfördrivande aktiviteter såsom träning, tv-tittande, bokläsning, matlagning och dataspelande. Dessa aktiviteter behöver jag regelbundet ägna mig åt för att koppla bort tankarna från affärerna och arbetet. Ibland kommer faktiskt de mest briljanta idéer till mig mitt under en totalt intetsägande aktivitet såsom att titta på någon tramsig tv-serie.

På frågan hur man bygger en framgångsrik verksamhet på väldigt kort tid är mitt svar: Fokus. Fokusera enbart på verksamheten. Ingenting annat. Självklart måste drivkraften och viljan finnas där från början för att dra igång det hela men det har jag avhandlat i tidigare inlägg.


Kan du strunta i omgivningens krav på dig? Kan du stå emot samhällets normer för att skapa någonting extraordinärt? Räkna inte med att det går att åstadkomma det ovanliga samtidigt som du gör det allt det där vanliga. Om man gör som alla andra kommer man att uppnå samma saker som alla andra. Personligen vill jag varken leva som de flesta eller uppnå det som majoriteten uppnår.

Några saker jag ofta försakar som är vanligt i vårt samhälle:
Resa för nöjes skull
Shoppa
Festa/dricka alkohol
Ha ett förhållande
Umgås med vänner och släkt
Nöjesaktiviteter såsom sport, musik, spel, etc

Saker jag gör istället:
Tänker på eller jobbar med mina företag
Vilar för att få energi till ovanstående punkt


Men hur kul låter det där livet egentligen undrar du nu? Inte alls! Det är inte kul på samma sätt som en rolig fest eller fotbollsmatch eller vad man nu tycker är kul. Och det är inte meningen att det ska vara kul! Det är poängen. Många tror att allting måste vara kul alltid. Att saker är kul betyder inte att de är meningsfulla eller värda att ägna sig åt enligt mig.

Har människan alltid haft kul och festat sig igenom evolutionen fram till det vi är idag? Jag tror inte det.

Är vi nu så fulländade så att vi kan strunta i att utvecklas vidare och bara ägna oss åt nöjen och förströelse?

Jag anser att det är en skymf mot alla de människor som levat före vår tid som kämpat med blod, svett och tårar för att skapa vår nuvarande värld. De har jobbat hårt som bönder eller slavar. De har slitit i salt- och kolgruvor. De har dött i sjukdomar och olyckor. Blivit uppätna av vilda djur. Fått utstå fattigdom, svält och förtryck. Livet har sannolikt varit förbaskat hårt för de flesta som levt för mer än 2-3 generationer sedan.

Genomlevde de allt detta bara för att vi ska kunna ha fredagsmys framför idol??

Jag hoppas inte det och jag vill istället försöka göra någonting vettigt av all rikedom jag har fått till skänks. Då syftar jag inte på egen uppnådd rikedom utan vårt samhälles välfärdsrikedom.

Okej, så fredagsmys var inte meningen med mänskligheten kanske några enstaka procent håller med mig om... men vad ska man göra av det välfärdsliv vi fått till skänks av våra förfäder?

För det första så tycker jag att vi ska säkerställa att mänskligheten har en framtid. Att vi inte utrotar oss själva genom ren och skär idioti. Energibrist, miljöförstöring, sjukdomsepidemier, kärnvapen, etc. Allt detta måste lösas i första hand. I andra hand behöver vi göra oss oberoende av vår planet. Vi kan inte stå och falla med jorden. Om en stor asteorid väljer fel bana så är det hejdå mänskligheten. Att ignorera den risken är dumt.

Vi behöver alltså kolonisera rymden, förr eller senare. Jag hoppas kunna bidra till denna utveckling och föra mänskligheten vidare på vår resa i tiden och universum.


Alltså,

Stäng av tv'n, avbryt fredagsmyset och börja kolonisera rymden!
Jag har redan satt igång..




30 minuters fördjupning: (varmt rekommenderad)

Bill Gates:
http://www.ted.com/talks/lang/eng/bill_gates.html

Michio Kaku:
http://www.youtube.com/watch?v=9cmmDCqCOEs

Uppdatering portfölj och livsreflektioner

Dags att uppdatera hur portföljen utvecklar sig.

