Rich Man, Poor Man (The Power of Compounding)

Det här är ett utdrag från Richard Russell's "Dow theory letters" som jag stötte på nyligen och gillar skarpt. Jag har klistrat in det i original på engelska nedan. Den ränta på ränta formula som Russel beskriver för att bli förmögen är i princip den jag själv begagnat mig av. Det är skrämmande likt hur jag mellan just 19 och 26 års ålder sparade runt >200K varje år genom att jobba hårt och hålla kostnaderna på ett minimum. Som man ser i grafen så är det i längden värt lika mycket att slita ordentligt i tidig ålder under ett par år som att slita hela resten av livet i vuxen ålder. Jag valde det tidigare och nu handlar det bara om att förvalta pundet så gott det går. Dock tänker jag inte sluta med mina årliga insättningar än utan fortsätter nog tills jag är 30 att jobba en stor del av min aktiva tid för att skynda på processen mot en större förmögenhet.

Här kommer visdomen serverad.


MAKING MONEY: The most popular piece I've published in 40 years of writing these Letters was entitled, "Rich Man, Poor Man." I have had dozens of requests to run this piece again or for permission to reprint it for various business organizations.

Making money entails a lot more than predicting which way the stock or bond markets are heading or trying to figure which stock or fund will double over the next few years. For the great majority of investors, making money requires a plan, self-discipline and desire. I say, "for the great majority of people" because if you're a Steven Spielberg or a Bill Gates you don't have to know about the Dow or the markets or about yields or price/earnings ratios. You're a phenomenon in your own field, and you're going to make big money as a by-product of your talent and ability. But this kind of genius is rare.

For the average investor, you and me, we're not geniuses so we have to have a financial plan. In view of this, I offer below a few items that we must be aware of if we are serious about making money.

Rule 1: Compounding: One of the most important lessons for living in the modern world is that to survive you've got to have money. But to live (survive) happily, you must have love, health (mental and physical), freedom, intellectual stimulation -- and money. When I taught my kids about money, the first thing I taught them was the use of the "money bible." What's the money bible? Simple, it's a volume of the compounding interest tables.

Compounding is the royal road to riches. Compounding is the safe road, the sure road, and fortunately, anybody can do it. To compound successfully you need the following: perseverance in order to keep you firmly on the savings path. You need intelligence in order to understand what you are doing and why. And you need a knowledge of the mathematics tables in order to comprehend the amazing rewards that will come to you if you faithfully follow the compounding road. And, of course, you need time, time to allow the power of compounding to work for you. Remember, compounding only works through time.

But there are two catches in the compounding process. The first is obvious -- compounding may involve sacrifice (you can't spend it and still save it). Second, compounding is boring -- b-o-r-i-n-g. Or I should say it's boring until (after seven or eight years) the money starts to pour in. Then, believe me, compounding becomes very interesting. In fact, it becomes downright fascinating!

In order to emphasize the power of compounding, I am including this extraordinary study, courtesy of Market Logic, of Ft. Lauderdale, FL 33306. In this study we assume that investor (B) opens an IRA at age 19. For seven consecutive periods he puts $2,000 in his IRA at an average growth rate of 10% (7% interest plus growth). After seven years this fellow makes NO MORE contributions -- he's finished.

A second investor (A) makes no contributions until age 26 (this is the age when investor B was finished with his contributions). Then A continues faithfully to contribute $2,000 every year until he's 65 (at the same theoretical 10% rate).

Now study the incredible results. B, who made his contributions earlier and who made only seven contributions, ends up with MORE money than A, who made 40 contributions but at a LATER TIME. The difference in the two is that B had seven more early years of compounding than A. Those seven early years were worth more than all of A's 33 additional contributions.

This is a study that I suggest you show to your kids. It's a study I've lived by, and I can tell you, "It works." You can work your compounding with muni-bonds, with a good money market fund, with T-bills or say with five-year T-notes.



Rule 2: DON'T LOSE MONEY: This may sound naive, but believe me it isn't. If you want to be wealthy, you must not lose money, or I should say must not lose BIG money. Absurd rule, silly rule? Maybe, but MOST PEOPLE LOSE MONEY in disastrous investments, gambling, rotten business deals, greed, poor timing. Yes, after almost five decades of investing and talking to investors, I can tell you that most people definitely DO lose money, lose big time -- in the stock market, in options and futures, in real estate, in bad loans, in mindless gambling, and in their own business.

