30-årskrisen

Det var 4 månader sedan sist jag skrev här och över 3 år sedan jag skrev första inlägget.

Oftast blir det att jag skriver när det är något man grubblar på eller något man blivit inspirerad av.

Av naturen är jag en nostalgisk person. Jag ser med vemod tillbaka på den tid som varit och har lätt för att känna en viss ångest över att det som hänt aldrig kan upplevas igen. Jag är ledsen och rädd för att allting ska ta slut en dag. Jag känner stress och press för att tiden inte kommer räcka till. Det är så mycket jag vill och önskar att livet skall innehålla, men i och med att tiden går börjar man ana att man inte kommer att hinna med allting. Jag kommer inte att kunna bli både idrottsstjärna, buddhistmunk, filmregissör, vetenskapsman, greenpeaceaktivist, finanshaj, författare, konstnär, eller hundra andra yrken eller sysslor jag skulle vilja ägna mig åt. Jag avskyr att välja, att gå och handla på ica kan vara ett mindre dilemma i sig för mig när jag ställs inför alla olika sorters marmelad, fetaoster eller juicer. Ibland trivs jag bäst när livet är enkelt, man går upp tidigt, gör en bestämd syssla, somnar av trötthet på kvällen. Har varit på några sådana resor senaste månaderna och det har varit skönt, man har inte behövt tänka så mycket. När man kommit hem däremot är det lätt att slås av tusentals tankar.

Antagligen har jag någon sorts mindre kris. Kanske är det en 30-årskris, det är inte långt kvar tills jag fyller 30 år nu. Utmärkande för just 30-årskrisen är att man jämför sig med andra hur långt man kommit i livet på olika plan. Citerat om 30-årskrisen, källa:

30- årskrisen

Vi blir allt äldre och livet därför allt mer utsträckt. Vi utbildar oss längre och stadgar oss senare. Men den biologiska klockan består. Detta dilemma gör att många ”knappt hinner bli vuxna” innan de måste ta ställning till om de ska skaffa barn...

30-årskrisen är alltså väldigt biologiskt betingad, men också kopplad till vår samtid med krav på att vi alla inte bara ska skaffa barn, utan också vara välutbildade och framgångsrika, med fina hus och vältränade kroppar.

– Allt ska liksom vara på plats när man fyller 30, annars är man misslyckad. Många jämför sig också med andra i samma ålder – som man ofta upplever har kommit mycket längre.

Just detta, att jämföra sig med andra, karaktäriserar 30-årskrisen, en ålder då även gamla och ibland traumatiska barndomsupplevelser kommer i kapp en och behöver bearbetas.

Självklart jämför jag mig med mina förebilder som i många fall startat storföretag och blivit miljardärer innan 30, det är en källa till viss ångest och känsla av att ligga steget efter. Jag har relativt höga krav och ambitioner. Att ha ett bra jobb och en trevlig vardag är inte nog för mig, då skulle jag känna att jag slösade bort mitt liv. Jag offrar hellre av den trevliga vardagen för att nå längre än till ett vanligt jobb. Jag är till någon del en perfektionist, det får ta tid och ansträning men jag vill att resultatet ska bli perfekt.

Egentligen känns det fånigt och löjligt att sitta och ha ångest för något sådant här, jag som kan tycka mig vara så klok. Ingen klokhet i världen kan dock rädda mig från att tiden rinner iväg och det är det som stör mig. Visst jag kanske har slösat bort en massa dagar, månader, år eller så har jag utnyttjat tiden väldigt väl, det är relativt. Detta är oavsett ett vägskäl, en platå att stanna på och titta ut över den förgångna tidens vyer. Där skådar jag lycka, sorg, vänskap, arbete, kärlek, besvikelse, rädsla, sjukdom, hopp, rikedom, vemod, frustration, ilska, förväntan och mycket mycket mer. Jag vet ärligt talat inte om det är bra för mitt sinne att titta tillbaka eller inte, att tänka på det som varit gör mig ack så vemodig. Jag vill sträcka ut en hand och dra mig in i den förflutna tiden igen som om man kunde sträcka sig in i ett fotografi och få uppleva det som hände där och då igen. Men tiden har ingen återvändo, den skyndar på i rask takt utan att se tillbaka. Man får försöka hänga med så gott det går, ibland kanske man lyckas springa lite i förväg och ibland halkar man efter.