På senaste tiden har en mängd försäljningar ägt rum. Detta för att kunna finansiera tillväxten av mina två privata företag. Dessa företag fullkomligt slukar kapital och jag har fått sälja av ca 5-10% av aktieportföljen varje månad för att klara av det. Portföljen är nu ungefär hälften så stor som den var för ett halvår sedan.

Så sent som idag rök det sista av Kimberly-Clark innehavet. Härom veckan försvann både GlaxoSmithKline och nästan hela Sanofi-innehavet. Alla dessa försäljningar har inte med att jag misstror själva bolagen eller anser att aktieköpen var felaktiga utan är endast en följd av att alternativet för kapitalet är så mycket mer lockande. Den ena investeringen jag skjuter pengar till blir omräknat i P/E-tals formatet ca P/E 1. Med andra ord en avkastning på investerat eget kapital på 100% per år. Affärsmodellen är nu äntligen ordentligt beprövad efter ca 6 månaders uppvärmning.

Dessa avkastningssiffror gäller ett teknikbolag. För det andra nya bolaget inom fastighetssektorn gäller lite mer modesta P/E 7 men där är hela det fria kassaflödet på ca 12-15% återinvesterbart direkt.

Min förhoppning är alltså att de privata bolagen skall generera lika mycket i årlig vinst om 1-2 år som mitt totala kapital uppgår till idag.

Mycket kan gå fel men jag tror mig ha gjort en grundlig analys och rewarden överstiger kraftigt risken i dessa affärsprojekt.



De större aktieinnehav som återstår i portföljen är nu:
France Telecom (10%)
Aker (10%)
NSP (8%)
Telefonica (8%)
Total (8%)
SCA (7%)
Orkla (7%)
Eon (7%)
Deutsche Telekom (4%)
Sanofi (4%)
Unilever (4%)
Teva (3%)
RWE (2%)
NOTE (2%)




Till sist tänkte jag kommentera den Norske gärningsmannen Anders Breivik.

En otroligt dedikerad, troligtvis intelligent och garanterat handlingskraftig person. Säkert kapabel att åstadkomma vad som helst. Tyvärr blev all den kraft han disponerade totalt felriktad. Där ser man vad som kan ske när en målmedveten obegränsad person får fel tankar i omlopp. Det gäller alltid att tänka efter ordentligt över vad man verkligen håller på med och avgöra om det man gör är till mänsklighetens gagn eller inte. Om denne Anders bara hade läst lite andra böcker, träffat andra människor eller fått andra erfarenheter så kanske han hade kunnat bygga någonting stort som kunde vara mänskligheten till nytta istället..

Jag kan lite smått skrämmande känna igen mig i den iskalla planeringen och det metodiska genomförandet under en lång period för att uppnå ett mål som inget kan eller får komma i vägen för. Den enda skillnaden är att jag istället för att starta ett tredje världskrig skulle vilja rädda mänskligheten som art och få stopp på alla dumheter som krig, ondska och sjukdomar. Nej, när vi få människor som måhända har storhetsvansinne och vet med oss att vi kan göra vad som helst bestämmer oss för vad vi skall ta oss för gäller det att man har vettiga förebilder och rätt faktabakgrund att basera sina beslut på. Skillnaden mellan att vara hjälte och massmördare kan kanske märkligt nog inte vara större än att en person fått lite olika influenser som lett till tankegångar som sedan spårat ut åt ett eller annat håll.

Jag har på senare år gjort en del personlighetstester och uppenbarligen tillhör jag den iskalla beräknande strategiska typen som gör allt för att uppnå ett uppsatt mål oavsett hinder eller andra människors åsikter och känslor. Denna personlighetstyp är visst den mest framgångsrika när det gäller aktieaffärer likväl, mycket beroende på deras iskalla mentalitet vilket kan vara en fördel när det gäller att inte påverkas av några känslor i beslutsprocessen.

För oss kyliga målsökande robotar gäller det att välja sina mål med omsorg för det vi bestämmer oss för blir ju i hög grad till verklighet.

Personligen kämpar jag nu en hel del med mina sjukdomsförehavanden, framför allt är det en mental utmaning. Det som frustrerar mig på detta området är att jag inte kan påverka sjukdomen genom viljestyrka, handlingskraft eller intelligens. Inga av mina vapen biter på fienden. Det är min ensamma kamp och den utspelar sig i en dimma där jag varken kan sikta eller se min fiende i ögonen.