RULE 3: RICH MAN, POOR MAN: In the investment world the wealthy investor has one major advantage over the little guy, the stock market amateur and the neophyte trader. The advantage that the wealthy investor enjoys is that HE DOESN'T NEED THE MARKETS. I can't begin to tell you what a difference that makes, both in one's mental attitude and in the way one actually handles one's money.

The wealthy investor doesn't need the markets, because he already has all the income he needs. He has money coming in via bonds, T-bills, money market funds, stocks and real estate. In other words, the wealthy investor never feels pressured to "make money" in the market.

The wealthy investor tends to be an expert on values. When bonds are cheap and bond yields are irresistibly high, he buys bonds. When stocks are on the bargain table and stock yields are attractive, he buys stocks. When real estate is a great value, he buys real estate. When great art or fine jewelry or gold is on the "give away" table, he buys art or diamonds or gold. In other words, the wealthy investor puts his money where the great values are.

And if no outstanding values are available, the wealthy investors waits. He can afford to wait. He has money coming in daily, weekly, monthly. The wealthy investor knows what he is looking for, and he doesn't mind waiting months or even years for his next investment (they call that patience).

But what about the little guy? This fellow always feels pressured to "make money." And in return he's always pressuring the market to "do something" for him. But sadly, the market isn't interested. When the little guy isn't buying stocks offering 1% or 2% yields, he's off to Las Vegas or Atlantic City trying to beat the house at roulette. Or he's spending 20 bucks a week on lottery tickets, or he's "investing" in some crackpot scheme that his neighbor told him about (in strictest confidence, of course).

And because the little guy is trying to force the market to do something for him, he's a guaranteed loser. The little guy doesn't understand values so he constantly overpays. He doesn't comprehend the power of compounding, and he doesn't understand money. He's never heard the adage, "He who understands interest -- earns it. He who doesn't understand interest -- pays it." The little guy is the typical American, and he's deeply in debt.

The little guy is in hock up to his ears. As a result, he's always sweating -- sweating to make payments on his house, his refrigerator, his car or his lawn mower. He's impatient, and he feels perpetually put upon. He tells himself that he has to make money -- fast. And he dreams of those "big, juicy mega-bucks." In the end, the little guy wastes his money in the market, or he loses his money gambling, or he dribbles it away on senseless schemes. In short, this "money-nerd" spends his life dashing up the financial down-escalator.

But here's the ironic part of it. If, from the beginning, the little guy had adopted a strict policy of never spending more than he made, if he had taken his extra savings and compounded it in intelligent, income-producing securities, then in due time he'd have money coming in daily, weekly, monthly, just like the rich man. The little guy would have become a financial winner, instead of a pathetic loser.

RULE 4: VALUES: The only time the average investor should stray outside the basic compounding system is when a given market offers outstanding value. I judge an investment to be a great value when it offers (a) safety; (b) an attractive return; and (c) a good chance of appreciating in price. At all other times, the compounding route is safer and probably a lot more profitable, at least in the long run.



Fantastisk enkel sund visdom som alla kan ta till sig. Frågan är bara, har du tålamodet och disciplinen som krävs? Du kan också räkna med att det ÄR tråkigt att bli rik sakta men säkert genom att inte slösa bort det du tjänar och se pengarna växa några % varje år istället. Om du kombinerar denna tråkiga process med hårt arbete, egenföretagande och aldrig ger upp så kommer du att gå långt. Jag har alltid haft stort tålamod när det visat sig viktigt, vet inte om det är genetiskt eller något jag lärt mig. Även om det kan kännas väldigt trist ibland och det känns som att man aldrig kommer att komma fram så gör man det till slut. Att uppnå sina drömmar är otroligt givande och frihetskänslan är stor. För mig har det varit värt mödan.

I am evolution

Jag har inte som primär avsikt att skriva den här bloggen för att få en stor publik eller tjäna pengar (såvida det inte rör sig om betydande summor i relation till mina vanliga kassaflöden vilket jag rationellt sett inte skulle kunna tacka nej till). Om någon råkar läsa dessa texter och finner något intressant eller inspirerande är det så klart roligt. Om någon stör sig på något eller tycker att jag gör något helt galet är jag ypperligt tacksam om denne uppmärksammar mig på det. Jag är inte rädd för att göra fel, ha fel eller misslyckas för att därefter lära mig varför det blev så. Genom kritik och feedback kan man utvecklas och gå vidare som en visare och starkare person.

