Jag känner att börsen tickar upp väldigt snabbt, lite snabbare än ekonomin själv.
Sålde 8% av mitt Industrivärden innehav i veckan på 98 SEK (vinst över 100%). Kommer att sälja ca 8% av Indu C för varje tiokrona de går upp i värde. Sålde optionerna i Stora Enso efter en uppgång med 300%. Sålde hela ConAgra food innehavet efter ca 50% uppgång. Sålde också hela innehavet i Skagen Global till ca 20% vinst, dels för att förvaltaren slutar och jag vill inte chansa på att den nya är lika bra dels för att slippa förvaltningsavgifter.
Ökade istället på innehavet i Kimberly-Clark med 20% till kursen 61$.
Allt som allt minskade den totala belåningen av dessa affärer och jag har nu betalat av de lån med dyrast ränta. Jag är mycket nöjd med tajmingen på när jag tog lån, gjorde aktieköpen och nu viktar tillbaka igen.
Mitt tänk är att vikta om cykliskt till mindre cykliskt. Om vi får en nedgång och utvecklingen från 2008 upprepar sig så kommer t.ex. KMB falla med ca 25% samtidigt som dollarn går upp med ca 25%, då är KMB innehavet lika mkt värt i SEK ändå. Industrivärden kommer därmot att falla med över 50% och i USD räknat ännu mer. Om det fortsätter upp så kommer KMB följa med sakta men säkert i takt med inflationen åtminstone och samtidigt ge en god direktavkastning på över 4%. Det är tillfredsställande för mig.
lördag 17 april 2010
lördag 10 april 2010
Fastigheter

Jag har länge velat lära mig mer om fastighetsinvesteringar. Troligtvis är nu tiden inne för att skrida till verket.
Precis som att jag gillar att köpa aktier när de har rasat med mer än 30%-50% så kan man tycka att fastigheter som rasat med lika mycket bör vara intressanta likväl. I USA har fastighetspriserna rasat med 50-70% på vissa ställen. Det luktar köptillfälle. Kruxet är att USA's bostadsmarknad skiljer sig mycket från Sveriges och man behöver en viss kunskap om den för att göra rätt köp. Dock tror jag fortfarande att det betyder mer NÄR man köper än VAD man köper även när det gäller fastigheter. Självklart kommer mina första fastighetsinvesteringar att utgöra en mindre del av min totala portfölj. Man börjar litet, ser att det är lönsamt, sen kan man börja skala upp.
För att bli mer insatt och leta efter de bästa fynden så har jag nu bokat in en rundresa i USA i sommar lagom tills jag är 100 procent på benen. Kommer bli fantastiskt roligt.
Hoppas nu bara att priserna rasar i Sverige och Norden inom något år också, då kan stora förmögenheter skapas. Tyvärr finns det några faktorer som kommer att minska ett eventuellt ras. T.ex. det långsamma nybyggandet i Stockholm och den höga inflyttningen hit. Om inflyttningen minskar, räntorna höjs och arbetslösheten är hög så tror jag att vi kan få ett kraftigt ras i Stockholm. Om bara en av dessa ingredienser slängs in så tror jag dock att prisnedgången kan bli ganska modest. Uppsida ser jag däremot inte mycket av ifrån dagens priser. Om man köper lägenhet som investering idag i Stockholm så har man extremt dålig risk/reward.
torsdag 1 april 2010
I am evolution
Jag har inte som primär avsikt att skriva den här bloggen för att få en stor publik eller tjäna pengar (såvida det inte rör sig om betydande summor i relation till mina vanliga kassaflöden vilket jag rationellt sett inte skulle kunna tacka nej till). Om någon råkar läsa dessa texter och finner något intressant eller inspirerande är det så klart roligt. Om någon stör sig på något eller tycker att jag gör något helt galet är jag ypperligt tacksam om denne uppmärksammar mig på det. Jag är inte rädd för att göra fel, ha fel eller misslyckas för att därefter lära mig varför det blev så. Genom kritik och feedback kan man utvecklas och gå vidare som en visare och starkare person.