Nåväl, idag blir det mest personligt svammel. Inga ingående ekonomiska prognoser eller rapporter så långt ögat kan nå. Min ekonomi står i princip still. Antagligen är det en bidragande anledning till mitt krisande. På lite över två år har jag startat och drivit ett företag från 0 till 30 miljoner i omsättning med god vinstmarginal på över 15%. Tillväxten har varit enorm det första 1½ året. Nu har dock tillväxten stannat av helt. De senaste tre månaderna har bolaget inte växt alls. Det står still för första gången sedan vi startade. Detta är en stor källa till frustration och missnöje. Visst är 30 mkr bra och betydligt större än något jag tidigare gjort, men det är inte någon milstolpe att stanna vid. 100 mkr kan jag möjligen ta en paus vid och göra någonting annat ett tag, inte 30. I min vildaste fantasi hade jag hoppats på 100 mkr i omsättning innan jag själv fyllde 30 år men det är nu helt omöjligt och den insikten slår ner mitt humör. Visst var det en hög målsättning och visst hände oförutsedda saker på vägen som saktat ned takten men ändå känner jag nu besvikelse. Att skjuta på det här målet tills jag är 32 eller 33 känns deppigt. Troligtvis är detta det största skälet till att jag nu känner en gnagande ångest och besvikelse över att bli 30 år. Jag hade hoppats nå mitt 100 mkr mål och kunna njuta av mitt trettionde år med semester och kanske prioritera lite annat i livet. Jag ville bli riktigt rik som ung kort sagt. Nu får jag försöka förlika mig med att jag misslyckats med det och anpassa mina målsättningar.

Anledningen till att bolaget har stannat i växten är dels externa men det beror även på att jag varit mindre hands-on i den operativa driften det senaste halvåret, bland annat pga en relation som jag nyligen avslutat. Det är nu nödvändigt för mig att börja jobba desto mer aktivt i bolaget och se till att det börjar hända saker. Egentligen gillar jag det, att kämpa och kriga. Det var dock ett tag sen jag var ute på fältet och slogs så nu måste jag lägga mig i hårdträning, damma av rustningen, vässa lansen och hoppa upp på hästen igen för att ge mig ut i strid. 30 år och soldat. Jag undrar när det är dags för det lugna familjelivet? Går det att kombinera med krigandet? De flesta entreprenörer som pratat familjeliv har i princip sagt att det är obefintligt. I min perfekta värld ska det gå att kombinera. Det får dock vänta ett par år till gissar jag. Nu är fokus på att få fart på mitt skepp.

God lycka alla krisande krigare där ute!

Pladder och ekonomisk uppdatering

Det var ett tag sedan jag loggade in på den här bloggen, de har till och med hunnit ändra layouten på blogger sen sist. Som med det mesta föredrar jag den gamla bekanta varianten men den verkar tydligen inte gå att ställa in. En anledning att inte hålla på och uppdatera layouts och liknande för ofta eller markant är inlärningstiden man får lägga ned, man borde väga den kontra nyttan av en ny design. Fast alla är ju olika, vissa författare skriver fortfarande på papper med penna, andra använder säkert den senaste telefonen eller datorn att skriva på. Själv är jag nog mer åt det gammeldagsa hållet och tycker att nymodigheter och prylar i allmänhet kan framkalla en viss ångest.

