Drivkraften bakom pengarna

If there is a will there is a way.

Jag tror att det är grundläggande att det finns en bakomliggande drivkraft till att bli rik eller ekonomiskt oberoende för att man skall lyckas. Alternativt en drivkraft för att undvika motsatsen.

Jag minns när jag jobbade som anställd i 19-års åldern. Hur jag led av att lyssna på de dumma fikarastdiskussionerna om diverse oväsentligheter, jag tror du vet ungefär vad jag menar. Jag fick en känsla av att folk jobbade lika mycket för att snacka skit som för att tjäna pengar. De uppgifter jag sedan skulle utföra kändes allt för banala, jag fick ingen som helst stimulering av att stapla syltburkar, fylla på mjölk eller baka bröd på konsum. En robot hade klarat det lika bra. Jag visste intuitivt att jag kunde åstadkomma mycket mer. Men jag visste också att jag behövde erfarenheter och startkapital så jag fortsatte jobba några månader på varje vanligt arbete jag provade på.

En händelse som gjorde intryck på mig inträffade när jag som 20-åring jobbade på kontor och skulle dela kontorsrum med en kvinna i min egen ålder. Jag jobbade på provision och kämpade målmedvetet varje dag för att dra in pengar, min kvinnliga kollega gillade att småprata lite då och då men skötte också sitt jobb. En dag blev jag inkallad till en chef, jag fick beskedet att min kollega inte klarade av att jobba med mig då jag var en kall och osällskaplig personlighet enligt henne. Vi skulle alltså byta kontor. När jag konfronterade henne med detta så brast hon ut i storgråt och det blev stora utlägg om hur jag aldrig småpratade med henne på morgonen, på lunchen eller närhelst hon försökte prata om det ena eller andra med mig. Jag hade faktiskt inte anat detta tidigare utan tyckte att vi hade en bra arbetsrelation där vi kunde prata ibland men ändå fokusera på det viktigaste nämligen att tjäna pengar. Uppenbarligen hade jag fel. Jag är inte en känslostyrd emotionell människa, jag är nog ganska kall och beräknande av naturen. Jag har väldigt svårt för människor som får emotionella utbrott och inte kan behärska sig. Kanske är det också denna kyliga egenskap som fått mig att utan allt för stora svårigheter känslomässigt våga investera när det så att säga flyter blod på gatorna men också gå mot strömmen och sälja när alla andra köper och framtiden ser som ljusast ut. Många människor jobbar för att umgås och prata om lättsamma vardagliga små händelser, mitt mål har varit ett annat än att springa runt runt i det ekorrhjulet, jag ville vidare. Idag vet jag att flera av personerna på det gamla jobbet fortfarande är kvar där, antagligen trivs de bra eller åtminstone vantrivs de inte. Hoppas jag. Jag hyser inget förakt mot den typen av människor men om man vill någonstans ekonomiskt så tror jag att man måste ägna mer tid åt själva affärerna och mindre tid åt vardags shit-chattet.

Där hemma hade vi det tufft ekonomiskt sedan några år tillbaka då hyran dubblats pga ett stambyte. Ibland var det på gränsen till att det fanns pengar till mat, detta gav upphov till mycket klagande och oro. Jag ville aldrig att mina barn skulle uppleva den situationen i framtiden. En av de hårdaste slagen var när min mor var tvungen att ge upp en av sina livs drömmar som hon kämpat länge för pga tillfälliga ekonomiska trångmål. Jag tror att det slog an en stark sträng i mig som har varit en av de bakomliggande faktorer som drivit mig sedan efter. Jag skall aldrig bli begränsad av ekonomiska faktorer i strävan efter att uppfylla mina drömmar löd mitt inre budskap. Ingenting skulle hindra mig från att uppnå den ekonomiska trygghet som krävdes för att skapa ett rikt och fritt liv.

Kanske var det dessa upplevelser som gjorde den stora skillnaden. De flesta av mina vänner har troligtvis inte upplevt samma ekonomiska besvär i sin uppväxt och de verkar inte heller ha ett lika stort begär efter att tjäna pengar och lägga dem på hög. Jag vill dock påpeka att min familj inte levde i någon 100%ig ekonomisk misär med socialbidrag och kronofogdar men vi var helt klart inte längre än ett par hundralappar per månad ifrån det den värsta tiden. Man kanske skulle kunna säga att det rent av var en ekonomisk nära döden upplevelse som fick mig att se på privatekonomi och pengar på ett helt nytt sätt efteråt, precis som de som överlever en dödlig olycka ser på livet på ett nytt sätt därefter.


För mig har följaktligen alternativet till att vara rik känts för smärtsamt för att jag skulle kunna uthärda det. Jag har aldrig klarat av att jobba med folk jag inte själv valt att ha omkring mig, att vara tvingad till uppgifter som någon annan bestämt eller inte ha möjlighet att själv sätta gränser för hur mycket jag kan tjäna/spara/spendera. Jag har helt enkelt varit tvungen att bli ekonomiskt oberoende så snabbt som möjligt för att kunna känna mig bekväm med min tillvaro. Om jag inte hade valt "the road to riches" så hade jag nog känt mig kvävd och hämmad oavsett vad jag jobbat med. Idag känner jag mig mycket mer tillfreds med livet än då jag inte hade pengar, jag skulle säga att min förvärvade ekonomiska trygghet har varit en av de största nycklarna till det goda i mitt liv.



Jag avslutar med ännu ett citat, jag är en sucker för citat:)

Om man inte finner sig i någonting annat än det man vill ha är det heller inte någonting annat man kommer att få.