Det jag skriver kan nog uppfattas som egocentriskt och är det också, jag ser på detta som ett givande samtal med mig själv i tiden. Jag som 27-åring berättar om mig själv och hur jag tänker till mig själv som 42-åring, 59-åring, 75-åring eller när jag måhända läsa detta i framtiden. Jag talar även till mina kommande barn och alla efterföljande generationer som bemödar sig att läsa om sin anfader. Jag hoppas och tror att ni kan komma att finna det intressant att läsa hur jag tänkte idag som ung och sedan reflekterar i efterhand över hur dessa tankar har blivit till konsekvenser i verkligheten. Jag önskar att fler i min släkt hade skrivit självbiografier, jag hade kunnat ge mycket för att få läsa om mina anfädrars livsöden, ack vilken spännande läsning det hade varit. Någon gång i livet vill jag ägna mig åt släktforskning, tycker det verkar otroligt intressant och givande på många olika vis. Nog om det.
Jag tror att jag utifrån sett ibland kan uppfattas som smått annorlunda eller iallafall inte helt normal i relation till den genomsnittliga svenskens sätt att tänka och agera. Jag tror också att det är näst intill omöjligt att vara en "normal" person om man vill uppnå resultat i livet som "normala" personer i regel inte uppnår. Det krävs troligtvis en viss sorts skillnad i temperament, intellekt, energi eller något annat personlighetsdrag. Det handlar också om ett val. Hade jag velat så hade jag så klart kunnat skaffa ett vanligt jobb med en vanlig lön, en vanlig fritid, en vanlig tillvaro helt enkelt. Visserligen hade jag nog inte trivts särskilt bra, jag tror jag hade känt mig tillbakahållen eller kvävd. Jag är en kreativ person som måste få utlopp för mina ideér och tankar, lite som en konstnär. Om någon eller något hindrar mig i mina ambitioner känner jag mig kvävd. Detta gör att jag troligtvis aldrig skulle kunna jobba som anställd, möjligtvis skulle jag kunna göra det i en väldigt fri och entreprenöriell roll på ett snabbt växande företag.
Så för att anknyta till rubriken. Av de val jag gjort i livet har jag lärt mig några värdefulla saker. En av dem är att hela tiden ta tempen på tillvaron, läsa av den i lugn och ro, fundera och känna efter. Om tillvaron inte känns bra på ett sätt som inte är övergående så vet jag att det är dags att ändra på något. Detta är en av mina viktigaste lärdomar i livet. Till skillnad från många i min omgivning som härdat ut under olika former av tillvaro som de inte varit särskilt nöjda med så har jag tagit utvecklingen i egna händer och gjort en aktiv ansträngning för att ändra min situation. Detta har ofrånkomligen lett till en mängd konsekvenser och småmärkliga situationer, vissa har varit ganska komiska så här i efterhand, en del förändringar var nog till det sämre tyvärr men det viktiga är de förändringar jag gjort som lett till något bättre. Dessa "till det bättre"-förändringar har betytt allt så här i efterhand. Efter att ha bytt spår och funnit ett spår som varit bättre än det förra så är det ju bara att fortsätta på det nya spåret så länge det känns bra och försöka åka så långt det spåret leder. Det är alltså en sorts Darwinistisk evolution på det personliga planet. Varje gång jag gör en aktiv förändring i livet är det en parallell till hur generna hos en art kan mutera och skapa en ny art, bättre eller sämre anpassad. Det fina är så klart att om jag "muterar" mig själv och råkar få en sämre utveckling så kan jag fortsätta mutera until successful utan att behöva offra mitt liv emellan varje mutation.
Livet är fantastiskt. Ditt liv kan vara som evolutionen om du tänker efter. Om man inser denna orsak och konsekvens kedja så inser man också att det inte finns några hinder, inga begränsningar. Allt är faktiskt möjligt! Jag tror det inte, jag VET det. Att ha lärt sig detta, inte genom teoretisk kunskap, utan genom egna erfarenheter har gjort mig otroligt stark mentalt. Jag vet att jag är kapabel till precis vad som helst inom mina fysiska ramar. Med denna vetskapen inom mig blir det desto viktigare att bestämma vad jag ska ägna min dyrbara tid åt att åstadkomma i livet. Vad vill jag få ut av världen är en berättigad fråga. En lika berättigad fråga kan vara, vad kan världen få ut av mig? Hur kan jag göra som mest nytta och bidra med någonting av betydelse i vår värld?