Sjukdomen har faktiskt fått mig att bli mer empatisk och känna med andra människor i liknande situationer. Jag har nu engagerat mig i hjälporganisationer både genom företagen och privat. När jag har säkrat tillräckliga kassaflöden från mina verksamheter skall jag avsätta minst 10% av dessa medel för att finansiera ett fullskaligt krig mot de sjukdomar jag själv drabbats av. Jag önskar ingen människa den konstanta mentala nötning dessa sjukdomar åstadkommer.

Det enda jag kan göra nu är att gilla läget och sparka på bollen där den ligger. Att se bakåt tjänar ingenting till. Endast imorgon går att påverka genom att agera klokt idag.

Uppdatering av portföljen och livet

Är för närvarande utomlands på en längre affärsresa. Jobbar med nya investeringar i fastigheter i Amerika. Fantastiskt roligt och utvecklande för att inte tala om lönsamt både idag och på sikt. Otroligt att man kan ligga i en hängmatta vid stranden i Karibien och titta på delfiner i solnedgången och veta att de affärer man gör var och varannan dag här kommer generera mer pengar än man hade tjänat under flera års slit på en genomsnittlig anställning hemma i Sverige. Visst har det tagit år av utveckling och hårda läxor av de många misstag jag gjort. Men det var värt det, att ha både kunskapen och modet att kunna göra affärer som genererar hundratusentals kronor utan att blinka är både lätt och okomplicerat idag. Livet är underbart och obegränsat. Om man vill att det ska vara det.

Samtidigt monterar jag ner aktieportföljen bit för bit. Jag siktar på att uppnå en balans på ca 50/50 mellan aktier och fastigheter inom 6 månader.

Mitt årliga kassaflöde kommer inom ett halvår att öka med ca 50-75% genom de nya investeringarna och därefter kan det komma att öka med 50% per år bara genom smarta återinvesteringar inom portföljen.

På det personliga planet har jag stött på motgångar rent hälsomässigt, tyvärr hänger det inte ihop med min livsstil eller något annat jag kan ändra på själv. Under tiden som jag försöker finna en lösning på mina hälsomässiga problem ägnar jag mig åt att bygga upp nya företag.

Jag måste medge att även de värsta problemen inte bara behöver medföra ont. De får mig att inse att tiden är begränsad och jag vill göra något betydande av de dagar jag har fått till skänks. Klyschigt kanske men sant. Nu lider jag inte av något som kommer att begränsa min livslängd, däremot kan jag behöva leva med begränsande fysiska förutsättning resten av livet i värsta fall. Jag väljer ändå så klart hellre att vara rik och sjuk än fattig och sjuk. Potentialen finns alltid att bli frisk också men jag har ställt in mig på att även om det inte blir så så går det att ha ett betydelsefullt och bra liv ändå.

Något som kan vara till hjälp om man har problem eller är rädd för något som ska eller kan hända är att föreställa sig den värsta tänkbara utgången i detalj. Om man tänker sig in i worst case scenariot och förlikar sig med att det är vad man kan behöva stå ut med så tar det faktiskt udden av ens oro, rädsla eller ångest. Det gäller att verkligen föreställa sig utgången i detalj och tänka efter hur man skulle behöva agera eller vad man kan göra för att ändå gå vidare i livet. Ofta är det inte så farligt som man först tror. Livet behöver inte vara dåligt bara för att det inte blir som man tänkt sig först. En övning kan vara att tänka sig att man blir tvungen att amputera ett ben och sen förställa sig hur livet skulle se ut och hur man skulle gå vidare. Om man kan förlika sig med att det inte är så hemskt som det först verkar så förlorar man en stor del av rädslan för liknande händelser. Man skulle kunna säga att man blir immun mot hälsomässiga motgångar genom att ha gjort dessa tankeövningar i förväg. Jag skulle personligen inte gräva ner mig eller se det som att livet var över om jag hamnade i rullstol för all tid framöver. Visst, tråkigt att jag kanske aldrig kommer kunna åka skidor eller dyka men det finns tusen saker till i världen jag fortfarande kan göra som är intressanta och betydelsefulla för mig och andra.

Man kan sammanfatta min tillvaro nu med att allting går otroligt bra både ekonomiskt men även på ett sorts personligt utvecklingsplan. Kanske har jag mina åkommor att tacka detta för. Faktum är att det först var efter jag fick problem med hälsotillståndet för ca 5 år sedan som mina ekonomiska affärer verkligen tog fart.