Det jag skriver kan nog uppfattas som egocentriskt och är det också, jag ser på detta som ett givande samtal med mig själv i tiden. Jag som 27-åring berättar om mig själv och hur jag tänker till mig själv som 42-åring, 59-åring, 75-åring eller när jag måhända läsa detta i framtiden. Jag talar även till mina kommande barn och alla efterföljande generationer som bemödar sig att läsa om sin anfader. Jag hoppas och tror att ni kan komma att finna det intressant att läsa hur jag tänkte idag som ung och sedan reflekterar i efterhand över hur dessa tankar har blivit till konsekvenser i verkligheten. Jag önskar att fler i min släkt hade skrivit självbiografier, jag hade kunnat ge mycket för att få läsa om mina anfädrars livsöden, ack vilken spännande läsning det hade varit. Någon gång i livet vill jag ägna mig åt släktforskning, tycker det verkar otroligt intressant och givande på många olika vis. Nog om det.

Jag tror att jag utifrån sett ibland kan uppfattas som smått annorlunda eller iallafall inte helt normal i relation till den genomsnittliga svenskens sätt att tänka och agera. Jag tror också att det är näst intill omöjligt att vara en "normal" person om man vill uppnå resultat i livet som "normala" personer i regel inte uppnår. Det krävs troligtvis en viss sorts skillnad i temperament, intellekt, energi eller något annat personlighetsdrag. Det handlar också om ett val. Hade jag velat så hade jag så klart kunnat skaffa ett vanligt jobb med en vanlig lön, en vanlig fritid, en vanlig tillvaro helt enkelt. Visserligen hade jag nog inte trivts särskilt bra, jag tror jag hade känt mig tillbakahållen eller kvävd. Jag är en kreativ person som måste få utlopp för mina ideér och tankar, lite som en konstnär. Om någon eller något hindrar mig i mina ambitioner känner jag mig kvävd. Detta gör att jag troligtvis aldrig skulle kunna jobba som anställd, möjligtvis skulle jag kunna göra det i en väldigt fri och entreprenöriell roll på ett snabbt växande företag.

Så för att anknyta till rubriken. Av de val jag gjort i livet har jag lärt mig några värdefulla saker. En av dem är att hela tiden ta tempen på tillvaron, läsa av den i lugn och ro, fundera och känna efter. Om tillvaron inte känns bra på ett sätt som inte är övergående så vet jag att det är dags att ändra på något. Detta är en av mina viktigaste lärdomar i livet. Till skillnad från många i min omgivning som härdat ut under olika former av tillvaro som de inte varit särskilt nöjda med så har jag tagit utvecklingen i egna händer och gjort en aktiv ansträngning för att ändra min situation. Detta har ofrånkomligen lett till en mängd konsekvenser och småmärkliga situationer, vissa har varit ganska komiska så här i efterhand, en del förändringar var nog till det sämre tyvärr men det viktiga är de förändringar jag gjort som lett till något bättre. Dessa "till det bättre"-förändringar har betytt allt så här i efterhand. Efter att ha bytt spår och funnit ett spår som varit bättre än det förra så är det ju bara att fortsätta på det nya spåret så länge det känns bra och försöka åka så långt det spåret leder. Det är alltså en sorts Darwinistisk evolution på det personliga planet. Varje gång jag gör en aktiv förändring i livet är det en parallell till hur generna hos en art kan mutera och skapa en ny art, bättre eller sämre anpassad. Det fina är så klart att om jag "muterar" mig själv och råkar få en sämre utveckling så kan jag fortsätta mutera until successful utan att behöva offra mitt liv emellan varje mutation.