Jag är evigt tacksam till alla människor som byggt upp vår civilisation och gjort min bekväma och smärtfria tillvaro möjlig. Denna uppbyggnadsfas har varit mycket lång och har kostat astronomiskt mycket blod, svett och tårar. De människor som levt innan oss människor som lever idag uppgår till ca 95% av alla människor som någonsin funnits. Vi som är i livet nu, 2010, utgör alltså endast 5% av alla tiders människor. Jag har över 100 miljarder människor att tacka för att jag ligger i en varm lägenhet, i en mjuk säng, tillvaratagen av ett fantastiskt sjukvårdssystem med tillgång till all jordens mat och dryck man kan önska. Tack alla 100 miljarder människor för ert slit som har gjort detta liv möjligt. Självklart vill jag fortsätta på bygget och göra något som framtida generationer kan vara tacksamma över.
För att kunna åstadkomma någonting oavsett om det sen blir storslaget eller mindre storslaget så krävs vissa grundförutsättningar, ungefär som i Maslows behovspyramid. Man måste ju ha mat innan man försöker fortplanta sig osv. Jag tror att olika människors behovspyramider skiljer sig en del från varandras. För mig personligen så har en av de viktigaste grundbehoven varit att skapa ett ekonomiskt oberoende. Dvs tryggheten i att aldrig behöva oroa sig över matförsörjning, boende eller andra grundläggande bekvämligheter man behöver i västvärlden. Jag har nu uppfyllt detta behov på den mest grundläggande nivån och kan successivt skifta fokus till nästa steg på trappan. Detta blir att skapa ett kassaflöde med pengar som utöver min egen försörjning räcker till att försörja en framtida familj och ge den en trygghet. Min beräkning är att detta kan ta mellan 5 och 10 år till från idag. När detta behov också är uppfyllt så blir nästa steg att skapa ett ytterliggare kassaflöde som kan användas för att åstadkomma någonting av värde för mänskligheten. Det är väl en sorts övergriplig levnadsplan som jag kan se den idag sett ur ett sorts superförenklat perspektiv. Det blir troligtvis inte alls som man tänkt sig, kanske sitter man där, utfattig, sjuk och ensam på något sjukhem och belastar samhället istället för att ge det något. Man kan såklart inte vara säker på någonting, men man bör ge sina drömmar en chans och sikta så högt man kan medan man har förmågan.
Kom ihåg. Om du inte är nöjd med någonting, gör en förändring och fortsätt förändra saker tills du är nöjd. Simple as that.
Det jag skriver kan nog uppfattas som egocentriskt och är det också, jag ser på detta som ett givande samtal med mig själv i tiden. Jag som 27-åring berättar om mig själv och hur jag tänker till mig själv som 42-åring, 59-åring, 75-åring eller när jag måhända läsa detta i framtiden. Jag talar även till mina kommande barn och alla efterföljande generationer som bemödar sig att läsa om sin anfader. Jag hoppas och tror att ni kan komma att finna det intressant att läsa hur jag tänkte idag som ung och sedan reflekterar i efterhand över hur dessa tankar har blivit till konsekvenser i verkligheten. Jag önskar att fler i min släkt hade skrivit självbiografier, jag hade kunnat ge mycket för att få läsa om mina anfädrars livsöden, ack vilken spännande läsning det hade varit. Någon gång i livet vill jag ägna mig åt släktforskning, tycker det verkar otroligt intressant och givande på många olika vis. Nog om det.