Egentligen är jag inte mycket för materiella ting över huvud taget. Lyx och statusprylar ger verkligen ingen djupare tillfredsställelse i min bok. Visst kan det hända att jag köpt så kallade märkeskläder, men i sådant fall på outlet eller rea där man får bra kvalitet till samma pris som motsvarande plagg kostar på HM. Sådant man behöver för att överleva såsom kläder, mat, boende, med mera, tycker jag däremot kan vara berättigat att lägga lite pengar på. Först nu år 2011 och första delen av 2012 har jag verkligen börjat känna att jag kan lägga pengar på mat utan att snåla för mycket. Förr i tiden valde jag nästan alltid det billigaste på menyn, nu väljer jag mer efter vad som är nyttigt och gott i kombination. Läsk blir det dock nästan aldrig, att betala extra för att öka på risken att få diabetes eller hjärtsjukdomar känns irrationellt. Även dricks har jag blivit något generösare med. Från kanske 0-5% i snitt förut till 5-15% på senare tid. Iallafall om personen i fråga ger god service och ser ut att behöva pengarna. Känner dock fortfarande att dricks är lite obefogat i de flesta fall.. varför skulle just vissa restaurangjobb vara berättigade till dricks av alla serviceyrken? Varför inte dricksa personal i vanliga butiker som ger en bra service? Nåväl. Att förändra dricks-kulturen får vänta. Man skall verka där man verka bäst. I mitt fall är det antagligen som investerare, egenföretagare eller entreprenör. Därmed över till den biten.

Min aktieportfölj har utvecklats något sämre än index under det senaste halvåret. Detta pga stark svensk krona och en kräftgång för telekombolag. Portföljen är väldigt viktad gentemot france telecom och telefonica för närvarande. Man får stabila kassaflöden och generösa utdelningar, trots utdelningssänkningen här senast. Jag ligger kvar i dessa bolag tills dess att de värderas upp eller något fundamentalt avgörande inträffar i bolagen.

Utöver dessa telekombolag har jag en del aktier kvar i Outokompu, Rautarukki och Stora Enso. I övrigt är större delen av de stora innehaven avvecklade. Senast sålde jag AKER ASA för 185 NOK vilket genererade en vinst på ca 30% inräknat utdelningar. Istället för aktierna har jag fokuserat på fastighetsportföljen vilken nu består av ett tjugotal objekt. Något som skiljer sig med fastigheter är att det är betydligt mer praktiska saker att tänka på i relation till aktier. Samtidigt finns det en bra grundsäkerhet i själva fastigheten, den bör stå emot både börsras och inflation medan man under tiden får en ränta som ligger en bra bit över bankräntan.

Fastigheterna sköter sig själva rätt bra, åtminstone till största delen. Annat är det med mitt senaste startup-projekt som jag planerat i tanken sen början av 2010. Vi drog igång verksamheten på riktigt under Q2 2011 och nu i Q2 2012 har vi precis kommit över 20Mkr i rullande årsomsättning, en väldigt skön milstolpe att ha passerat. Det går som snabbtåget och företaget växer fortare än man kunnat ana. Nu senast har vi omorganiserat och befordrat de mest drivna och seriösa ur den ursprungliga personalen till chefer samtidigt som de fått optioner på några procent i företaget. Målsättningen är nu ökad försäljning och att uppnå 40Mkr i rullande årsomsättning innan året är slut och vidare 100Mkr innan 2013 är till ända.

Att bygga upp ett företag som omsätter 100Mkr och rimligtvis värderas däromkring likväl är en målsättning jag verkligen vill uppnå. Dock under förutsättningen att det är ett bolag man gillar och tror på långsiktigt. Har drivit flera bolag förut som jag aldrig riktigt kunnat stå till hundra procent bakom pga olika anledningar. T.ex. är jag ju inte överdrivet materialistisk av mig som tidigare nämnt. Ett bolag jag drev för ca 6 år sedan var verkligen inriktat på att slå mynt av människors begär av "det senaste". Visst gick det att tjäna bra pengar på det men någonstans kändes det inte moraliskt optimalt att bidra både till folks prylbegär och ökade koldioxidutsläpp. Tur i oturen att det bolaget aldrig tog fart och växte till sig för jag hade aldrig brunnit lika mycket för den bakomliggande affären där som jag gör för bolaget jag har idag.