Skriver mer om mina köp och försäljningar av enskilda aktier inom ett par dagar. Har planerat att sälja en hel del aktier imorgon.



Till sist vill jag varmt rekommendera en bok. Särskilt till dig som inte är 100% nöjd med din tillvaro idag. Minsta tvivel över din arbetssituation? Läs boken nu!

The 4-Hour Workweek: Escape 9-5, Live Anywhere, and Join the New Rich av Timothy Ferriss

Själv känner jag igen min situation i det han skriver, har redan insett de flesta sanningar som står skrivna och är på god väg att forma det obegränsade livet som beskrivs. Jag skulle gärna ha skrivit boken själv men varför uppfinna hjulet på nytt nu när den redan finns:) Kom precis att tänka på att bilden på bokens framsida speglar min tillvaro de senaste dagarna ganska väl, en tillvaro som givit mersmak. Jag vill varmt rekommendera andra att börja sin resa gentemot friheten att göra vad de vill i livet också! Börja med att läsa den här boken. Den uttrycker i genomtänkt bokform mycket mer av det som jag amatörmässigt och småskaligt försöker uttrycka i min lilla blogg här.

PS. Tack för era kommentarer, dem uppskattas alltid. Svar på ej publicerade kommentarer finns nu under föregående inlägg.

I am evolution

Jag har inte som primär avsikt att skriva den här bloggen för att få en stor publik eller tjäna pengar (såvida det inte rör sig om betydande summor i relation till mina vanliga kassaflöden vilket jag rationellt sett inte skulle kunna tacka nej till). Om någon råkar läsa dessa texter och finner något intressant eller inspirerande är det så klart roligt. Om någon stör sig på något eller tycker att jag gör något helt galet är jag ypperligt tacksam om denne uppmärksammar mig på det. Jag är inte rädd för att göra fel, ha fel eller misslyckas för att därefter lära mig varför det blev så. Genom kritik och feedback kan man utvecklas och gå vidare som en visare och starkare person.

Det jag skriver kan nog uppfattas som egocentriskt och är det också, jag ser på detta som ett givande samtal med mig själv i tiden. Jag som 27-åring berättar om mig själv och hur jag tänker till mig själv som 42-åring, 59-åring, 75-åring eller när jag måhända läsa detta i framtiden. Jag talar även till mina kommande barn och alla efterföljande generationer som bemödar sig att läsa om sin anfader. Jag hoppas och tror att ni kan komma att finna det intressant att läsa hur jag tänkte idag som ung och sedan reflekterar i efterhand över hur dessa tankar har blivit till konsekvenser i verkligheten. Jag önskar att fler i min släkt hade skrivit självbiografier, jag hade kunnat ge mycket för att få läsa om mina anfädrars livsöden, ack vilken spännande läsning det hade varit. Någon gång i livet vill jag ägna mig åt släktforskning, tycker det verkar otroligt intressant och givande på många olika vis. Nog om det.

Jag tror att jag utifrån sett ibland kan uppfattas som smått annorlunda eller iallafall inte helt normal i relation till den genomsnittliga svenskens sätt att tänka och agera. Jag tror också att det är näst intill omöjligt att vara en "normal" person om man vill uppnå resultat i livet som "normala" personer i regel inte uppnår. Det krävs troligtvis en viss sorts skillnad i temperament, intellekt, energi eller något annat personlighetsdrag. Det handlar också om ett val. Hade jag velat så hade jag så klart kunnat skaffa ett vanligt jobb med en vanlig lön, en vanlig fritid, en vanlig tillvaro helt enkelt. Visserligen hade jag nog inte trivts särskilt bra, jag tror jag hade känt mig tillbakahållen eller kvävd. Jag är en kreativ person som måste få utlopp för mina ideér och tankar, lite som en konstnär. Om någon eller något hindrar mig i mina ambitioner känner jag mig kvävd. Detta gör att jag troligtvis aldrig skulle kunna jobba som anställd, möjligtvis skulle jag kunna göra det i en väldigt fri och entreprenöriell roll på ett snabbt växande företag.