Jag tror att jag utifrån sett ibland kan uppfattas som smått annorlunda eller iallafall inte helt normal i relation till den genomsnittliga svenskens sätt att tänka och agera. Jag tror också att det är näst intill omöjligt att vara en "normal" person om man vill uppnå resultat i livet som "normala" personer i regel inte uppnår. Det krävs troligtvis en viss sorts skillnad i temperament, intellekt, energi eller något annat personlighetsdrag. Det handlar också om ett val. Hade jag velat så hade jag så klart kunnat skaffa ett vanligt jobb med en vanlig lön, en vanlig fritid, en vanlig tillvaro helt enkelt. Visserligen hade jag nog inte trivts särskilt bra, jag tror jag hade känt mig tillbakahållen eller kvävd. Jag är en kreativ person som måste få utlopp för mina ideér och tankar, lite som en konstnär. Om någon eller något hindrar mig i mina ambitioner känner jag mig kvävd. Detta gör att jag troligtvis aldrig skulle kunna jobba som anställd, möjligtvis skulle jag kunna göra det i en väldigt fri och entreprenöriell roll på ett snabbt växande företag.
Så för att anknyta till rubriken. Av de val jag gjort i livet har jag lärt mig några värdefulla saker. En av dem är att hela tiden ta tempen på tillvaron, läsa av den i lugn och ro, fundera och känna efter. Om tillvaron inte känns bra på ett sätt som inte är övergående så vet jag att det är dags att ändra på något. Detta är en av mina viktigaste lärdomar i livet. Till skillnad från många i min omgivning som härdat ut under olika former av tillvaro som de inte varit särskilt nöjda med så har jag tagit utvecklingen i egna händer och gjort en aktiv ansträngning för att ändra min situation. Detta har ofrånkomligen lett till en mängd konsekvenser och småmärkliga situationer, vissa har varit ganska komiska så här i efterhand, en del förändringar var nog till det sämre tyvärr men det viktiga är de förändringar jag gjort som lett till något bättre. Dessa "till det bättre"-förändringar har betytt allt så här i efterhand. Efter att ha bytt spår och funnit ett spår som varit bättre än det förra så är det ju bara att fortsätta på det nya spåret så länge det känns bra och försöka åka så långt det spåret leder. Det är alltså en sorts Darwinistisk evolution på det personliga planet. Varje gång jag gör en aktiv förändring i livet är det en parallell till hur generna hos en art kan mutera och skapa en ny art, bättre eller sämre anpassad. Det fina är så klart att om jag "muterar" mig själv och råkar få en sämre utveckling så kan jag fortsätta mutera until successful utan att behöva offra mitt liv emellan varje mutation.
Livet är fantastiskt. Ditt liv kan vara som evolutionen om du tänker efter. Om man inser denna orsak och konsekvens kedja så inser man också att det inte finns några hinder, inga begränsningar. Allt är faktiskt möjligt! Jag tror det inte, jag VET det. Att ha lärt sig detta, inte genom teoretisk kunskap, utan genom egna erfarenheter har gjort mig otroligt stark mentalt. Jag vet att jag är kapabel till precis vad som helst inom mina fysiska ramar. Med denna vetskapen inom mig blir det desto viktigare att bestämma vad jag ska ägna min dyrbara tid åt att åstadkomma i livet. Vad vill jag få ut av världen är en berättigad fråga. En lika berättigad fråga kan vara, vad kan världen få ut av mig? Hur kan jag göra som mest nytta och bidra med någonting av betydelse i vår värld?
Jag är evigt tacksam till alla människor som byggt upp vår civilisation och gjort min bekväma och smärtfria tillvaro möjlig. Denna uppbyggnadsfas har varit mycket lång och har kostat astronomiskt mycket blod, svett och tårar. De människor som levt innan oss människor som lever idag uppgår till ca 95% av alla människor som någonsin funnits. Vi som är i livet nu, 2010, utgör alltså endast 5% av alla tiders människor. Jag har över 100 miljarder människor att tacka för att jag ligger i en varm lägenhet, i en mjuk säng, tillvaratagen av ett fantastiskt sjukvårdssystem med tillgång till all jordens mat och dryck man kan önska. Tack alla 100 miljarder människor för ert slit som har gjort detta liv möjligt. Självklart vill jag fortsätta på bygget och göra något som framtida generationer kan vara tacksamma över.
