Först av allt vill jag ge en liten känga till vissa "wanna get rich"-bloggare där ute. Om du vill uppnå rikedom så föreslår jag att du ägnar minst 90% av din tid åt detta. Jag undrar om alla bloggskribenter där ute verkligen brinner för ackumulerandet av rikedomar eller om det inte egentligen är så att de dras till själva skrivandet och behovet att synas någonstans och få berätta om sig själv?
En av mina insikter är att tid är din värdefullaste tillgång, med tid kan du skapa precis vad som helst. Tyvärr är tiden du har till förfogande begränsad och du bör därför använda den ytterst rationellt om du vill åstadkomma exceptionella resultat.
Observera ordet "vill". Jag tror att det är grundnyckeln för om du kommer lyckas och hur snabbt det kommer att gå. Om det finns en vilja, finns det en väg. Om viljan är stark kommer din väg att bli en motorväg, om viljan är svag kanske det blir ett lerigt dike du får springa i.
Alltså, fundera på hur gärna du vill uppnå rikedomen?
Om du vill bli ekonomiskt oberoende inom 5 år så föreslår jag att du slutar skriva dagbok och börjar skriva affärsplaner och räkna på vinstkalkyler istället.
Om du däremot nöjer dig med att bli ekonomiskt oberoende på kanske 30 år så skadar det nog inte med lite dagboksskrivande, men då tror jag att du valt fel ämne om du skriver om din väg mot miljonerna:)
Låter det motsägelsefullt när jag själv sitter här och skriver dagbok i denna stund? Anledningen till mitt skrivande är främst att sammanfatta för mig själv retrospektivt vad som lett till min egen framgång och hur jag kanske skulle kunna hjälpa andra till samma resultat. Sedan är min fortsatta tillväxt av förmögenheten inte beroende av ett fast jobb, faktum är att det troligtvis skulle vara kontraproduktivt för mig att jobba aktivt med sådant jag jobbat aktivt med förut. Alltså måste jag hitta nya vägar för att fortsätta fördubbla min förmögenhet varje år vilket jag nästan lyckats med varje år de senaste 5-6 åren. Till sist så är jag mer eller mindre dömd till ett ganska stillaliggande liv de närmsta 3 månaderna pga en sjukdom så varför inte återgå till dagboken. Om dagbokskrivandet skulle ge mersmak så kanske man fortsätter sedan. Sist det begav sig var väl nån gång i högstadiet vill jag minnas, men då handlade det mest om tjejer, dataspel och musik:)e