Så för att anknyta till rubriken. Av de val jag gjort i livet har jag lärt mig några värdefulla saker. En av dem är att hela tiden ta tempen på tillvaron, läsa av den i lugn och ro, fundera och känna efter. Om tillvaron inte känns bra på ett sätt som inte är övergående så vet jag att det är dags att ändra på något. Detta är en av mina viktigaste lärdomar i livet. Till skillnad från många i min omgivning som härdat ut under olika former av tillvaro som de inte varit särskilt nöjda med så har jag tagit utvecklingen i egna händer och gjort en aktiv ansträngning för att ändra min situation. Detta har ofrånkomligen lett till en mängd konsekvenser och småmärkliga situationer, vissa har varit ganska komiska så här i efterhand, en del förändringar var nog till det sämre tyvärr men det viktiga är de förändringar jag gjort som lett till något bättre. Dessa "till det bättre"-förändringar har betytt allt så här i efterhand. Efter att ha bytt spår och funnit ett spår som varit bättre än det förra så är det ju bara att fortsätta på det nya spåret så länge det känns bra och försöka åka så långt det spåret leder. Det är alltså en sorts Darwinistisk evolution på det personliga planet. Varje gång jag gör en aktiv förändring i livet är det en parallell till hur generna hos en art kan mutera och skapa en ny art, bättre eller sämre anpassad. Det fina är så klart att om jag "muterar" mig själv och råkar få en sämre utveckling så kan jag fortsätta mutera until successful utan att behöva offra mitt liv emellan varje mutation.

Livet är fantastiskt. Ditt liv kan vara som evolutionen om du tänker efter. Om man inser denna orsak och konsekvens kedja så inser man också att det inte finns några hinder, inga begränsningar. Allt är faktiskt möjligt! Jag tror det inte, jag VET det. Att ha lärt sig detta, inte genom teoretisk kunskap, utan genom egna erfarenheter har gjort mig otroligt stark mentalt. Jag vet att jag är kapabel till precis vad som helst inom mina fysiska ramar. Med denna vetskapen inom mig blir det desto viktigare att bestämma vad jag ska ägna min dyrbara tid åt att åstadkomma i livet. Vad vill jag få ut av världen är en berättigad fråga. En lika berättigad fråga kan vara, vad kan världen få ut av mig? Hur kan jag göra som mest nytta och bidra med någonting av betydelse i vår värld?

Jag är evigt tacksam till alla människor som byggt upp vår civilisation och gjort min bekväma och smärtfria tillvaro möjlig. Denna uppbyggnadsfas har varit mycket lång och har kostat astronomiskt mycket blod, svett och tårar. De människor som levt innan oss människor som lever idag uppgår till ca 95% av alla människor som någonsin funnits. Vi som är i livet nu, 2010, utgör alltså endast 5% av alla tiders människor. Jag har över 100 miljarder människor att tacka för att jag ligger i en varm lägenhet, i en mjuk säng, tillvaratagen av ett fantastiskt sjukvårdssystem med tillgång till all jordens mat och dryck man kan önska. Tack alla 100 miljarder människor för ert slit som har gjort detta liv möjligt. Självklart vill jag fortsätta på bygget och göra något som framtida generationer kan vara tacksamma över.

För att kunna åstadkomma någonting oavsett om det sen blir storslaget eller mindre storslaget så krävs vissa grundförutsättningar, ungefär som i Maslows behovspyramid. Man måste ju ha mat innan man försöker fortplanta sig osv. Jag tror att olika människors behovspyramider skiljer sig en del från varandras. För mig personligen så har en av de viktigaste grundbehoven varit att skapa ett ekonomiskt oberoende. Dvs tryggheten i att aldrig behöva oroa sig över matförsörjning, boende eller andra grundläggande bekvämligheter man behöver i västvärlden. Jag har nu uppfyllt detta behov på den mest grundläggande nivån och kan successivt skifta fokus till nästa steg på trappan. Detta blir att skapa ett kassaflöde med pengar som utöver min egen försörjning räcker till att försörja en framtida familj och ge den en trygghet. Min beräkning är att detta kan ta mellan 5 och 10 år till från idag. När detta behov också är uppfyllt så blir nästa steg att skapa ett ytterliggare kassaflöde som kan användas för att åstadkomma någonting av värde för mänskligheten. Det är väl en sorts övergriplig levnadsplan som jag kan se den idag sett ur ett sorts superförenklat perspektiv. Det blir troligtvis inte alls som man tänkt sig, kanske sitter man där, utfattig, sjuk och ensam på något sjukhem och belastar samhället istället för att ge det något. Man kan såklart inte vara säker på någonting, men man bör ge sina drömmar en chans och sikta så högt man kan medan man har förmågan.