För att kunna åstadkomma någonting oavsett om det sen blir storslaget eller mindre storslaget så krävs vissa grundförutsättningar, ungefär som i Maslows behovspyramid. Man måste ju ha mat innan man försöker fortplanta sig osv. Jag tror att olika människors behovspyramider skiljer sig en del från varandras. För mig personligen så har en av de viktigaste grundbehoven varit att skapa ett ekonomiskt oberoende. Dvs tryggheten i att aldrig behöva oroa sig över matförsörjning, boende eller andra grundläggande bekvämligheter man behöver i västvärlden. Jag har nu uppfyllt detta behov på den mest grundläggande nivån och kan successivt skifta fokus till nästa steg på trappan. Detta blir att skapa ett kassaflöde med pengar som utöver min egen försörjning räcker till att försörja en framtida familj och ge den en trygghet. Min beräkning är att detta kan ta mellan 5 och 10 år till från idag. När detta behov också är uppfyllt så blir nästa steg att skapa ett ytterliggare kassaflöde som kan användas för att åstadkomma någonting av värde för mänskligheten. Det är väl en sorts övergriplig levnadsplan som jag kan se den idag sett ur ett sorts superförenklat perspektiv. Det blir troligtvis inte alls som man tänkt sig, kanske sitter man där, utfattig, sjuk och ensam på något sjukhem och belastar samhället istället för att ge det något. Man kan såklart inte vara säker på någonting, men man bör ge sina drömmar en chans och sikta så högt man kan medan man har förmågan.
Kom ihåg. Om du inte är nöjd med någonting, gör en förändring och fortsätt förändra saker tills du är nöjd. Simple as that.
fredag 26 mars 2010
Det är klokt att vara rik

Medan jag ligger i min säng och väntar på att bli frisk funderar jag stundtals över vad människor i allmänhet och jag själv i synnerhet ägnar sina dyrbara timmar åt och varför vi gör just det vi gör?
Den här offentliga dagboken eller "bloggen" har rikedom och pengar som tema därför skall jag försöka behandla främst de aspekter i livet som har med insamlandet av pengar att göra.
"Det är klokt att vara rik" -är ett citat jag skriver under på. Varför då? Undrar du.
Först måste jag ju definiera ordet Rik. Med rik menar jag ekonomiskt oberoende. Med ekonomisk oberoende menar jag att du ska kunna leva på avkastningen på dina pengar utan att behöva jobba alls. Med "kunna leva" menar jag att du ska ha råd med de utgifter som du själv anser dig behöva för att leva ett gott liv enligt dina egna premisser.
Varför är det klokt att vara rik då?
Förenklat förklarat därför att du kan använda din främsta tillgång, tiden, så mycket mer effektivt om du är rik. Jag försöker alltid förenkla saker så mycket som möjligt, koka ner dem till dess beståndsdelar. Låt mig förklara hur jag tänker angående ovanstående citat.
Säg att man lever i ca 30 000 dagar. Om man istället för ett begränsat antal dagar ser livstiden som ett begränsat antal maträtter så kan vi göra ett litet tankeexperiment. Säg att vår enda uppgift och syssla i tiden är att äta, vi har fått 1000 maträtter att smälla i oss för enkelhetens skull. Vi har också fått en kokbok med 1000 olika rätter, allt från Blodpalt till Halstrad marulk. Du ställs nu inför två alternativ.
1. Du får endast äta fläskfilé med ananas och kokt potatis under alla 1000 middagar. (En middag som jag ger poängen 5 av 10 på en tillfredsställelseskala 1-10)
2. Du får äta enbart kokt ris och vatten under de första 200 middagarna men under resterande 800 middagar får du välja fritt bland alla 1000 maträtter i kokboken. (Riset anser jag vara en 2a poängmässigt men de valfria middagarna bör jag kunna få upp till ett genomsnitt på 9 poäng när jag smakat mig fram till ett antal favoriter.
