Den senaste tiden har varit lugnare än vanligt. Det måste varit ungefär två år sen jag hade så här lite att göra. Efter att ha jobbat mer eller mindre nonstop de senaste två åren med uppbyggnaden av dels fastighetsfirman i usa, dels mitt nya uppstartsprojekt i sverige känns det välbehövligt.
Det har haft sitt pris på flera sätt, jag har inte orkat träffa vänner särskilt ofta eller träna vilket jag tänkte försöka ta igen lite nu. Det är trevligt att catcha up med gamla vänner och komma i form igen.
Året framför mig ser ut att bli lite lugnare överlag, verksamheten sköter sig själv i allt högre grad tack vare en fantastisk personal och vd som tar hand om det dagliga arbetet. Fastighetsbolaget sköts av en fastighetsförvaltningsfirma och övrig business är såld eller utarrenderad.
Det enda som saknas nu är cash. Jag har i princip fått investera allt jag haft över i min verksamhet för att den skulle få chansen att växa till sig och bli självgående. Detta har medfört att de likvida medlen sinat och hela det egna kapitalet är uppbundet i mina verksamheter. Jag har ju visserligen så att jag klarar mig men det blir nog lite mer återhållsamt leverne detta året än normalt. Enligt mina projiceringar skall min gyllene höna börja värpa tillräckligt med ägg för att jag ska få del av dem om ca 1 år. När man vet att den ekonomiska frälsningen är såpass nära kan man utan problem hålla ut ett tag till på existensminimum.
Alltså, en tillvaro som är lite omvänd mot för något år sen; mer fritid, mindre pengar. Jag ska försöka uttnytja det till att ta tag i saker som legat orörda förut pga tidsbrist. Gå igenom och sortera papper, städa upp i arkiven, planera för framtiden och mycket annat. Kanske åka på någon resa.
Steg ett innan den nya vardagen kan börja på riktigt är dock att flytta hela företaget till nya lokaler. Vi har suttit på samma ställe i 4 år men nu har vi till slut vuxit ur vårt bo. Jag ser verkligen fram emot ett mysigt kontor där jag kan få lite lugn och ro, den senaste tiden har alla nästintill fått sitta på varandra för att få plats. Av någon anledning är bostadsrättsföreningar inte de snabbaste organen att ha att göra med så kvarnarna mal långsamt. Jag kan inte förstå hur man kan vara så oekonomisk. Att sitta på stora outhyrda lokaler och sen vänta månader med att ens besvara en förfrågan om att få hyra dem. Jag antar att när den ekonomiska nyttan inte gynnar en själv primärt så tar man det i lagom takt. Ack, det byråkratiska, inte-göra-mer-än-man-måste-för-dagen samhället. Ibland blir man överaskad dock, när man möter någon som faktiskt är lite handlingskraftig och för handlingen framåt i rask takt. Det hör dock till ovanligheterna.
Nåväl, medan man väntar på någonting får man försöka vara tidseffektiv och sysselsätta sig med någonting annat som man hade behövt göra framgent ändå.