I övrigt så har jag upplevt vissa framsteg i kampen mot mina åkommor. Framför allt gäller det att inte låta yttre omständigheter såsom sjukdomar, otur eller tillfälligheter påverka ens sinnestillstånd i för hög grad. Ibland är det svårt att inte bli nedslagen av motgångar och jag är absolut inget undantag. Jag kan ligga helt utslagen i flera dagar om det vill sig illa men sakta samlas sen kraften upp igen och man reser sig. Det är ju som det är och man får göra det bästa av situationen efter ens förmåga. Nu är det dags att börja träna lite. Under det relativt hektiska året som gått har det inte direkt funnits tid till varken träning eller god kosthållning. Att underhålla själens tempel är nödvändigt för att jag ska må bra i längden. Det är inte konstigare än att man kör bilen på service var tvåusende mil eller så. Tänk om folk servade sig själva lika väl som de servar sina bilar. Då hade kanske inte fetma och övervikt varit ett lika stort problem i västvärlden. Innan man kör bilen på service borde man serva sig själv för vad ligger en egentligen närmast om hjärtat, volvon eller hälsan?

Uppdatering portfölj och livsreflektioner

Dags att uppdatera hur portföljen utvecklar sig.

På senaste tiden har en mängd försäljningar ägt rum. Detta för att kunna finansiera tillväxten av mina två privata företag. Dessa företag fullkomligt slukar kapital och jag har fått sälja av ca 5-10% av aktieportföljen varje månad för att klara av det. Portföljen är nu ungefär hälften så stor som den var för ett halvår sedan.

Så sent som idag rök det sista av Kimberly-Clark innehavet. Härom veckan försvann både GlaxoSmithKline och nästan hela Sanofi-innehavet. Alla dessa försäljningar har inte med att jag misstror själva bolagen eller anser att aktieköpen var felaktiga utan är endast en följd av att alternativet för kapitalet är så mycket mer lockande. Den ena investeringen jag skjuter pengar till blir omräknat i P/E-tals formatet ca P/E 1. Med andra ord en avkastning på investerat eget kapital på 100% per år. Affärsmodellen är nu äntligen ordentligt beprövad efter ca 6 månaders uppvärmning.

Dessa avkastningssiffror gäller ett teknikbolag. För det andra nya bolaget inom fastighetssektorn gäller lite mer modesta P/E 7 men där är hela det fria kassaflödet på ca 12-15% återinvesterbart direkt.

Min förhoppning är alltså att de privata bolagen skall generera lika mycket i årlig vinst om 1-2 år som mitt totala kapital uppgår till idag.

Mycket kan gå fel men jag tror mig ha gjort en grundlig analys och rewarden överstiger kraftigt risken i dessa affärsprojekt.



De större aktieinnehav som återstår i portföljen är nu:
France Telecom (10%)
Aker (10%)
NSP (8%)
Telefonica (8%)
Total (8%)
SCA (7%)
Orkla (7%)
Eon (7%)
Deutsche Telekom (4%)
Sanofi (4%)
Unilever (4%)
Teva (3%)
RWE (2%)
NOTE (2%)




Till sist tänkte jag kommentera den Norske gärningsmannen Anders Breivik.

En otroligt dedikerad, troligtvis intelligent och garanterat handlingskraftig person. Säkert kapabel att åstadkomma vad som helst. Tyvärr blev all den kraft han disponerade totalt felriktad. Där ser man vad som kan ske när en målmedveten obegränsad person får fel tankar i omlopp. Det gäller alltid att tänka efter ordentligt över vad man verkligen håller på med och avgöra om det man gör är till mänsklighetens gagn eller inte. Om denne Anders bara hade läst lite andra böcker, träffat andra människor eller fått andra erfarenheter så kanske han hade kunnat bygga någonting stort som kunde vara mänskligheten till nytta istället..