Om det här vore en matematisk formel skulle man då kunna räkna ut den genom att se vilken av de två ekvationerna som ger flest poäng. (1000 middagar *5 poäng) eller (200m*2p)+(800m*9p). Svaret är den sistnämnda ekvationen.
Jag hoppas att du förstår vart jag försöker komma. Jag tror att man får ut mer tillfredställelse och upplevelser av livet genom att offra några år i början för att kunna ägna resten av åren till att kunna testa att göra en massa olika saker för att se vad man gillar att göra bäst.
Nu är det väldigt förenklat och man kan ju se det hela ur tusen olika synvinklar och argumentera fram och tillbaka till döds dagar men oavsett vilket så anser jag det ligga ett visst mått av sans och logik i resonemanget jag för.
Jag själv har nu snart käkat ris 200 gånger och är på gränsen till att kunna börja välja vilka maträtter som helst att äta i resten av livet. Var det värt det? Utan tvekan ja. När man ser tillbaka på det så var inte ens riset så äckligt eller tråkigt som man kunde tro utan jag tycker till och med att dessa 200 middagar har varit minst lika goda och upplevelserika som de fläskfilémiddagar människorna i min omgivning valt. Det kan ju nu måhända vara så att de resterande 800 middagarna inte blir så fantastiska som man kan ha förväntat sig heller men det känns åtminstone oerhört mycket mer spännande och kul än att bara äta fläskfilé 800 gånger till.
Nu har vi utrett varför det är klokt att bli rik. Dina valmöjligheter ökar. Du är inte tvingad till ett enda alternativ vilket kan vara hemskt om det är ett alternativ du inte råkar gilla eller som bara blir trist i längden.
Nästa frågeställning jag grubblat över är följande.
Vilken är den ultimata tidsfördelningen av "hårt arbete" kontra "skörd av frukterna eller tid som ekonomisk oberoende"
Man får givetvis anta att desto mer tid man lägger på arbete(A), desto fler frukter(F) kan man skörda men å andra sidan har man mindre tid kvar att äta frukterna på om man lagt mycket tid på arbete.
Två alternativa ekvationer skulle kunna se ut så här:
1. 50år * F - 10år * A
2. 30år * F - 30år * A
Här måste man sätta ett värde på hur hårt eller jobbigt arbetet(A) är samt ett värde på hur skönt eller bra frukterna(F) av arbetet är för att komma fram till en svar.
Eller på ren svenska. Man måste fundera på om de utökade ekonomiska valmöjligheterna man kan åtnjuta efter 30 års hårt arbete istället för 10 års hårt arbete är värt de 20 extra årens arbete. Självklart väger det då in hur mycket mer pengar det rör sig om efter 20 års arbete till.
I den här frågan lutar jag mer åt alternativ 1 ekvationen. Jag njuter hellre av 50 år med hyfsat goda ekonomiska valmöjligheter än jobba hårt 20 år till för att njuta 30 år av extremt goda ekonomiska valmöjligheter. Jag värderar de närmaste 20 åren väldigt högt. I verkligheten är ju dessa 20 år också några av de bästa åren i livet rent fysiskt och psykiskt. Man riskerar ju att inte vara lika kapabel att njuta av frukterna de sista 20 åren som de första 20 åren. Du vill ju hellre vara psykiskt frisk i en 30 årings kropp än en 70 årings.
Nu är detta så klart bara idiotiska matematiska formler, trams och löjligt snick snack kan man tycka. Det tycker jag nog själv också ibland. Men man får ta det för vad det är. I bästa fall kan det kanske ge en sorts tankeställare över hur man ska fördela sin tid, hur hårt man väljer att jobba och hur länge.
Arbete behöver ju inte vara en plåga. Om jag nu t.ex. finner en syssla som både ger mig stor tillfredsställelse psykiskt och fysiskt samt ger bra med pengar så kommer jag givetvis att ägna mig åt den. Om jag väljer mellan två sysslor som är nästintill likvärdiga tillfredsställelsemässigt men där den ena sysslan ger väldigt mycket mer pengar så kommer jag att välja sysslan som ger mest pengar. Det handlar alltid om avvägningar. Mer frukter är alltid bättre än färre. Mindre tid ägnad åt otillfredsställande arbete är alltid bättre än mer. Desto mer frukter jag samlat på mig desto mindre ytterliggare otillfredsställande arbete är jag beredd att utföra för ytterliggare frukter.