Kom ihåg. Om du inte är nöjd med någonting, gör en förändring och fortsätt förändra saker tills du är nöjd. Simple as that.

Inspiration och litteratur

En viktig del i formandet av mig själv till den jag är idag och de insikter jag fått har jag litteraturen att tacka. Jag gillar att läsa om det jag eftersträvar. Jag tror att man tjänar på att läsa sådant som handlar om ens mål i livet och hur man kan uppnå dem. Romaner, deckare, kriminalhistorier i stil med Da Vinci koden, Stieg Larsson etc är säkert bra underhållning och tidsfördriv men jag skulle inte lägga allt för mycket av min största tillgång (tiden) på dem om jag hade en målsättning om något annat än att fördriva den tiden jag har i livet så snabbt det går. Ibland vill man givetvis njuta av en spännande bok också, ja jag har läst både Guilliou och Mankell, men jag tillskriver dem ingen större vikt som källor för personliga utveckling.

Jag skippar struntpratet and goes straight to the action. Här är en lista med böcker som inspirerat mig och gett mig nya insikter:

Rich dad, poor dad - Robert Kiyosaki
Om du bara ska läsa en bok rekommenderar jag denna. Den är ganska tunn men innehåller väldigt bra grundlärdomar.

Cashflow Quadrant - Robert Kiyosaki
Retire young, retire rich - Robert Kiyosaki
Rich dad's guide to investing - Robert Kiyosaki
Också bra böcker när man kommit en bit på vägen i sin vilja att sträva mot ekonomiskt oberoende.

Vägen till ekonomisk frihet - Bodo Schäfer
Mycket grundläggande visdom inom kapitalanskaffning och förvaltning. Gör gott att nöta in ordentligt.

Richest man in babylon - George S Clason
Skönt och omväxlande att läsa om ovanstående budskap i sagoform. Tråkig i början men bra i mitten och slutet.

Think and grow rich - Napoleon Hill
Annorlunda komplement till ovanstående böcker. Rätt på spiken i resonemangen om våra tankars betydelse för framgång och rikedom. Ibland lite svårsmält.

Goals - Brian Tracy
Har för mig att det var denna som var bäst av de Brian Tracy böcker jag läst.

Svälj den fulaste grodan först - Brian Tracy
Kort men inspirerande bok om att komma igång och få det viktigaste gjort.

Självbiografi av mannen som skapade Virgin - Richard Branson
Kanske den bästa biografin jag läst av en entreprenör. Mycket läsvärd.

Anyone can do it - Duncan Bannatyne
Biografi. Jag har alltid gillar biografier, denna var en av de bättre. Om en av entreprenörerna från "Dragons Den".

Warren Buffet
Jag nämner ingen speciell bok, har läst ca 4 st. Läs minst en bok om honom, mycket vishet finns att hämta.

I halvtid - Torsten Jansson
Inspirerande av en stor entreprenör. I dubbel bemärkelse:) Köpte denna boken när jag stod i valet och kvalet att köpa New Wave för 8kr, 2008. Efter att ha läst boken köpte jag aktierna direkt. Har nu sålt merparten av dem efter ca 200% uppgång. Tack Torsten.

Handelsmännen - Bo Pettersson
Om hur Erling Persson byggde upp H&M. Kanske inte så mycket om hur du själv blir rik men väldigt intressant och inspirerande om ett av Sveriges största exporter. Äger inte själv H&M, men kan mycket väl tänka mig att göra det vid en lägre värdering än idag.

Aktie och Fondhandboken - Björn Wilke
Grundläggande bok om aktier. Bra att läsa om du funderar på att börja investera. Läste den som 18 åring först men det tog nog några år innan jag förstod mig på aktier. Finns nog många böcker med liknande funktion.



Om ingen av dessa böcker får dig att vilja bli rik eller bli sugen på att utvecklas ekonomiskt så tror jag inte att du skall satsa på rikedom som ett av dina livsmål:)

PS. Jag tror att det är bäst att inte läsa fler än kanske en sådan här bok varannan månad då de kan ta en stund för dem att sjunka in om man är ny på området. Det krävs större koncentration, kontemplation och eftertanke när man läser dessa böcker än när man läser skönlitteratur.