Livet är fantastiskt. Ditt liv kan vara som evolutionen om du tänker efter. Om man inser denna orsak och konsekvens kedja så inser man också att det inte finns några hinder, inga begränsningar. Allt är faktiskt möjligt! Jag tror det inte, jag VET det. Att ha lärt sig detta, inte genom teoretisk kunskap, utan genom egna erfarenheter har gjort mig otroligt stark mentalt. Jag vet att jag är kapabel till precis vad som helst inom mina fysiska ramar. Med denna vetskapen inom mig blir det desto viktigare att bestämma vad jag ska ägna min dyrbara tid åt att åstadkomma i livet. Vad vill jag få ut av världen är en berättigad fråga. En lika berättigad fråga kan vara, vad kan världen få ut av mig? Hur kan jag göra som mest nytta och bidra med någonting av betydelse i vår värld?

Jag är evigt tacksam till alla människor som byggt upp vår civilisation och gjort min bekväma och smärtfria tillvaro möjlig. Denna uppbyggnadsfas har varit mycket lång och har kostat astronomiskt mycket blod, svett och tårar. De människor som levt innan oss människor som lever idag uppgår till ca 95% av alla människor som någonsin funnits. Vi som är i livet nu, 2010, utgör alltså endast 5% av alla tiders människor. Jag har över 100 miljarder människor att tacka för att jag ligger i en varm lägenhet, i en mjuk säng, tillvaratagen av ett fantastiskt sjukvårdssystem med tillgång till all jordens mat och dryck man kan önska. Tack alla 100 miljarder människor för ert slit som har gjort detta liv möjligt. Självklart vill jag fortsätta på bygget och göra något som framtida generationer kan vara tacksamma över.

För att kunna åstadkomma någonting oavsett om det sen blir storslaget eller mindre storslaget så krävs vissa grundförutsättningar, ungefär som i Maslows behovspyramid. Man måste ju ha mat innan man försöker fortplanta sig osv. Jag tror att olika människors behovspyramider skiljer sig en del från varandras. För mig personligen så har en av de viktigaste grundbehoven varit att skapa ett ekonomiskt oberoende. Dvs tryggheten i att aldrig behöva oroa sig över matförsörjning, boende eller andra grundläggande bekvämligheter man behöver i västvärlden. Jag har nu uppfyllt detta behov på den mest grundläggande nivån och kan successivt skifta fokus till nästa steg på trappan. Detta blir att skapa ett kassaflöde med pengar som utöver min egen försörjning räcker till att försörja en framtida familj och ge den en trygghet. Min beräkning är att detta kan ta mellan 5 och 10 år till från idag. När detta behov också är uppfyllt så blir nästa steg att skapa ett ytterliggare kassaflöde som kan användas för att åstadkomma någonting av värde för mänskligheten. Det är väl en sorts övergriplig levnadsplan som jag kan se den idag sett ur ett sorts superförenklat perspektiv. Det blir troligtvis inte alls som man tänkt sig, kanske sitter man där, utfattig, sjuk och ensam på något sjukhem och belastar samhället istället för att ge det något. Man kan såklart inte vara säker på någonting, men man bör ge sina drömmar en chans och sikta så högt man kan medan man har förmågan.

Kom ihåg. Om du inte är nöjd med någonting, gör en förändring och fortsätt förändra saker tills du är nöjd. Simple as that.

Det är klokt att vara rik

Medan jag ligger i min säng och väntar på att bli frisk funderar jag stundtals över vad människor i allmänhet och jag själv i synnerhet ägnar sina dyrbara timmar åt och varför vi gör just det vi gör?

Den här offentliga dagboken eller "bloggen" har rikedom och pengar som tema därför skall jag försöka behandla främst de aspekter i livet som har med insamlandet av pengar att göra.

"Det är klokt att vara rik" -är ett citat jag skriver under på. Varför då? Undrar du.

Först måste jag ju definiera ordet Rik. Med rik menar jag ekonomiskt oberoende. Med ekonomisk oberoende menar jag att du ska kunna leva på avkastningen på dina pengar utan att behöva jobba alls. Med "kunna leva" menar jag att du ska ha råd med de utgifter som du själv anser dig behöva för att leva ett gott liv enligt dina egna premisser.

Varför är det klokt att vara rik då?

Förenklat förklarat därför att du kan använda din främsta tillgång, tiden, så mycket mer effektivt om du är rik. Jag försöker alltid förenkla saker så mycket som möjligt, koka ner dem till dess beståndsdelar. Låt mig förklara hur jag tänker angående ovanstående citat.