Slutsatser:
Livet är för kort för att ägna sig åt något man inte gillar att göra.
Ägna kort men intensiv tid åt sådant man inte gillar för att kunna ägna lång tid åt det man gillar.
Alltså. Om du i dagsläget gör något du inte verkligen gillar. Se till att antingen sluta med det direkt och gör något annat eller, lägg upp en plan för att jobba riktigt hårt med det du kan tjäna som mest på i relation till arbetade timmar oavsett om du gillar det eller inte och sätt en deadline för när du ska kunna sluta med det för evigt och ägna dig åt vad du vill.
Etiketter:
Drivkrafter,
Ekonomiskt oberoende,
Hårt arbete,
Livsmotton,
Rationellt beteende,
Rikedom
måndag 22 mars 2010
Veckans köp och sälj

Nu är tiden inne att säkra en del av sina vinster i aktier. Jag har sålt alla NCC på 134 SEK, 30% av Heinz på 47$, 4% av Industrivärden C på 90,5 SEK, 33% av SCA B på 108 SEK, 15% av NSG på 9,1 NOK. Några köp har också gjorts. Litegrann i Unilever på 29$, Telefonica på 72$ och ATT på 25$ m.m.
Det som stör mig mest i utvecklingen av mina positioner är mina ETF innehav, VXX och UNG. Om de hade följt underliggande exakt så hade jag legat på plus men nu är inte så fallet. Jag tänker i fortsättningen läsa på mycket noggrannare innan jag köper några ETFer. Positionerna i UNG och VXX får ligga kvar, de motsvarar ca 0,3% av portföljen vardera och jag ligger ungefär 20% back i båda. Om eller när de går upp så kommer jag sälja av hälften av dem på breakeven.
Några glädjeämnen å andra sidan är Quicksilver och Tembec som båda gått upp med ca 100% på kort tid. Tembec köpte jag så sent som för 2-3 veckor sedan och ligger redan 115% plus. Något jag måste tacka visdomen som jag tagit till mig från Sir John Templeton. Det jag syftar på är att om man kan byta ut en aktie som har potential att gå upp med 100% imorgon mot en som kan göra det inom 2 år så bör man göra det. Därmed bytte jag ut lite av NSG mot Tembec och DLH vilket hittills varit en bra affär.
Generellt är utvecklingen i procent och absoluta tal mycket tillfredsställande och min portfölj har aldrig stått högre. Jag känner en viss oro över marknadens inräknade förhoppningar om en ljusare konjunktur. Med den skuldsättning som finns i många nationer så känns det riskabelt att ropa hej än.
Om börsen fortsätter upp så kommer troligtvis min portfölj att underprestera OMX index. Om vi däremot får en nedgång så bör min portfölj stå emot bättre än OMX. Denna defensiva positionering har jag valt då jag tror att risken för större bakslag inom 1-2 år är 50/50.
Den aktie jag är mest sugen på att öka i är Unilever. Mkt starka varumärken, potential i marginallyft, OK direktavkastning på 3,7%, men framför allt ca 50% av försäljningen i emerging markets. Det som bär mig emot är att aktien redan stigit från $18 till $29 på ett år. Om man räknar in valutakurserna så blir inte kursuppgången lika häftig men fortfarande ca 30-40%. Jag började köpa aktien på ca $22 för ett år sedan men har snittat upp mig allt eftersom jag läst på och förstått vilket starkt företag det är. I nuläget uppgår Unilever till 1,2% av portföljen, jag skulle kunna tredubbla den exponeringen om det kan göras till en lägre kurs än idag. Må så vara valutakursmässigt eller aktiekursmässigt.
Saken får bero. Jag har fullt upp på annat håll än börsen den närmsta tiden och jag är nöjd med portföljens sammansättning i helhet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