Jag kan lite smått skrämmande känna igen mig i den iskalla planeringen och det metodiska genomförandet under en lång period för att uppnå ett mål som inget kan eller får komma i vägen för. Den enda skillnaden är att jag istället för att starta ett tredje världskrig skulle vilja rädda mänskligheten som art och få stopp på alla dumheter som krig, ondska och sjukdomar. Nej, när vi få människor som måhända har storhetsvansinne och vet med oss att vi kan göra vad som helst bestämmer oss för vad vi skall ta oss för gäller det att man har vettiga förebilder och rätt faktabakgrund att basera sina beslut på. Skillnaden mellan att vara hjälte och massmördare kan kanske märkligt nog inte vara större än att en person fått lite olika influenser som lett till tankegångar som sedan spårat ut åt ett eller annat håll.

Jag har på senare år gjort en del personlighetstester och uppenbarligen tillhör jag den iskalla beräknande strategiska typen som gör allt för att uppnå ett uppsatt mål oavsett hinder eller andra människors åsikter och känslor. Denna personlighetstyp är visst den mest framgångsrika när det gäller aktieaffärer likväl, mycket beroende på deras iskalla mentalitet vilket kan vara en fördel när det gäller att inte påverkas av några känslor i beslutsprocessen.

För oss kyliga målsökande robotar gäller det att välja sina mål med omsorg för det vi bestämmer oss för blir ju i hög grad till verklighet.

Personligen kämpar jag nu en hel del med mina sjukdomsförehavanden, framför allt är det en mental utmaning. Det som frustrerar mig på detta området är att jag inte kan påverka sjukdomen genom viljestyrka, handlingskraft eller intelligens. Inga av mina vapen biter på fienden. Det är min ensamma kamp och den utspelar sig i en dimma där jag varken kan sikta eller se min fiende i ögonen.

Sjukdomen har faktiskt fått mig att bli mer empatisk och känna med andra människor i liknande situationer. Jag har nu engagerat mig i hjälporganisationer både genom företagen och privat. När jag har säkrat tillräckliga kassaflöden från mina verksamheter skall jag avsätta minst 10% av dessa medel för att finansiera ett fullskaligt krig mot de sjukdomar jag själv drabbats av. Jag önskar ingen människa den konstanta mentala nötning dessa sjukdomar åstadkommer.

Det enda jag kan göra nu är att gilla läget och sparka på bollen där den ligger. Att se bakåt tjänar ingenting till. Endast imorgon går att påverka genom att agera klokt idag.

En krigare

Kärleken, drivkraften, elden som brinner i mitt bröst. Aldrig går den att släckas. Jag kommer att kämpa in i det sista. Ingenting kan hindra mig och min kamp. Att bli misstrodd, missförstådd, sviken, ogillad, det är sådant man får stå ut med om man vill bli bäst. Om man ska lyckas med förverkligandet av sina egna planer, ingen annans.

Lyssnade precis på Henrik Larssons sommarprogram. En inspirerande person. Jag inser tydligt likheterna mellan att bli en framgångsrik affärsman och idrottsman. Man offrar till stor del samma saker i livet. Ens fokus är knivskarpt och man ser sig själv som en krigare. Vi är dagens riddare och jägare. Jag känner igen Henriks tankesätt. Man är en jägare och jakten är ditt kall. Man är en överlevare och hur skadad man än må bli fortsätter man avancera tills man inte orkar längre.


Företaget är min arme och mitt barn på samma gång.

Att driva företag kan vara både himmel och helvete. Man ger och man får tillbaka.

Ibland drivs jag av själva tävlingen. Kicken av att göra strategiskt smarta beslut som leder till seger. Ungefär på samma sätt som jag älskar att spela strategispel som risk eller kortspel eller andra tävlingsformer där smartast hjärna vinner.

Ibland drivs jag av andra saker. Att aldrig behöva gå hungrig eller leva fattigt. Att kunna förverkliga ens önskningar. Att förändra världen.