Säg att man lever i ca 30 000 dagar. Om man istället för ett begränsat antal dagar ser livstiden som ett begränsat antal maträtter så kan vi göra ett litet tankeexperiment. Säg att vår enda uppgift och syssla i tiden är att äta, vi har fått 1000 maträtter att smälla i oss för enkelhetens skull. Vi har också fått en kokbok med 1000 olika rätter, allt från Blodpalt till Halstrad marulk. Du ställs nu inför två alternativ.

1. Du får endast äta fläskfilé med ananas och kokt potatis under alla 1000 middagar. (En middag som jag ger poängen 5 av 10 på en tillfredsställelseskala 1-10)

2. Du får äta enbart kokt ris och vatten under de första 200 middagarna men under resterande 800 middagar får du välja fritt bland alla 1000 maträtter i kokboken. (Riset anser jag vara en 2a poängmässigt men de valfria middagarna bör jag kunna få upp till ett genomsnitt på 9 poäng när jag smakat mig fram till ett antal favoriter.

Om det här vore en matematisk formel skulle man då kunna räkna ut den genom att se vilken av de två ekvationerna som ger flest poäng. (1000 middagar *5 poäng) eller (200m*2p)+(800m*9p). Svaret är den sistnämnda ekvationen.

Jag hoppas att du förstår vart jag försöker komma. Jag tror att man får ut mer tillfredställelse och upplevelser av livet genom att offra några år i början för att kunna ägna resten av åren till att kunna testa att göra en massa olika saker för att se vad man gillar att göra bäst.

Nu är det väldigt förenklat och man kan ju se det hela ur tusen olika synvinklar och argumentera fram och tillbaka till döds dagar men oavsett vilket så anser jag det ligga ett visst mått av sans och logik i resonemanget jag för.

Jag själv har nu snart käkat ris 200 gånger och är på gränsen till att kunna börja välja vilka maträtter som helst att äta i resten av livet. Var det värt det? Utan tvekan ja. När man ser tillbaka på det så var inte ens riset så äckligt eller tråkigt som man kunde tro utan jag tycker till och med att dessa 200 middagar har varit minst lika goda och upplevelserika som de fläskfilémiddagar människorna i min omgivning valt. Det kan ju nu måhända vara så att de resterande 800 middagarna inte blir så fantastiska som man kan ha förväntat sig heller men det känns åtminstone oerhört mycket mer spännande och kul än att bara äta fläskfilé 800 gånger till.



Nu har vi utrett varför det är klokt att bli rik. Dina valmöjligheter ökar. Du är inte tvingad till ett enda alternativ vilket kan vara hemskt om det är ett alternativ du inte råkar gilla eller som bara blir trist i längden.





Nästa frågeställning jag grubblat över är följande.

Vilken är den ultimata tidsfördelningen av "hårt arbete" kontra "skörd av frukterna eller tid som ekonomisk oberoende"

Man får givetvis anta att desto mer tid man lägger på arbete(A), desto fler frukter(F) kan man skörda men å andra sidan har man mindre tid kvar att äta frukterna på om man lagt mycket tid på arbete.

Två alternativa ekvationer skulle kunna se ut så här:

1. 50år * F - 10år * A
2. 30år * F - 30år * A

Här måste man sätta ett värde på hur hårt eller jobbigt arbetet(A) är samt ett värde på hur skönt eller bra frukterna(F) av arbetet är för att komma fram till en svar.

Eller på ren svenska. Man måste fundera på om de utökade ekonomiska valmöjligheterna man kan åtnjuta efter 30 års hårt arbete istället för 10 års hårt arbete är värt de 20 extra årens arbete. Självklart väger det då in hur mycket mer pengar det rör sig om efter 20 års arbete till.

I den här frågan lutar jag mer åt alternativ 1 ekvationen. Jag njuter hellre av 50 år med hyfsat goda ekonomiska valmöjligheter än jobba hårt 20 år till för att njuta 30 år av extremt goda ekonomiska valmöjligheter. Jag värderar de närmaste 20 åren väldigt högt. I verkligheten är ju dessa 20 år också några av de bästa åren i livet rent fysiskt och psykiskt. Man riskerar ju att inte vara lika kapabel att njuta av frukterna de sista 20 åren som de första 20 åren. Du vill ju hellre vara psykiskt frisk i en 30 årings kropp än en 70 årings.