En kombination av dessa drivkrafter startar upp mig och motorn inom mig jobbar på högvarv när jag trycker pedalen i botten. Jag är en krigare och jag är gjord för att slåss.

Det finns nu ingen gräns för hur stor min företagsgrupp kan bli. Ännu är jag bara i början av ett fantastiskt äventyr. Det är dags att gå ut och erövra världen!

I am evolution

Jag har inte som primär avsikt att skriva den här bloggen för att få en stor publik eller tjäna pengar (såvida det inte rör sig om betydande summor i relation till mina vanliga kassaflöden vilket jag rationellt sett inte skulle kunna tacka nej till). Om någon råkar läsa dessa texter och finner något intressant eller inspirerande är det så klart roligt. Om någon stör sig på något eller tycker att jag gör något helt galet är jag ypperligt tacksam om denne uppmärksammar mig på det. Jag är inte rädd för att göra fel, ha fel eller misslyckas för att därefter lära mig varför det blev så. Genom kritik och feedback kan man utvecklas och gå vidare som en visare och starkare person.

Det jag skriver kan nog uppfattas som egocentriskt och är det också, jag ser på detta som ett givande samtal med mig själv i tiden. Jag som 27-åring berättar om mig själv och hur jag tänker till mig själv som 42-åring, 59-åring, 75-åring eller när jag måhända läsa detta i framtiden. Jag talar även till mina kommande barn och alla efterföljande generationer som bemödar sig att läsa om sin anfader. Jag hoppas och tror att ni kan komma att finna det intressant att läsa hur jag tänkte idag som ung och sedan reflekterar i efterhand över hur dessa tankar har blivit till konsekvenser i verkligheten. Jag önskar att fler i min släkt hade skrivit självbiografier, jag hade kunnat ge mycket för att få läsa om mina anfädrars livsöden, ack vilken spännande läsning det hade varit. Någon gång i livet vill jag ägna mig åt släktforskning, tycker det verkar otroligt intressant och givande på många olika vis. Nog om det.

Jag tror att jag utifrån sett ibland kan uppfattas som smått annorlunda eller iallafall inte helt normal i relation till den genomsnittliga svenskens sätt att tänka och agera. Jag tror också att det är näst intill omöjligt att vara en "normal" person om man vill uppnå resultat i livet som "normala" personer i regel inte uppnår. Det krävs troligtvis en viss sorts skillnad i temperament, intellekt, energi eller något annat personlighetsdrag. Det handlar också om ett val. Hade jag velat så hade jag så klart kunnat skaffa ett vanligt jobb med en vanlig lön, en vanlig fritid, en vanlig tillvaro helt enkelt. Visserligen hade jag nog inte trivts särskilt bra, jag tror jag hade känt mig tillbakahållen eller kvävd. Jag är en kreativ person som måste få utlopp för mina ideér och tankar, lite som en konstnär. Om någon eller något hindrar mig i mina ambitioner känner jag mig kvävd. Detta gör att jag troligtvis aldrig skulle kunna jobba som anställd, möjligtvis skulle jag kunna göra det i en väldigt fri och entreprenöriell roll på ett snabbt växande företag.

Så för att anknyta till rubriken. Av de val jag gjort i livet har jag lärt mig några värdefulla saker. En av dem är att hela tiden ta tempen på tillvaron, läsa av den i lugn och ro, fundera och känna efter. Om tillvaron inte känns bra på ett sätt som inte är övergående så vet jag att det är dags att ändra på något. Detta är en av mina viktigaste lärdomar i livet. Till skillnad från många i min omgivning som härdat ut under olika former av tillvaro som de inte varit särskilt nöjda med så har jag tagit utvecklingen i egna händer och gjort en aktiv ansträngning för att ändra min situation. Detta har ofrånkomligen lett till en mängd konsekvenser och småmärkliga situationer, vissa har varit ganska komiska så här i efterhand, en del förändringar var nog till det sämre tyvärr men det viktiga är de förändringar jag gjort som lett till något bättre. Dessa "till det bättre"-förändringar har betytt allt så här i efterhand. Efter att ha bytt spår och funnit ett spår som varit bättre än det förra så är det ju bara att fortsätta på det nya spåret så länge det känns bra och försöka åka så långt det spåret leder. Det är alltså en sorts Darwinistisk evolution på det personliga planet. Varje gång jag gör en aktiv förändring i livet är det en parallell till hur generna hos en art kan mutera och skapa en ny art, bättre eller sämre anpassad. Det fina är så klart att om jag "muterar" mig själv och råkar få en sämre utveckling så kan jag fortsätta mutera until successful utan att behöva offra mitt liv emellan varje mutation.

Livet är fantastiskt. Ditt liv kan vara som evolutionen om du tänker efter. Om man inser denna orsak och konsekvens kedja så inser man också att det inte finns några hinder, inga begränsningar. Allt är faktiskt möjligt! Jag tror det inte, jag VET det. Att ha lärt sig detta, inte genom teoretisk kunskap, utan genom egna erfarenheter har gjort mig otroligt stark mentalt. Jag vet att jag är kapabel till precis vad som helst inom mina fysiska ramar. Med denna vetskapen inom mig blir det desto viktigare att bestämma vad jag ska ägna min dyrbara tid åt att åstadkomma i livet. Vad vill jag få ut av världen är en berättigad fråga. En lika berättigad fråga kan vara, vad kan världen få ut av mig? Hur kan jag göra som mest nytta och bidra med någonting av betydelse i vår värld?

Jag är evigt tacksam till alla människor som byggt upp vår civilisation och gjort min bekväma och smärtfria tillvaro möjlig. Denna uppbyggnadsfas har varit mycket lång och har kostat astronomiskt mycket blod, svett och tårar. De människor som levt innan oss människor som lever idag uppgår till ca 95% av alla människor som någonsin funnits. Vi som är i livet nu, 2010, utgör alltså endast 5% av alla tiders människor. Jag har över 100 miljarder människor att tacka för att jag ligger i en varm lägenhet, i en mjuk säng, tillvaratagen av ett fantastiskt sjukvårdssystem med tillgång till all jordens mat och dryck man kan önska. Tack alla 100 miljarder människor för ert slit som har gjort detta liv möjligt. Självklart vill jag fortsätta på bygget och göra något som framtida generationer kan vara tacksamma över.

För att kunna åstadkomma någonting oavsett om det sen blir storslaget eller mindre storslaget så krävs vissa grundförutsättningar, ungefär som i Maslows behovspyramid. Man måste ju ha mat innan man försöker fortplanta sig osv. Jag tror att olika människors behovspyramider skiljer sig en del från varandras. För mig personligen så har en av de viktigaste grundbehoven varit att skapa ett ekonomiskt oberoende. Dvs tryggheten i att aldrig behöva oroa sig över matförsörjning, boende eller andra grundläggande bekvämligheter man behöver i västvärlden. Jag har nu uppfyllt detta behov på den mest grundläggande nivån och kan successivt skifta fokus till nästa steg på trappan. Detta blir att skapa ett kassaflöde med pengar som utöver min egen försörjning räcker till att försörja en framtida familj och ge den en trygghet. Min beräkning är att detta kan ta mellan 5 och 10 år till från idag. När detta behov också är uppfyllt så blir nästa steg att skapa ett ytterliggare kassaflöde som kan användas för att åstadkomma någonting av värde för mänskligheten. Det är väl en sorts övergriplig levnadsplan som jag kan se den idag sett ur ett sorts superförenklat perspektiv. Det blir troligtvis inte alls som man tänkt sig, kanske sitter man där, utfattig, sjuk och ensam på något sjukhem och belastar samhället istället för att ge det något. Man kan såklart inte vara säker på någonting, men man bör ge sina drömmar en chans och sikta så högt man kan medan man har förmågan.

Kom ihåg. Om du inte är nöjd med någonting, gör en förändring och fortsätt förändra saker tills du är nöjd. Simple as that.