Nu är detta så klart bara idiotiska matematiska formler, trams och löjligt snick snack kan man tycka. Det tycker jag nog själv också ibland. Men man får ta det för vad det är. I bästa fall kan det kanske ge en sorts tankeställare över hur man ska fördela sin tid, hur hårt man väljer att jobba och hur länge.



Arbete behöver ju inte vara en plåga. Om jag nu t.ex. finner en syssla som både ger mig stor tillfredsställelse psykiskt och fysiskt samt ger bra med pengar så kommer jag givetvis att ägna mig åt den. Om jag väljer mellan två sysslor som är nästintill likvärdiga tillfredsställelsemässigt men där den ena sysslan ger väldigt mycket mer pengar så kommer jag att välja sysslan som ger mest pengar. Det handlar alltid om avvägningar. Mer frukter är alltid bättre än färre. Mindre tid ägnad åt otillfredsställande arbete är alltid bättre än mer. Desto mer frukter jag samlat på mig desto mindre ytterliggare otillfredsställande arbete är jag beredd att utföra för ytterliggare frukter.


Slutsatser:

Livet är för kort för att ägna sig åt något man inte gillar att göra.

Ägna kort men intensiv tid åt sådant man inte gillar för att kunna ägna lång tid åt det man gillar.


Alltså. Om du i dagsläget gör något du inte verkligen gillar. Se till att antingen sluta med det direkt och gör något annat eller, lägg upp en plan för att jobba riktigt hårt med det du kan tjäna som mest på i relation till arbetade timmar oavsett om du gillar det eller inte och sätt en deadline för när du ska kunna sluta med det för evigt och ägna dig åt vad du vill.

Få tummen ur arslet!

Först av allt vill jag ge en liten känga till vissa "wanna get rich"-bloggare där ute. Om du vill uppnå rikedom så föreslår jag att du ägnar minst 90% av din tid åt detta. Jag undrar om alla bloggskribenter där ute verkligen brinner för ackumulerandet av rikedomar eller om det inte egentligen är så att de dras till själva skrivandet och behovet att synas någonstans och få berätta om sig själv?

En av mina insikter är att tid är din värdefullaste tillgång, med tid kan du skapa precis vad som helst. Tyvärr är tiden du har till förfogande begränsad och du bör därför använda den ytterst rationellt om du vill åstadkomma exceptionella resultat.

Observera ordet "vill". Jag tror att det är grundnyckeln för om du kommer lyckas och hur snabbt det kommer att gå. Om det finns en vilja, finns det en väg. Om viljan är stark kommer din väg att bli en motorväg, om viljan är svag kanske det blir ett lerigt dike du får springa i.

Alltså, fundera på hur gärna du vill uppnå rikedomen?
Om du vill bli ekonomiskt oberoende inom 5 år så föreslår jag att du slutar skriva dagbok och börjar skriva affärsplaner och räkna på vinstkalkyler istället.

Om du däremot nöjer dig med att bli ekonomiskt oberoende på kanske 30 år så skadar det nog inte med lite dagboksskrivande, men då tror jag att du valt fel ämne om du skriver om din väg mot miljonerna:)

Låter det motsägelsefullt när jag själv sitter här och skriver dagbok i denna stund? Anledningen till mitt skrivande är främst att sammanfatta för mig själv retrospektivt vad som lett till min egen framgång och hur jag kanske skulle kunna hjälpa andra till samma resultat. Sedan är min fortsatta tillväxt av förmögenheten inte beroende av ett fast jobb, faktum är att det troligtvis skulle vara kontraproduktivt för mig att jobba aktivt med sådant jag jobbat aktivt med förut. Alltså måste jag hitta nya vägar för att fortsätta fördubbla min förmögenhet varje år vilket jag nästan lyckats med varje år de senaste 5-6 åren. Till sist så är jag mer eller mindre dömd till ett ganska stillaliggande liv de närmsta 3 månaderna pga en sjukdom så varför inte återgå till dagboken. Om dagbokskrivandet skulle ge mersmak så kanske man fortsätter sedan. Sist det begav sig var väl nån gång i högstadiet vill jag minnas, men då handlade det mest om tjejer, dataspel och musik:)e